ma ifrån med blotta lifvet, och de större besittningar ech plantager, man ännu finner, tillhöra Europcer eller Turkar. Genom härens omåttliga. förökande undandrages nästan allt det unga folket från jordbruket, och då 412—43 års gossar bära vapen, sköta gubbar, blinde, enögde och qvinnor plogen. En nödvändig följd af denna förödelse är jordbrukets förfall, och vid stränderna af den flodarm, som går förbi Rosette, äfvensom i det rika Delta och i hela öfre Egypten, ligga de herrligaste landsträckor öde. Men hvilka medel använder Mehemed Ali för att göra sin här fulltalig? Arabernas motvilja för soldatståndet är så stor, att de stympa sig och sina barn, för att undgå det. Den likgiltighet, hvarmed de afskära ett finger eller ett ben, rycka ut sina sköna tänder, eller utbränna ett öga, är verkligen förskräcklig. Mehemed Ali befallde derföre, för ett år sedan, att tvenne regementer af sådana krymplingar skulle uppsättas, och jag såg i Kairo ett af dessa enögda falstaffregementer paradera utanför Ibrabims palats. Mehemed Al! förblifver Turk, man må föregifva homom vara philantrop, så mycket som helst. Han viker endas: för nödvändigheten och våldet, och nöjer sig aldrig med hvad man gifver honom, utan skall alltid sträfva efter mera, och detta mera är Konstantinopels thron. Hans favorit-id är ett Arabiskt rike, och i sin förblindelse ser han ej att Syriens och Arabiens egande skall blifva hans elycka, då han med det rika Egypten kunde hafva grundat en varaktig dynasti. Naturen har anvisat Egypten åkerbruket, och detta ensamt kan föda 8 millioner menniskor. I stäilet för att befordra det, undandrager Mehemed det alla srbetande händer, och just nyligen kom åter en befallning till Kairo, att skaffa träd till tre nya krigsskepp. Förhållandet af egendomsrätten sträcker sig isynnerhet till Egyptens enda transportmedel, Nilbarkerna. Då jag var i Kalro, togos alla privatbarker i beslag till den utpressade sädens transporterande, och resultatet var, att de alla bjödos ut till försäljning. Detta är en kufvudorsak, hvarföre resor i Egypten äro så dyra, ty ingen har numera lust att utrusta barker, för att sadan, utan ersättning, lemna dem till regeringens begagnande. Man säger att Ibrahim är upphofvet till dessa tryckande mått och steg, men man kan mindre gifva honom skulden derför, då han ej ännu är regent. Mehemed bygger en jätteflotta, men hvilken ej är till någon nytta för handeln; han bygger krigsskepp, men tillintetgör handelsmarinep. Hans uppbördsmän, som drifva allt till det yttersta lägga afgifter på allting, och han förslösar sedan landets skatter på vansinniga förstoringsplaner, i stället för att anlägga dammar, bryggor, kanaler och hydrauliska förbättringar, hvilka genom jordens allt mer tilltagade höjd, blifva städse nödvändigare. Han sörjer på intet sätt för sitt folks uppfostran, icke en gång för dess fysiska behof. Bomullen ooh sockerröret införde han endast för sina egna ändamål. Egyptensjord är i stånd att frambringa allt, och man planterar icke ens potatis. Oaekligt är, att Mehemed All, genom införande af ett europeiskt krigsväsende, gifrit sitt folk en mäktig impuls, och bibragt det tron på öfverlägsenhet öfver främlingar. Då han häruti era antagit väsendet än formen, så står han i detta afseende vida öfver sin medtäflare, den förra sultanen. Men allt hvad han gör, syftar åt oafbängighet och utvidgning, och allt hvad han gjort i detta afseende har bidragit att försätta landet i elände. De dyra manufakturerna, hvilka på intet-vis kunna konkurera med de europeiska , hafva uttömt landet, och ingenstädes ser man tecken till åkerbrukets förbättring, det enda sättet att rädda Egypten. Mshemed är einskränkt herrskare i ordets vidsträcktaste mening, han är allsmäktig, och kan hvarja ögonblick ändra sina grundsatser, till landets bästa. Om han någonsin blir fullkomligt oafhängig, så måste han genast börja den oproportionerligt stora armens reduktion, för att återgifva åkerbruket dess arbetare. Men jag fruktar, att hans rastlösa ärelystnad aldrig lemnar honom tid dertill. Döden öfverraskar honom säkert midt i hans dåraktiga förstoringsplaner, utan att något annat är vunnet för det arma Egypten än hans efterträdares blodregsring och, om möjligt, eit ännu större elände, än det som nu är. Mehemed är Rumeliot. Den grymhet hvarmed ban i yngre åren förfor mot det stackars folket, såsom uppbördsman; den girlghat han visade såsom tobakshsendlare, förklara den likgiltighet med hvilken han ser det utsugna landets lidande. Falsk och dubbel mot alla, som beskyddade honom, störtade han och tilllntetgjorde de ridderliga Mameluckerna på det skändligaste sätt, och det svaga Turkiet kunde ej motstå hans växande makt. Hans känslolösa hjerta föranledde honom en gång till det yttrandet, att han ville utställa två taflar, den ena föreställande Hertigens af Engbien mord, den andra Mameluckernes dödande, för att låta verlden afgöra hvilken gerning förtjenade företrädet. Hans fåfänga har alltid smickrat sig med den föreställningen, att i allt likna Napoleon. För att tillintetgöra religionsfriheten tillika med ridderlighetens blomma, mördade han Wahabiterna och piundrada i Dschedda Arabernas tempel, som hade emotta-. git honom med gästfrihet. Han lät förgifta de: chefer i sin egen arme, som satte sig emot hans fransyska exerciser, och genom detta enkla medel lyckades det honom att begynna sin reform med Införandet af det Bonapartiska armereglementet. Terrorismen har lagt grundentill denna snygga cEuropeiska civilisation och blod och gift beseglat densamma. (Slutet följer.) RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKEEK. — Ea af de så kallade politie-gubbarne, med nmamnat Åndevrvataenn var cietlidna I ärdan I Dallak am. AN RA RR EK KK