ma ifrån med blotta lifvet, och de större be-
sittningar ech plantager, man ännu finner, till-
höra Europcer eller Turkar. Genom härens o-
måttliga. förökande undandrages nästan allt det
unga folket från jordbruket, och då 412—43 års
gossar bära vapen, sköta gubbar, blinde, enög-
de och qvinnor plogen. En nödvändig följd af
denna förödelse är jordbrukets förfall, och vid
stränderna af den flodarm, som går förbi Ro-
sette, äfvensom i det rika Delta och i hela öf-
re Egypten, ligga de herrligaste landsträckor
öde. Men hvilka medel använder Mehemed Ali
för att göra sin här fulltalig? Arabernas mot-
vilja för soldatståndet är så stor, att de stym-
pa sig och sina barn, för att undgå det. Den
likgiltighet, hvarmed de afskära ett finger eller
ett ben, rycka ut sina sköna tänder, eller ut-
bränna ett öga, är verkligen förskräcklig. Me-
hemed Ali befallde derföre, för ett år sedan,
att tvenne regementer af sådana krymplingar
skulle uppsättas, och jag såg i Kairo ett af des-
sa enögda falstaffregementer paradera utanför I-
brabims palats.
Mehemed Al! förblifver Turk, man må föregifva
homom vara philantrop, så mycket som helst. Han
viker endas: för nödvändigheten och våldet, och
nöjer sig aldrig med hvad man gifver honom, u-
tan skall alltid sträfva efter mera, och detta me-
ra är Konstantinopels thron. Hans favorit-id är
ett Arabiskt rike, och i sin förblindelse ser han ej
att Syriens och Arabiens egande skall blifva hans
elycka, då han med det rika Egypten kunde hafva
grundat en varaktig dynasti. Naturen har anvisat
Egypten åkerbruket, och detta ensamt kan föda 8
millioner menniskor. I stäilet för att befordra det,
undandrager Mehemed det alla srbetande händer,
och just nyligen kom åter en befallning till Kairo,
att skaffa träd till tre nya krigsskepp. Förhållan-
det af egendomsrätten sträcker sig isynnerhet till
Egyptens enda transportmedel, Nilbarkerna. Då
jag var i Kalro, togos alla privatbarker i beslag
till den utpressade sädens transporterande, och re-
sultatet var, att de alla bjödos ut till försäljning.
Detta är en kufvudorsak, hvarföre resor i Egypten
äro så dyra, ty ingen har numera lust att utrusta
barker, för att sadan, utan ersättning, lemna dem
till regeringens begagnande. Man säger att Ibra-
him är upphofvet till dessa tryckande mått och
steg, men man kan mindre gifva honom skulden
derför, då han ej ännu är regent.
Mehemed bygger en jätteflotta, men hvilken ej
är till någon nytta för handeln; han bygger krigs-
skepp, men tillintetgör handelsmarinep. Hans upp-
bördsmän, som drifva allt till det yttersta lägga af-
gifter på allting, och han förslösar sedan landets
skatter på vansinniga förstoringsplaner, i stället för
att anlägga dammar, bryggor, kanaler och hydrau-
liska förbättringar, hvilka genom jordens allt mer
tilltagade höjd, blifva städse nödvändigare. Han
sörjer på intet sätt för sitt folks uppfostran, icke
en gång för dess fysiska behof. Bomullen ooh soc-
kerröret införde han endast för sina egna ända-
mål. Egyptensjord är i stånd att frambringa allt,
och man planterar icke ens potatis.
Oaekligt är, att Mehemed All, genom införande
af ett europeiskt krigsväsende, gifrit sitt folk en
mäktig impuls, och bibragt det tron på öfverläg-
senhet öfver främlingar. Då han häruti era an-
tagit väsendet än formen, så står han i detta afse-
ende vida öfver sin medtäflare, den förra sultanen.
Men allt hvad han gör, syftar åt oafbängighet och
utvidgning, och allt hvad han gjort i detta afse-
ende har bidragit att försätta landet i elände. De
dyra manufakturerna, hvilka på intet-vis kunna
konkurera med de europeiska , hafva uttömt lan-
det, och ingenstädes ser man tecken till åkerbru-
kets förbättring, det enda sättet att rädda Egypten.
Mshemed är einskränkt herrskare i ordets vid-
sträcktaste mening, han är allsmäktig, och kan
hvarja ögonblick ändra sina grundsatser, till lan-
dets bästa. Om han någonsin blir fullkomligt oaf-
hängig, så måste han genast börja den oproportio-
nerligt stora armens reduktion, för att återgifva
åkerbruket dess arbetare. Men jag fruktar, att
hans rastlösa ärelystnad aldrig lemnar honom tid
dertill. Döden öfverraskar honom säkert midt i
hans dåraktiga förstoringsplaner, utan att något an-
nat är vunnet för det arma Egypten än hans ef-
terträdares blodregsring och, om möjligt, eit ännu
större elände, än det som nu är.
Mehemed är Rumeliot. Den grymhet hvarmed
ban i yngre åren förfor mot det stackars folket,
såsom uppbördsman; den girlghat han visade så-
som tobakshsendlare, förklara den likgiltighet med
hvilken han ser det utsugna landets lidande. Falsk
och dubbel mot alla, som beskyddade honom, stör-
tade han och tilllntetgjorde de ridderliga Mame-
luckerna på det skändligaste sätt, och det svaga
Turkiet kunde ej motstå hans växande makt. Hans
känslolösa hjerta föranledde honom en gång till det
yttrandet, att han ville utställa två taflar, den ena
föreställande Hertigens af Engbien mord, den an-
dra Mameluckernes dödande, för att låta verlden
afgöra hvilken gerning förtjenade företrädet. Hans
fåfänga har alltid smickrat sig med den föreställ-
ningen, att i allt likna Napoleon. För att tillintet-
göra religionsfriheten tillika med ridderlighetens
blomma, mördade han Wahabiterna och piundra-
da i Dschedda Arabernas tempel, som hade emotta-.
git honom med gästfrihet. Han lät förgifta de:
chefer i sin egen arme, som satte sig emot hans
fransyska exerciser, och genom detta enkla medel
lyckades det honom att begynna sin reform med
Införandet af det Bonapartiska armereglementet. Ter-
rorismen har lagt grundentill denna snygga cEuro-
peiska civilisation och blod och gift beseglat den-
samma. (Slutet följer.)
RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKEEK.
— Ea af de så kallade politie-gubbarne, med
nmamnat Åndevrvataenn var cietlidna I ärdan I Dallak am.
AN RA RR EK KK