rikets tjonsier. Någon gruna Ul klassilzation al np
olika embeten har Utsk. icke funnit, och derföre i
;illagt hvarje embetsman en röst, men icke heller
mer, i betraktande af den moraliska inflytelse, em-4
betsmannen i alla fall utöfvar på valen. Embets-:
män, som besitta boställen, bar Utsk. ansett äga f
en dubbel sfer för sin verksamhet och på grund e
deraf böra äga särskild röst för hbostället, men der-
emot, med iakttagande deraf, att oberoende utgör kb
den allmänna grunden för valrätt, uteslutit från a
valrätt embetsmän, som innehafva förtroendetjer-
ster, eller icke äga ständig lön. Afskedads em- r
betsmän har Utsk. ansett böra bibehålla rösträtt,
ifven om den lön eller pension de bibehålla eller
uppbära, icke uppgår till det belopp, att den kan:r
utgöra en borgen för oberoendet, emedan gradatic- f
ner häri skulle meåföra förändring vid hvarjo för- 4
ändring af förvaltningssystemet.
Efter dessa grunder borde ru hvarje röst af lika
värde öfver hela riket verka lika mycket på repre-
sentationens bildning; men detta möter i tillåmp-7
ningen stora svårigheter. Blott två utvägar gifvas:)!
att af hela riket bilda ett enda valdistrikt, der
hvarje röstberättigad röstar på hela antalet af re-!
presentarter, eller att indela det i flsra valdistrik-
ter. Oanvändbarheten af förra metoden inses lätt; C
man rmåste således begagna den sednare. Distrik-!
tets storlek inverkar imedlertid betydligt på rö-
stens värde. aNorreka grundlagen synes visserli-
gen afbjelpa derna svårighet. Den undviker nem-
ligen att på förhand bestämma antalet af de repre-
sentanter, som hvarjs valdistrikt eger sände. Den
fastställer blott det tal, som icke får öfverskridas;
och låter antalet inom denna gräns bero på ds rö-
standes antal. Men då af det bestämda förhållån-
det mellan de röstsndes och repressatanternes an-,
tal följer, att öfverskott af röstande utöfrer det e-
mot ett visst antal representanter svarande, ofta
måste uppkomma, har man måst stadga, att eh stad
icke eger att sända mer än en representant, ehvad
de röstande äro 450 eiler 349; icke flera än tvä, e-
hvad de röstande äro 350 eiler 349, och att alla
röster, som öfverstiga 900, icke alls öka antalet af!
representanter, som staden eger sända; äfvensom i
ett amt 500 och 4499 röster gälla iika Oo. 8 V.
Större synes icke skilnaden mellan rösternas vär-;
de kunna blifva, äfven om man på förhand bestäm-
mer det antal represententer, som hvarjo valdistrikt
eger sänds.
Utskottet har valt sisträmnde method; och sedan
det måst uppgifva tanken att till grund för valdi-
striktens indelning lägga röstetalet, endast haft va-
let emellan att såsom grund antaga fest egendom
eller folkmärgd. Uiskottet her antsgit det sead-!
pare, till följe af den redan angifoe grundsatsen,
att det är personligheten och icke egendomen, som
bör representoras.
Vidare föreslår Utskotten, att Riksdagsmannava-
len böra blifva medelbara och förrättas genom val-
män, dem de valberättigade utse. Utskottet har
icke förbisett de inkast, som mot det medelbara
valsättet kunna göras, men föreställer sig att, om
det politiska lifvet, i följd af representationens
bättre organisation, här vinner ea nödvändig mt-
veckling, intet hinder möter att äfven här införa de
omedelbara valen.
I afseende på valbarheten erinrar Utskottet, att
hinder ej må läggas i vägen för de väljande att
göra det bästa möjliga val, samt att det skulla föga
löna mödan att stifta en lag för att åstadkomma
en verkan, om man genom en annan lag försvårar
eller omöjliggör utöfningen af den förra. Utskot-
tet anser derföre
Vilkoren för valbarhet böra blifva desamma som
för valrätt i alla andra afseenden, än det på ål-
dern, och, hvad denna angår, trott att ingen, som
icke får vara förmyndare, må vinna inträde i re-
presentationen.
Angående antalet af nationens ombud, har Ut-
skottet, med ledning af proportionen mellan folk-
mängden och representanternas antal i andra kon-
stitutionella länder (hvaröfser uppgifter i betänkean-
det förekomma) och med afseende på våra serskil-
da förhållanden, antegit att en representant för
42,500 personer, hvilket nära nog instämmer med
proportionen i Norrige, är det högsta antal, som
i Sverige må bestämmas, hvarföre Utskottet hem-
ställer att
-
mm
Pg
ru a AA a CA OK oo a Ina oh -
Om cc Å - —- I VD
Svenska Riksförsamlingen må utgöras af
250 ombud.
Slutligen bemställer Utskottet, att lagtima Riks.
dag må infalla hvartannat år, och att nya val för
hvarje sådan må anställas.
Härefter öfverlemnar Utskottet till grundlagsenlig
behandling följande
FÖRSLAG TILL VALLAG.
4. Valrätt tillkommer svensk man, som be-
känner sig till kristna läran, fyllt Tjuguett år, ärl:
och fem är varit i riket bosatt och tillkör någon
af nedannämnde klasser:
4:o Do, hvilka åJandet ega, med stadgad krono-
åbo-rätt, eller för embate eller tjenst innehafval!
jord, bergsbruk eller annan lägenhet af misst 250
Rdr Bko uppskattadt värde, eller i stad ellor kö-
piog ega, eller för embete eller tjenst innehafva
hus, tomt, jord eller annan lägenhet af minst 500
Rår Bko uppskattadt värde.
För ett uppskattadt värde från och med 4000 till
3000 Rdr beräknas en; från och med 3000 til! 40,000
Räår två; från och med 40,000 till 25,000 Rär tre;
från och med 23,060 till 50,000 Rdr fyra; frår och
med 80,000 till 400,000 Rdr fem, sams för fulla
400,000 Rdr och derutöfver sex röster. Derjemte
beräknas å landet för ett uppskattadt värde från!
och med 230 till 500 Rår en fjerdedels, samt både .
å land och i stad eller köping för ett värde från!
och med 8500 till 4000 Rdr, en half röst.
De, hvilka från embete, tjenst eller lön kunna,
utan egen ansökning eller rannsakning och dom,
skiljas, ege för embeto eller tjenst åtföljande hus,
tomt, jord, bergsbruk eller annan lägenhet, ingen
valrätt. Lag samma vare om kronobetjente.
2:0 De, hvilka medelst kontrakt, som, emot da.
ras vilja, icke kan, efter egarens godtycke, före
den utsatta tidens förlopp bäfvas, för lifstid eller
minst tio år legt jord eller bergsbruk af minst
10,000 Rdr uppskattadt värde å landet, så vida de
samma egendom fulla två år innehafi och ännu ijin-