dant KUNIDrauOs;eri KaDN Oga TUM SLAG OUVIiNDUAn. Jag tror att en stat bör värdera andra stater för hvad de verkligen äro, för redbarhet hos folket; och jag skattar bland bavisen på redbarhet hos ett folk, att det icke sträfvar efier en rang, som är högre än dess krafter understöda; att det icke begär ett högre pelitiskt anseende bland främmande stater, än kvartill det är berättigad till följd af sin förmåga och sin bestämda öfvertygelse om nödvändigheten att försvara sin egen frihet, utan att beblanda sig uti de stora europeiska makternas stridigheter, uti hvilka vi böra vara angelägna att undvika allt deltagande, efcer de olycksdigra öden, hvarigenom vi blifvit undanträngde inom det område vi ega, med hafvet till gräns och vår kalla nord till klimat; men i afsesnda på dessa ambassader tager jag mig fribeten på samveset fråga en hvar, som dertill vill lemna något svar, huruvida Sverige medelst en oerhörd dyr och kostsam beskickning behöft bidraga till glansen af Kejsar Nieolai kröning. Jag tror icke, att Sverige skulle ådragit sig en förebråelse derföre, att det med minnet på en icke så aflägsen förfluten tid undandragit sig att vara vittne till en på dess bekostnad uppstiger storhet. Jag frågar om Sverige verkligen bevarat sin rang och sitt anseende genom beskicknisgsa till Alexander-monumentett aftäckan! de på sjelfva Pultawadagen; om jag rätt minnes. Jag tror, att Sveriges diplomati: varit fullkomligen ursäktad, om den afhållit sig från deltagandet uti jl denna för dess minnen så föga tillfredsställande segorfest. Det torde äfven tillåtas mig få fråga, om l Sveriges rang och anseende hade blifvit satt på spel, deröst Sveriges ambassad vid Carl X:s kröning i Frankrike uteblifvit, då det lyckligtvis ej för-. sports, att Sverige känt några moenliga följder af den Bourbonska dynastienssednare afiåg från Frankrike. Jag tror icke, ast Sverige förlorat sin rang och sitt anseende, om ingen annan än den vanliga! ministern bivistat drottning Victorias kröning, l. hvarvid man likväl måste medgifva, aw ansträngningarne ifrån den svenska kabinettskassans sida! varit ojemförligt mindre, än vid den ryska sjelfherrskarens kröningsfest, möjligen detföre, att svenska folkets sympatier voro vid förstnämnda tillfäl-! let ojemfötligt större. Det skulle vara intressant att ega-tillgång till jemförelse emellan. kostnaden för ambassaden till kröningen i Moskwa och för beskickning i enahanda ändamål till London. Jag tror att utslaget skulle blifva ganska betydligt talande för min äsigt. För en tviflare, såsom jag, har det omöjligen kunnat undfalla uppmärksamhe: ten, med hvilken ospard kostnad svenska kabinettskassan bestrider gilftermålsgratulationer, sorgebetygelser och lyckönskningar; och min anmärkning torde icke böra anses alldeles obefogad, när jag hänvisar till: vår egen Statstidntng för den 6:10 Augusti, hvaraf synes; huru Preussens chargeå daffaires i Påris aflagt tacksägelse för Fransmännens konung, condoleancebref och lyckönskningsadress. Då Frankrike, utan att förlora något af sitt anssende, kan genom en enkel:-skrifvelse lemna sin condoleancs och gratulation, och då dessa kunna besvaras icke allenast icke genom en minister, utan genom: en chargå daffalres; så synes detta förhållande till någon del motsäga det förmenandet, att charg daffairen ej skulle ega tillträde till monarkens person, till följd af 4815 års beslut vid kongressen i Wien, om jag minnes rätt. Om jag med skäl får uppbära tillmälet att vara trångbröstad, derföre at: jag anser en så beskaffad hushållning med kabiaetiskassans genom folkets svett och möda seximanbragta medel såsom onyttig, så eger jag åtminstone den tillfredsställelsen, att dessa mina åsigter delas af flertalet ibland mina medborgare; och jag får således med tålamod underkasta mig motsidans förebråelse att vara trångbröstad. Utrikes Statsministern har yttrat emot ministrarnes ersättande genom chargÅs daffaires, att det nuvarande förhållandet är ett bruk, som grundar sig på ömsesidig grannlagenhet och derespektive staternes gemensamma och sanna fördel, hvars frånträdande skulle sätta de förenade rikenas förhållanden på spel, och att allas erfarenhet skall vitsorda påståsadet. Jag vågar härtill svara, attjag icke tror härmed vara så serdeles farligt, och jag föreställer mig, att de flesta potentaterne utan tvifvel skulle mera gilla, om Sverige kunde öka sina försvarsanstälter än kostnaden för sin diplomati. Och månne man ej inom fremmande. länder skulle komma på andra tankar, än förakt för en fattig nation, som ville hushålla, ifall våra ministrars intima förhållande till de repektive monarkerne kunde upplysa dem derom; att Sveriges och Norrigos diplomati årligen kostar så mycket som nybyggnad och full utredning af 40kanonslupar, fem gånger så mycket, som det anslag Sverige mäktar lemna till bevärings-exercisen samt åtta gånger så mycket, som Sverige kan åstadkomma till flottans exercis. Efter det begrepp, som jag gör mig om de stora, mäktiga -potenternas upphöjda tänkesätt och stora upplysning, kan jag icke göra för mig fattligt, att Sveriges ära och anseende skulle nedsättas, derigenom att-Sverige, i anseende till sina behof, icke funnit sig böra bekosta så dyra diplomatiska agenter, och att Sverige derföre önskade att få bestrida sina relationer till dessa makter genom diplomatiska agenter af lägre rang, som medtogo mindre af statsanslaget; och jag tror, att all den uppsigt På de respekiive hofven, (jag ber herrarne vara så goda erinra sig att ordet uppsigt icke är mitt, utan den talarens på andra sidan, som önskat denna slags polisuppsigt, ty jag vet icke att det kan vara någon annan, som kan komma i fråga,) som kan anses behöflig, lika väl och så grundligt, som Sveriges förhållanden det behöfver, kunde verkställes af mindre kostsamma personer: Jag ber herrarne dessutom hafva godheten i minnet återkalla, att det icke är: rätt länge sedan Sverige hade den förmånen att, med alltför få undantag, se. hela sin diplomatiska korps samlad i hufvudstaden, under hvilken: tid. den omnämnda uppsigten var öfverlemnad åt legationssekreterare eller chargås daffalres. Jag ber herrarne äfven hafva den godheten iakttaga, att .i närvarande högst kritiska ögonblick, som påstås vara för handen i Frankrike, vi hafva förmånen -se vår accrediterade minister i Paris sysselsatt. att biträda oss under våra öfverläggningar, och att det således icke måtte förhålla sig så obeskrifligen. farligt i afseende å behofvet af Jan ee kk MUNHAISteN. anär dat Inka lävar wara mMÄjj