VIN, JULI Ujöt PULFGURIIKUVSOL AD BUSJLRR Spets
traffets afskaffande, dertill varit föranledde af det ;
öga förtroende de hysa för vår fängelsevård och i
åra korektionsanstalter, samt att denna så väll;
rundade farhåga icke ringa inverkat på deras om- h
öme.n IE
På följande stycke om deportationsstraffet tro j
i oss böra fästa läsarens synnerliga uppmärk- !
amhet. Ännu lefva många i den tron, att des-
a straff äro både i afseende på kostnaden och
llmänna säkerheten de tjenligaste af alla, och
le barnsligaste förslager hafva med afseerde
lerpå kommit i dagen. Då detta blad vid ett
ar tillfällen — i synnerhet vid det bekanta
örsöket att deportera korrektionister medelst
leras intagande på svenska handelsfartyg och
leras förseende med vissa förmåner framför väl-
rägdade sjömän — fäste uppmärksamheten på
Blägenheterna af deportationsstraffet, upptogs
letta icke synnerligen väl af våra högre och
ägre absolutister, som uti deportationen sågo en
indring i besväret att verkställa den radik
.
Å
;
l
4
öreskriften hugg hufvet af kanaljerna,. Af föl-
ande korta stycke täcktes de stränga herrarne
intaga, att det andra absolutistiska förslaget,
cskicka dem åt h—e! äfvenledes har sina be-
tänkligheter.
En lofvärd ovilja mot spöstraffst, och en bedröf-
lig erfarenhet af våra nuvarande, så högst felaktiga
korrektionsanstalter, hafva allt mer och mer vändt
den allmänna uppmärksamheten på deportations-
systemet, hvars beredande, vid innevarande Riks-
dag, blifvit yrkadt af åtskillige aktningsvärde Riks-
dagsmän. Vid första anblicken synes detta system
böra medföra den vigtiga fördel, att rensa landet
från vådliga förbrytare, utan att nadtysta mensk-
lighetens röst, och att såmedelst uppfylla både rätt-
visans och klokhetens fordringar. Vid en närmare
undersöknisg upptäckas deremot snart de felaktig-
heter i juridiskt hänseende, och de väsendtliga svå-
righeter vid sjelfva tillämpningen, hvarmed depor-
tationsidten är behäftad. Jag skall söka i korthet
framställa de vigtigaste.
Hvilken klass förbrytare bör underkastas depor-
tation? Da, som för lifstiden äro dömde friheten
förlustige; men då blifver deras antal obetydligt.
De, som äro dömde för en viss längre tid; men
huru skulle de kunna, från en sflägsen verldsdel,
återvända till fäderneslandet, och om de lyckas
deri, så äro de ingalunda förbättrade, derföre, att
de, i sällskap med talrika medbrottslingar, beseglat
oceanen och besökt främmande länder. Då är det
i sanning mindre kostsamt, stt, som hittills, forsla
dem med fångskjuts till Långholmen eller Malmö,
för att, efior tilländalupen fängelsetid, äterkasta
åem lika oförbättrade på samhället.
Man invänder förmodligen, att det är just den
fiktion, stt på viss bestämd tid döma förbrytare
till deportation, då de i sjelfva verket underkastas
en evig landsflykt, som utgör samhällets egentliga
borgen. Men då har ju legstiftningen på ott svårt
gätt förbrutit sig emot den antagna rättsgrunden,
att straffets gvantiletl skall stå i ett rättvist förhåäl-
lande till sjefva förseelsens vida; och som i all-
mänhet hvarje kränkning af rättsiden innebär sitt!
eget bestraffande, så har samhället uppmuntrat
brottslingen att bogå det största af de brott, hvilka
med deportation äro belagde, då ansvarspåföljden i
alla fall är densamma, och derigenom gjort honom
för den allmänna säkerheten ännu vådligare. Man
finner häraf, att deportatiorssystomet icke medgif-
ver den olika gradering, som erfordras, för att
motsvara brottens olika naiur.
Men om deportationen verkar orättvist genom
sin oförändorlighet, visar den sig icke mindra obil-
lig, i afseende på sina atora skiljaktigbeter som
straff betraktad. För den, som brutit alla de band,
hvilka förenade honom med familj och samhälle,
innebär landsflykten en ringa bestraffalng; hans
uppmärksamhet fåstes på nya, obekanta föremål,
som hindra all sjelfbesinning och småningom döfva
samvetets straffamde röst. För den åter, som skil-
jes från ömma anköriga, ett kärt hem och et: äl-
skadt fosterland, troligtvis för evigt, är deportatio-
nen må hända det grymmaste af alla straff. Men
hvilken af dessa två är farligast för den allmänna
säkerbeten? Dar, som, egoistiskt sluten inom sig,
blott eger känsla för egen vinning, eller den, som,
ehuru svag och förvillad, dock fästes vid samhället
af så många återbållande band? Verkar icke straf-
fet då i ett oriktigt förhållande; starkast mot den
minst vådliga, och minst afskräckande för den mest
farliga ?
Dessa åsigter af deportationssystemets olämplig-
het äro icke godkände endast af theorien; de äro
äfven bestyrkte af det lands erfarenhet, som på den
störsla skala tillämpat densamma, nemligen Stor-
brittannien. Det var mot slutet af förra århundra-
det, som England, öfvergifvande de redan med fram-
gåeg gjorda försöken på den korrektionella banan,
började att deportera sina brottslingar, först till
sina Amerikanska kolonier, och, sedan dessa gjort
sig från moderlandet sjelfständiga, till det derige-
nom ryktbert vordne Boteany-Bay. Denna åtgärd
har likväl icke motsvarat de stora förhoppningar,
som derpå grundades, ty sedam denma tid hafva
brotien, synnerligast emot Egendom, eller de, hvil-
ka hufvudsekiigast med deportation äro bolagda,:
silltagit i en så förfärande progression, att de, en-
ligt Besumont och Tocqusville, på omkring 20 år
nära tredubblate
Detta bedröfliga förhållande föstade, för omkring
40 år sedan, dena allmänna uppmärksamheten på o-
låraplighetenr af deportationsstraffet. Men återgån-
gen från den beträdda banan mötor svåra hinder i
arseende till reden påkostade oerhörda summor och
till do i Australien anlagda koloniers bahof af ar-
roar. Man sökte till er början, att medelst skärpt
stränghet i behandling, göra deportatiornen mera
afskräckande, och de landsförviste blefvo indelada
i tre serskilda klasser. Den första underkastades
vid framkomssten penitentiär behandling i en ser-
skild korrektionsanstalt på ön Norfolk, deraf för-
dubblade straff och fördubblade kostnader. Dan
andra klassen fängslades med jornkodjor och arbe-
tade i fria luften; den tredje fördelades bland kolo-