rikets tjonsier. Någon gruna Ul klassilzation al np olika embeten har Utsk. icke funnit, och derföre i ;illagt hvarje embetsman en röst, men icke heller mer, i betraktande af den moraliska inflytelse, em-4 betsmannen i alla fall utöfvar på valen. Embets-: män, som besitta boställen, bar Utsk. ansett äga f en dubbel sfer för sin verksamhet och på grund e deraf böra äga särskild röst för hbostället, men deremot, med iakttagande deraf, att oberoende utgör kb den allmänna grunden för valrätt, uteslutit från a valrätt embetsmän, som innehafva förtroendetjerster, eller icke äga ständig lön. Afskedads emr betsmän har Utsk. ansett böra bibehålla rösträtt, ifven om den lön eller pension de bibehålla eller uppbära, icke uppgår till det belopp, att den kan:r utgöra en borgen för oberoendet, emedan gradaticf ner häri skulle meåföra förändring vid hvarjo för4 ändring af förvaltningssystemet. Efter dessa grunder borde ru hvarje röst af lika värde öfver hela riket verka lika mycket på representationens bildning; men detta möter i tillåmp-7 ningen stora svårigheter. Blott två utvägar gifvas:)! att af hela riket bilda ett enda valdistrikt, der hvarje röstberättigad röstar på hela antalet af re-! presentarter, eller att indela det i flsra valdistrikter. Oanvändbarheten af förra metoden inses lätt; C man rmåste således begagna den sednare. Distrik-! tets storlek inverkar imedlertid betydligt på röstens värde. aNorreka grundlagen synes visserligen afbjelpa derna svårighet. Den undviker nemligen att på förhand bestämma antalet af de representanter, som hvarjs valdistrikt eger sände. Den fastställer blott det tal, som icke får öfverskridas; och låter antalet inom denna gräns bero på ds röstandes antal. Men då af det bestämda förhållåndet mellan de röstsndes och repressatanternes an-, tal följer, att öfverskott af röstande utöfrer det emot ett visst antal representanter svarande, ofta måste uppkomma, har man måst stadga, att eh stad icke eger att sända mer än en representant, ehvad de röstande äro 450 eiler 349; icke flera än tvä, ehvad de röstande äro 350 eiler 349, och att alla röster, som öfverstiga 900, icke alls öka antalet af! representanter, som staden eger sända; äfvensom i ett amt 500 och 4499 röster gälla iika Oo. 8 V. Större synes icke skilnaden mellan rösternas vär-; de kunna blifva, äfven om man på förhand bestämmer det antal represententer, som hvarjo valdistrikt eger sänds. Utskottet har valt sisträmnde method; och sedan det måst uppgifva tanken att till grund för valdistriktens indelning lägga röstetalet, endast haft valet emellan att såsom grund antaga fest egendom eller folkmärgd. Uiskottet her antsgit det sead-! pare, till följe af den redan angifoe grundsatsen, att det är personligheten och icke egendomen, som bör representoras. Vidare föreslår Utskotten, att Riksdagsmannavalen böra blifva medelbara och förrättas genom valmän, dem de valberättigade utse. Utskottet har icke förbisett de inkast, som mot det medelbara valsättet kunna göras, men föreställer sig att, om det politiska lifvet, i följd af representationens bättre organisation, här vinner ea nödvändig mtveckling, intet hinder möter att äfven här införa de omedelbara valen. I afseende på valbarheten erinrar Utskottet, att hinder ej må läggas i vägen för de väljande att göra det bästa möjliga val, samt att det skulla föga löna mödan att stifta en lag för att åstadkomma en verkan, om man genom en annan lag försvårar eller omöjliggör utöfningen af den förra. Utskottet anser derföre Vilkoren för valbarhet böra blifva desamma som för valrätt i alla andra afseenden, än det på åldern, och, hvad denna angår, trott att ingen, som icke får vara förmyndare, må vinna inträde i representationen. Angående antalet af nationens ombud, har Utskottet, med ledning af proportionen mellan folkmängden och representanternas antal i andra konstitutionella länder (hvaröfser uppgifter i betänkeandet förekomma) och med afseende på våra serskilda förhållanden, antegit att en representant för 42,500 personer, hvilket nära nog instämmer med proportionen i Norrige, är det högsta antal, som i Sverige må bestämmas, hvarföre Utskottet hemställer att mm Pg ru a AA a CA OK oo a Ina oh Om cc Å —I VD Svenska Riksförsamlingen må utgöras af 250 ombud. Slutligen bemställer Utskottet, att lagtima Riks. dag må infalla hvartannat år, och att nya val för hvarje sådan må anställas. Härefter öfverlemnar Utskottet till grundlagsenlig behandling följande FÖRSLAG TILL VALLAG. 4. Valrätt tillkommer svensk man, som bekänner sig till kristna läran, fyllt Tjuguett år, ärl: och fem är varit i riket bosatt och tillkör någon af nedannämnde klasser: 4:o Do, hvilka åJandet ega, med stadgad kronoåbo-rätt, eller för embate eller tjenst innehafval! jord, bergsbruk eller annan lägenhet af misst 250 Rdr Bko uppskattadt värde, eller i stad ellor köpiog ega, eller för embete eller tjenst innehafva hus, tomt, jord eller annan lägenhet af minst 500 Rår Bko uppskattadt värde. För ett uppskattadt värde från och med 4000 till 3000 Rdr beräknas en; från och med 3000 til! 40,000 Räår två; från och med 40,000 till 25,000 Rär tre; från och med 23,060 till 50,000 Rdr fyra; frår och med 80,000 till 400,000 Rdr fem, sams för fulla 400,000 Rdr och derutöfver sex röster. Derjemte beräknas å landet för ett uppskattadt värde från! och med 230 till 500 Rår en fjerdedels, samt både . å land och i stad eller köping för ett värde från! och med 8500 till 4000 Rdr, en half röst. De, hvilka från embete, tjenst eller lön kunna, utan egen ansökning eller rannsakning och dom, skiljas, ege för embeto eller tjenst åtföljande hus, tomt, jord, bergsbruk eller annan lägenhet, ingen valrätt. Lag samma vare om kronobetjente. 2:0 De, hvilka medelst kontrakt, som, emot da. ras vilja, icke kan, efter egarens godtycke, före den utsatta tidens förlopp bäfvas, för lifstid eller minst tio år legt jord eller bergsbruk af minst 10,000 Rdr uppskattadt värde å landet, så vida de samma egendom fulla två år innehafi och ännu ijin