2 072-V SS RR vistats i Egypten. Den är i hög grad läsvärd, icke blott derföre att den lemnar en intressant synpunkt vid betraktande af de nu så vigtiga orientaliska angelägenheterna, utan äfven emedan det visar hvart en rent dynastisk politik, yttre fåfänga, inbilsk envishet, allenastyrande och förmynderskap öfver näringarne kunna leda, när alla dessa egenskaper äro förenade och drifna till sin höjd. Artikeln lyder sålunda: Denne man, hvilken vår tid kallar en stor man, är åtminstone en af de lyckligaste äfventyrare och inkräktare, som någonsin lefvat. Han har sprängt kabalens, revolutionens, förräderiets och mordets välde, han har dödat eller rättare slagtat Mameluckerne, på det de icke skulle göra honom kronan stridig, han har afkastat en svag herrskares ok, och skapat en stor flotta och en diciplinerad armå, båda säkert segrande, så länge de ej hafva andra än oordnade border till fiender. Men han har belastat sig med ett helt folks förbannelser, ty behofvet att lefva har företräde framför alla andra och han har beröfvat det alla utvägar dertill. I gamla tider skattades Egyptens befolkning till sju millioner, vid Napoleons infall till fem, då Mehemed Ali utrotade Mameluckerne till tre, och nu är den blott två, ja, enligt mångas påståenden, endast en och en half million. Detta är det enklaste svaret på de prålande loftalen öfver en styrelse, som icke erkänner någon eganderätt och behandlar menniskorna blott såsom medel att förvärfva penningar. Hvad nytta har det arma egyptiska folket af Mehemeds chimäriska ära, hvad af dess befrielse från det turkiska oket, hvad af denna kolossala flotta, denna kostsamma förvaltning, dessa penningeödande europeiska förslagsmakare, lismare och smickrare, hvilka narra åt sig Mehemeds penningar och sedan skratta åt hans lättrogenhet? Och kan man förebrå detta folk att det blott med återhål!en vrede bär tyrannens ok, och hatar dess uppbofsman? Och hatad är Mehemed Ali, det vet han, och deraf kommer hans sträckregering, hvilken endast ett sådant, sedan årtuseuden vid slafveri vandt folk kan fördraga. Hvad se vi hittills i Mehemed Alis styrelse, som visar spår till rättvisa och mensklighet mot hans undersåtare? Personlig fåfänga och tillfredsställandet af en gränslös ärelystnad äro driffjedrarne till hans handlingar, och under det han anser landet blott såsom en egendom af hvilken han kan utpressa så mycket som helst, betraktar ban invånarne säsom en hjord, hvilken han efter behag kan klippa och slagta. Säger han icke ofta sjelf att dessa usla feliahs icke ännu äro mogna för ett bättre tillstånd, och att man blott genom skrämsel kan bålla dem i ordniog? Men hvad bar han slutligen gjort för att äfven för den sednaste framtid grunda ett bättre tillstånd, att förbereda ett bättre moraliskt förhållande? Hvad ban gjorde, det gjorde han för sig sjelf, utan att beräkna, att hans monopolssystem förstört handel och vandel, ja, hela landets välfärd. Han har byggt en ofantlig flotta, utan att befordra landets handel. Hans skattesystem har aflägsnat de rika karavanerna från hans territorium, och hans fabriker bafva ingen annan afsättning, än den tvungna hos hans undersåtare. De många förfallna fabriksbyggnaderna visa huru onyttiga deras anläggande varit, oeh det verkligen oförsvarliga lättsinne, hvarmed man följt några oerfarna ingeniörers råd, för att vid spetsen af Nilens delta uppdämma strömmen, är en sann bild af Mehemed Alis förblindelse och slöseri, samt lemna äfven en måttstock, efter hvilken hans rådgifvare böra bedömas, hvilka, i hvarje sten de uppbygga, visa den fåfänge gubben ett steg till odödlighet. Alla dessa verk sönderfalla nu åter, och de millioner qvaderstenar, hvilka under långa åratal, med oerhörda kostnader sammansläpats för att dämma Nilen, för man nu med samma kostnader till andra trakter, för att börja lika onödiga arbeten. De skönaste skeppen i flottan kunna ej hålla sjön, emedan de nedra deJarne deraf ruttna. Det är en olycka, att en högtsträfveande anda alltid är otålig och derigenom öfverilar sig, och att den ej kan vänta tills de saker äro utförda, hvilka förespeglas af deras inbillning. Mcehemed är utan allt högre vetande, och hans rådgifvare mestadels utan vetenskaplig bildning. Hans energi och envishet tåla intet hinder; deraf den ibärdighet, harmed man ser honom följa orätta vägar, för att ännu defvande vinna äran, hvilken historien torde göra honom stridig. Hade Mehemed Ali varit i stånd att nöja sig med besittningen af Egypten, så hade ban kunnat skapa ett af de lyckligaste land på jorden, under det Syrien och det med svårighet underkufvade, nu åter uppgilna Arabien icke lofvade honom eller hans efterkommande lugn besittning. Han kommer att ännu erfara många olyckor, om han fortfar att förtrycka Syrien liksom Egypten, bvarest han afskaffat all egendomsrätt, och vill vänÅa landat a4t Inna KnHvnndubtarna af Jas. svs Ah