NOM RTF MFP rr GG mocc hd PI 0 oo m2a a
uldeles ieke står i strid med de serskilda yrke-
nas egna, sanna intressen, allt mer börja skin-lt
ras. En Regerings ställning, som med all-!c
var vill tjena fäderneslandet i detta afseende,
inner derföre säkert sina bemödanden snarare
anderstödda af nationen på den yrkade friare
banan, än om den qvarbåller det gamla Ro-
senbladska systemet, Besynnerligt är i alla fall,
att koncessionen i detta hänseende redan ärli
gjord, om icke i handling, åtminstone i skrift, !
ati Konungens egen högtidliga förklaring tilll:
tänderna, beslutad redan under gamla rådgif-ll
varepersonalens dagar, att tiden numera synes :;
vara inne, då förbudsprincipen bör upphöra. i
Osanningen af Minerva ligger således för en:
dag.
Den tredje koncessionen, hvarpå det vore o-l:
möjligt för Konungen att ingå, skulle vara op-l4
positionens yrkande på bortsäljandet af linie-:1
lottan, och hela sjöförsvarets baserande på skär- :
sårdsflottan. Huruledes äfven detta är en för-!
vrängning bevisar innebållet af den beslutade
skrifvelsen från Ständerna, hvarigenom väl den
hufvudafsigt tillkännagifves, catt Sveriges försvar :!
beror på en talrik, väl öfvad och utrustad skär-:
gårdsflotta, med lämpligt antal bevärade och li
för våra farvatten beräknade ångfartyg; äfven- l:
som att Rikets Ständer ansett en sådan flotta,l!
ci förening med national - beväring och kust-
aartilleri, ändamålsenligare än ett större antal
elinieskepp och andra örlogslogsfartyg jemte em
askärgårdsflotta af nu befintligt antal. Äfvenså
är det ett faktum, att Ständerne anhållit, att
till nästa riksdag en fullständig plan för sjöför-
svarets ordnande i öfverensstämmelse med hvad
Sveriges läge påkallar och efter beräkning af
samverkan med Norges, samt med iakttagande
af all en husbållning påkallad af landets icke
öfverflödiga tillgångar,, äfvensom att aintill dess
denna plan blifvit uppgjord och pröfvad, all
nybyggnad och väsendtligare reparation af li-
nieskepp m. m. måtte inställas, samt de linie-
skepp, som fordra betydligare reparation, ped-
huggas till fregatter om de duga dertill, eller
i apnat fall från flottan utrangerasa. — Skill-
naden emellan denna anhållan och den af Mi-
nerva uppgilna att sälja linieflottan, är icke
svår att fihna, och hade man göra med någon
annan, så kunde man hafva skäl att förvånas
öfver den oförskämdhet, som kan gå långt nog
att tillåta sig sådana vanställande sakuppgifter.
Imedlertid har det servila krypet i bikupan
genast skyndat, att upphöja dessa Minervas dik-
ter till riktiga trosartiklar af den renaste san-
ning, och beundrar kamratens derpå grundade
slutsats såsom dräpande.
Att coppositionen, skulle, på sätt Minerva
yttrar, vilja nedsätta alla anslag för armeen
och fästningarna ända derhän, att allt landt-
försvar blefve omöjligt, är den fjerde och sista
af dessa Tisdagslögner, som bon då lofvade att
öka med ännu etti halft dussin koncessionerp,
hvilka oppositionen yrkar, och på hvilka Ko-
nungen, enligt hennes intyg, icke kan aför na-
tionens väl, ingå. Ständernas och Förstärkta
StatsUtskottets majoriret hafva nemligen på hela
landtförsvaret icke nedsatt anslagen med mera
än omkring 80,000 Rdr, som visserligen är
ganska ringa mot den besparing, som kunde be- !
redas, utan att en hårsmån minska försvarets
effektiva kraft. Ty den allmänna meningen om
möjligheten, att, sedan beväringssystemet afna-
tionen antagits och anses böra fortfara, kunna
anordna landtförsvaret på ett mycket husbåll-
sammare sätt, är numera icke grundad på osä-
kra gissningar. Man känner vidden af de upp-
offringar nationen gjort för det närvarande mi-
litärsystemet; man har föresynen af andra län-
ders mindre dyra eller ändamålsenligare försvars-
organisationer; och aoppositionen) har aldrig
yrkat mera, än sådana indragningar och in-
skränkningar, hvilka sätta landet i stånd att er-
bjuda ökade stridskrafter, i behofvets stund,
genom hushållning under freden.
Deat förestående lärer skäligen visa, hurusom
Minervas uppgifter ifrån den första till den si-
sta äro i grunden osanna. Man måste i san-
ning beklaga ett system, som är nog svagt, att
oupphörligen behöfva lögnens biträde för att
hålla sig uppe. Det hvilar i sanning icke på:
mycket fast grund. Oppositionen har, likasom!
alla de upplysta och tänkande klasserna i lan-
det, endast önskat, att i dessa och andra delar )
Konungen icke måste motsätta sig förbättrin-
garne; att han icke måtte omgifva sig med
personer, som dels anses motsträfviga mot all
reform, dels icke ega nog kunskaper och skick-
lighet att göra äfven de ringaste steg till nyt-
tiga förändringar; och att han icke måtte an-
förtro sig åt sido-rådgifvare, som göra det an-!
svariga rådgifvarekallet omöjligt att utföra med!
fu!l kraft, förtroende och konseqvers. Det är
visst något naturligt hos det oligarkiska vn
riet, att söka om möjligt bibringa Konungen den
föreställningen, att han bör anse rationalrepre-
te och beslut såsom ingrepp i konunga-
makten, och betrakta dess majoritet såsom en
faktion; ty kotteriet ver väl, att, så vida det
Ra Ver LE