Hvad åter vidkommer den representationsrätt, som Presteståndet eger och det påståendet, att religionens och bildningens sak hos ett folk, som känner högre angelägenheter, än de materiella, bör iaom national-representationen ega serskilda tolKar, så erkänner Utskotiet, såsom sin, den öfvertygelse, att en nations framskridande i bildning föga beror på den mer eller mindre lysande ställning, som denna bildnings egentliga representanter i den politiska spheren intaga. Ean stor politisk inflyteise, inrymd dessa representanter, har icke sällan varit mindre fördelaktig för bildningen sjelf, än för persoaerna, hvilka of:a nog glömt sitt egentliga kall, för att helt och hållet egna sig åt den nya bana, på hvilken de egentligen haft ingenting att beställa. Förnuftet röjer sitt höga ursprung icke minst i de segrar, det vinner under de mest missgynnande yttra förhållanden. För odlingens framgång fordras s8f dess arbetare odelad kärlek, osviklig trohet och rastlöst arbete. Allt, som delar denna kärlek, utgör lika många hinder för den framgång, som man vill försäkra. Till och med de materiella vilkoren för denna framgång försäkras vida bättre genom den kärlek och det förtroende, som odilingens representanter ingifva, än genom den yttre makt, de kunna sig förvärfva. Ett folk, genomträngdt af kärlek till odlingens arbete och odlingens frukter, erbjuder för åess bestånd en borgen, förgänglig såsom allt jordiskt, men åtminstone säkrare, än hvilka yttre inrättningar som helst, hvilka midt iblsnd liknöjdhet och moralisk dvala föga kunna qvarhålla ett flyende lif. Svenska Presterskapet har utom representationen tillräckliga tillfällen att göra den heliga sek, hvilken det förvarar, gällande. Dess kunskaper och erfarenhet skola, äfven under ett förändradt representationssätt, bland representanterna skaffa rum åt så många af dets medlemmar, som fordras att i förening med de målsmän, odlingen 1 andra samhällsklasser kan påräkna, göra dess anspråk gällande. Borgerskapet, sjelf est barn af den frigjorda idogheten, kan icke, uten att förneka sitt eget ursprung, protestera emot gemensamheten i nationens politiska, mer än emot samma gemensamhet i dess industriella, lif. En serskild stadsrepresentation i ett land, der städerna icke ega tiondedelen af befolkrningen, kunde försvaras, så länge man trodde sig kunna vid städerna fjettra all annan idoghet, än jordbruket. Redan då försöket att inom dess krets inmana det ännu i sin linda liggande bergsbruket misslyckades, var signalen gifven till en ny sakernas ordning. Stad och land måste här som annorstädes utveckla sig med de krafter, de hvar för sig ega, och med det ömsesidiga bistånd, hvaraf båda äro i lika stort behof. Båda hafvaredan derpå vunnit, och skola äsnu mera vinna. Men för detta ändamål bshöfver Borgerskapst icke någon serskild valrätt. De vidsträckta förbindelser och don mångfaldiga sakkunskap, som äro oskiljaktiga från stadsmannaidoghet, äro mäktiga nog att i national-representationen skaffe ett tillräckligt antal af städernas, med national-rikedomens förökning och omsättning sysselsatta, innebyggare rum. Bondeståndst, i besittning af större delen af Rikers jord, kan genom de samfälda valen i ingen händelse förlora något af sin redan egsnde betydelse. Att, efter införsnde af sådana val, någon gång ett, i förhållande, mindre antal af Ståndets medlemmar torde komma tillstädes på Riksdagen, än nu, är möjligt; men om sådant, i trots af den öfvervägande inflytelse, som Bondeståndet får på valen, fortfar, så kan orsaken endast vara den, att Ståndet finner landets och sitt eget väl på ett tillfredeställande sätt bavakadt af män utur andra Stånd; och i sådan händelse är det lika lyckligt för fosterlandet och för Ståndet, att sådane män fortfarande få egna sig åt ett värf, som de värdigt uppfyllia. Mot dan invändningen, att valen i början skulle blifva slumpens verk, anmärker Utskottet, att detta äfven kan inträffa vid ståndsvalen, samt att om folket skänker sitt förtroende till ovärdiga personer, ingen statsförfattnlog förmår rädda det. Afven inom nuvarande stånd hafva kotterier kunnat bilda sig, hvilkas passioner och intriger slagit fosterlandet sår, som sent blifvit läkta. Man gjorde väl att erinra sig dem, i stället för att skapa bjernspöken. Det finnes faror, hvilkas verklighet folket Järt känna genom en så dyrköpt erfarenhet, att det icka lätt glömmer dem Utskottet går nu att uppsöka de klasser, åt hvilka valrätten kan arförtros. Insigt och oberoende äro de egenskaper, som dertill barättiga. Det bat, korporationerna ådragit sig, har upkommit från deras försök att gälla mer än de kunnat; Stånden bafva glömt, att deras betydelse med tiden undergått förändringar, som äfven bordt motsvaras af förändringar i representationsrätten. Utskottet bar derföre velat gå tillbaka till sådane grundförhållanden, att deras artagandetill grund för velrätten icke hindrar, att de af tidan inom dem framkallade ändringar äfven roå medföra en förändring i valrätten. Såsom sådane grundförhållanden har Utskottet ansett yttre och inre förmögenhet, eller egendom och tecknisk eller vetenskaplig bildning. använd i yrke inom det borgerliga samhällets spher, eller för statsändamål utom, eller i offentlig tjenst. Yttre förmögenhet, ehuru i och för sig sjelf icke bevisande, att dess innehafvare skulle hafva siörre introsse för det allmänna bästa än den fattige, hvars enda tillgång, arbetsförmågan, visserligen Jika väl behöfver skydd af allmän ordning och goda lagar, som andra kapitalier, antages dock af Utsk. såsom en giltig grund tili valrätt, emedan den ger presumtion om insigt och oberoende, och utvidgar sferen för ägarns medborgerliga verksamhet. Utsk. har vidars, i betraktande af svårigheten att upp skatta värdet af lös egendom, bibehållit den gamla regeln, att endast fast egendom ger valrätt, utan