MkMil aäallinäll SJU OHMS bill UULH IUUVU Jag, ARS ING j.
trysgt! antaga, att afseende blifvit fästadt på någon :
förutsättning, som derför ligger till grund. Helaj
verlden synes byggd på en förutsättning, om hvil- !
ken det skall dagligen allt mera uppenbara Big, I
huruvida den håller stånd eller icke, och man må :i
således icke Jåta en förutsättning alltför illa be-
komma sig. Qrinnan deltager icke i statsrådpläg-
ningarna af alideles samma anledningar, som man-
nen icke deltager i soppkokningen. Familjarbstet :
är fördeladt under den förutsättningen, att den ene
familjmnedlemmen skall vara företrädesvis skicklig !
till ot och den andra till ett annat. Det antages
att mannen skall vara mindre kroppssvag, mindre
ömtålig, mindre lätt hänförd, än qvinnan, och der-
före är åt honom 1 allmänhet upplåtet det bestyr,
som fordrar mesta kroppsstyrkan, mesta tapperhe-
ten och det största sinneslugnet. Barnet beböfver
sjelf omvårdnad och öfning. Tjenaren, såsom den
underordnade, får åtröjas med det lägre arbetet, me-
dan husbonden tager för sig det högre, det mera
bildande, och sålunda blir 1 tillfälle att sjelf mera
bildas. Den ene beställer familjens ärender och
representerar således familjen i det ena lika så väl, ;
som den andre i det andra.
Den andra grunden, hvarföre icke alla familj-
lemmarna äro med om rådplägningearnpa, utom fsa-
miljea, utan husfadern representerar familjen, är
det enkla, att något annat behöfves icke. Det be-
höfs ej att qvinnan hjelper mannen sköta de of- I
fentliga förhandlingarna, liksom det icke behöfs att
mannen hjelper qvinnan koka soppan. Skall man
tro det gamla ordspråket om de flera kockarna, så
lär det till och med vara bäst, att icke så sker.
Förnufiigt tänkt, kan det hvarken vara husfadrens
hugnaad om angelägenheterna utom bus illa besör-
jas, ej heller husmodrens, om soppan blir vidbränd
der hemma. Med andra ord: gemensamheten i
intresse och ännu mer, dem högsta, den hbeligaste
gemensamhet, kärlekens gemensamhot, hvilken up-
penbarar sig antingen i familjen eller också ia-;
genstädes, föra det med sig, att sakerna mycket;
bättre bedrifvas och trefnaden mycket fullständi-
gare vinnes derigenom, att familjen representeras
af husfadren i det offentliga lifvet, och af huszmo-;
dren och bustjenarn, hvar för sig i serskilda delar
af det enskilda lifvet, än om alla gjorde allt. Och
dermed skulle jag förmoda en bättre plats vara
hänvist åt qvinnorza, än riksdagsbänkens.
Vill man trösta sig öfver den minskning i bor-
gerliga rättigheter, som på detta sätt uppkommer
för hustrun, barn och tjenstefolk, så står, hvad
barnen beträffar, omyndighetsföressällaingen till
buds: densamma synes icke utan fog vara att lämpa
på tjenstehjonet, hvilket i sjelfva verket icke är
att betrakta annorlunda än som husfaders- eiler
kusmoderslärling, intill dess det hunnit derhän il
sjelfständighetskänsla, arbetsskicklighet och ord-
nande förmåga, att det kan bereda sig en egen
husfaders- eller husmoderstillvarelse. Och hvad
husmodren vidkommer, kan hennes qvarblifvande
inom familjlifvets krets så mycket lämpligare anses
för en frukt af en stillatigande öfverenskommelse,
som verkligheten icke heller framter rätt märkliga
exempel af någon vederbörandes protest emot nå-
gon förment rättskränkning härutinnan.
Med regerande drottningar är ett eget förhållan-!
de. Orimligheten att öfverlåta åt en qvinna sam-
hällets högsia funktion är hvarken större ellep min-
dre, än den att dertill utkora en person, sont ännu
YVigger i sin farfars farfars länder. Man har nem-
ligen ansett det äfventyret, att möjligen en dag
blifva styrd af en, som dertill icke eger den rin-
gaste förmåga, icke uppväga olägenheterna af det!
upplösningstillstånd, hvilket ständigt återkommande!
regentval stulle medföra.
Snart måste i statens utveckling det moment in-
äde, der det icke längre blir möjligt för hvar och i.
en fri man att personligen deltaga i de allmänna :
rådslagen. Tages ännu der någon rådplägande rät-
tighet i anspråk, så måste den utöfvas genom full-!.
mäktige. — Detta fullmäktigskap åsyftar icke attil
få ott ärende uträttadt, hvilket kunde af hvem som j
helst utföras, ej heller att få en sak ombesörjd, till;
hvars bedrifvande en för kommittentens intressen 1q
öfrigt alldeles främmande person möjligen kunde va- c
ra den allra tjenligaste, utan det är, så antager man, li
sjelfva personligheten som skulle representeras. Ju lc
mera någon bar gemensamt med en annan, ju me-jf
ra någon tänker detsamma, åsysftar detsemma, li-j.
dor, önskar, förmår detsamma som en annan, de-l1
sto bättre kan ban företräda dennes person. bDonli
första gemensamhet, som kan tänkas sammanbinda t
familjerna, hafva vi nämnt: det är slägtskapen, ge- q
mensamheten i bärkomst. Den andra är gemeon-li
samheten i vistelseort. Gemensamheten i yrke ärls
den tredje. Äro lefnadsförhållanderna enkla, är nä-
ringsfånget i ett land egentligen eft allena, så är det.
olikheten 1 vistelseort som hufvudsakligen särskil-!1
jer medborgereklasserna. Har en stat vunnit ut-!1
vidgningar i område, så kunna de skiljaktighe-:
ter, som bero på olika landsmanskaper, vara stora jf
och för siaten mycket ofördelsktiga, störst blifvali
de genom språkets olikheter. Landsmanskapet ärl:
ingen ringa källa till frändskaper och till fiendska-s
per. Den som viil vara representerad, väljer under 1
sådana förhållanden företrädesvis en landsman. Ä-l4
ro skiljaktigheterna stora mellan de serskilda land-j1
skapen i språk, sedvanor, åsigter och förut inne-ls
bafda rättigheter, så öfvergifva deras invånare sent
i
I
Å
Il
l
l
J
:
1
f
f
d
e
r
k
C
E
I
(
4
föreställningen om ett landsorternas federativa för-
hä!lande till hvarandra, och då blifver gemsnsam-
heten i bostad, i fosterbygd en alldeles oafvislig
bestämringsgrund för väljaren. Detta är den psyj-
kologiska grunden för distriktval. För federativa
stater och för riken, som bestå af mycket olikarta-
de beståndsdelar, ger denna omständighet åt di-
striktvelen en nödvändighet och vigt, hvilken af
Inga andra hänsigter låter sig öfverväldigas.
Men ser härutaf kuru formen af distriktval må-
ste uppkomma såsom den nödvändiga representa-
tionsformen, dels i det fall då alla eller nästan alla
de väljande icke hafva mer än ett bufvudsekligt
yrke eiler näringsfång, dels ock då när de skilda be-
ståndsdelarna af en stat anse sig genom detta val-
Sätt böra göra sig gällande, om icke emot, åtmin-
stone bredvid hvarandra.
Lika naturligt tillgriper man utvägen af distrikt-
val i de stater, der en revolution genom utjemnan-
det eller bortsopandet af alla åtskilnader emellan