tager jag mig slutligen friheten fråga, öm man på goda grunder kan begära folkombudets deltagande för ministorkassan, på grund af den förflutna tidens förvaltning. Jag frågar om folket, då det tror sig till sina diplomatiska agenter utbetala ett angifvet lönebelopp, vid upptäckten att desse diplomatiske tjenstemän ej tillgodonjutsa detta lönebelopp, har skäl att fiona sig belåtet med ett så beskaffadt handlingssätt från styrelsemaktens sida. Om folkombudet finner ett till bestämdt föremål beviljadt anslag derjemte användas till gäldafbetalningar på, för Rikets Ständer okända, skuldbelopp, så föreställer jag mig, att anspråken å folkombudens frikostighet böra blifva serdeles stegrade, och att någon afkortning på domslutet i afseende å det nedsatta anslagets sammanhang med Sveriges ära och anseende komma att eoga rum. Jag röstar för bifall till Utskottets betänkande.