2 072-V SS RR
vistats i Egypten. Den är i hög grad läsvärd,
icke blott derföre att den lemnar en intres-
sant synpunkt vid betraktande af de nu så vig-
tiga orientaliska angelägenheterna, utan äfven
emedan det visar hvart en rent dynastisk po-
litik, yttre fåfänga, inbilsk envishet, allenasty-
rande och förmynderskap öfver näringarne kun-
na leda, när alla dessa egenskaper äro förena-
de och drifna till sin höjd. Artikeln lyder så-
lunda:
Denne man, hvilken vår tid kallar en stor
man, är åtminstone en af de lyckligaste äfven-
tyrare och inkräktare, som någonsin lefvat. Han
har sprängt kabalens, revolutionens, förräderiets
och mordets välde, han har dödat eller rättare
slagtat Mameluckerne, på det de icke skulle
göra honom kronan stridig, han har afkastat
en svag herrskares ok, och skapat en stor flot-
ta och en diciplinerad armå, båda säkert seg-
rande, så länge de ej hafva andra än oordnade
border till fiender. Men han har belastat sig
med ett helt folks förbannelser, ty behofvet att
lefva har företräde framför alla andra och han
har beröfvat det alla utvägar dertill. I gamla
tider skattades Egyptens befolkning till sju mil-
lioner, vid Napoleons infall till fem, då Mehe-
med Ali utrotade Mameluckerne till tre, och
nu är den blott två, ja, enligt mångas påstå-
enden, endast en och en half million. Detta
är det enklaste svaret på de prålande loftalen
öfver en styrelse, som icke erkänner någon egan-
derätt och behandlar menniskorna blott såsom
medel att förvärfva penningar. Hvad nytta har
det arma egyptiska folket af Mehemeds chimä-
riska ära, hvad af dess befrielse från det tur-
kiska oket, hvad af denna kolossala flotta, den-
na kostsamma förvaltning, dessa penningeödan-
de europeiska förslagsmakare, lismare och smick-
rare, hvilka narra åt sig Mehemeds penningar
och sedan skratta åt hans lättrogenhet? Och
kan man förebrå detta folk att det blott med
återhål!en vrede bär tyrannens ok, och hatar
dess uppbofsman? Och hatad är Mehemed Ali,
det vet han, och deraf kommer hans sträckre-
gering, hvilken endast ett sådant, sedan årtu-
seuden vid slafveri vandt folk kan fördraga.
Hvad se vi hittills i Mehemed Alis styrelse,
som visar spår till rättvisa och mensklighet
mot hans undersåtare? Personlig fåfänga och
tillfredsställandet af en gränslös ärelystnad äro
driffjedrarne till hans handlingar, och under
det han anser landet blott såsom en egendom
af hvilken han kan utpressa så mycket som
helst, betraktar ban invånarne säsom en hjord,
hvilken han efter behag kan klippa och slagta.
Säger han icke ofta sjelf att dessa usla feliahs
icke ännu äro mogna för ett bättre tillstånd,
och att man blott genom skrämsel kan bålla
dem i ordniog? Men hvad bar han slutligen
gjort för att äfven för den sednaste framtid
grunda ett bättre tillstånd, att förbereda ett
bättre moraliskt förhållande? Hvad ban gjorde,
det gjorde han för sig sjelf, utan att beräkna,
att hans monopolssystem förstört handel och
vandel, ja, hela landets välfärd. Han har byggt
en ofantlig flotta, utan att befordra landets han-
del. Hans skattesystem har aflägsnat de rika
karavanerna från hans territorium, och hans fa-
briker bafva ingen annan afsättning, än den
tvungna hos hans undersåtare. De många för-
fallna fabriksbyggnaderna visa huru onyttiga de-
ras anläggande varit, oeh det verkligen oför-
svarliga lättsinne, hvarmed man följt några o-
erfarna ingeniörers råd, för att vid spetsen af
Nilens delta uppdämma strömmen, är en sann
bild af Mehemed Alis förblindelse och slöseri,
samt lemna äfven en måttstock, efter hvilken hans
rådgifvare böra bedömas, hvilka, i hvarje sten de
uppbygga, visa den fåfänge gubben ett steg till o-
dödlighet. Alla dessa verk sönderfalla nu åter, och
de millioner qvaderstenar, hvilka under långa
åratal, med oerhörda kostnader sammansläpats
för att dämma Nilen, för man nu med samma
kostnader till andra trakter, för att börja lika
onödiga arbeten. De skönaste skeppen i flot-
tan kunna ej hålla sjön, emedan de nedra de-
Jarne deraf ruttna. Det är en olycka, att en
högtsträfveande anda alltid är otålig och derige-
nom öfverilar sig, och att den ej kan vänta
tills de saker äro utförda, hvilka förespeglas af
deras inbillning. Mcehemed är utan allt högre
vetande, och hans rådgifvare mestadels utan ve-
tenskaplig bildning. Hans energi och envishet
tåla intet hinder; deraf den ibärdighet, harmed
man ser honom följa orätta vägar, för att ännu
defvande vinna äran, hvilken historien torde gö-
ra honom stridig. Hade Mehemed Ali varit i
stånd att nöja sig med besittningen af Egyp-
ten, så hade ban kunnat skapa ett af de lyck-
ligaste land på jorden, under det Syrien och
det med svårighet underkufvade, nu åter upp-
gilna Arabien icke lofvade honom eller hans
efterkommande lugn besittning. Han kommer
att ännu erfara många olyckor, om han fort-
far att förtrycka Syrien liksom Egypten, bvar-
est han afskaffat all egendomsrätt, och vill vän-
Åa landat a4t Inna KnHvnndubtarna af Jas. svs Ah