dotter, med hvilken hän varit gift sedan Juli månad
4823, en tryckt beskrifning om poströfvaren Petersen,
och var kommen till det stället, hvarest det heter, att
Petersen, med de orden: Jag är gerningsmannen er-
kände sig hafva mördat postkarlen, gjorde han ett
uppehåll, och då hans hustru kastade ögat på honom,
märkte hon att han grät. Sedan fortsatte han läs-
ningen ; men hvad hustrun nu erfarit bragte hen-
ne på den tanken, att hennes man ombragt sin
broder. Oaktadt det som hon säger var tunga da-
gar att lefva med en sådan misstanka på hjertat,
fann hon likväl icke rådligt att närmare tillspörja
sin man, förrän för fyra år derefter, då hon, un-
der det han en gång satt vid hennes sjuksäng, gjor-
de honom en fråga angående den saken. Han till-
stod då att han slagit ihjel brodren och lemnade
den förklaring, att det icke var för att komma i
ensam besittning af fadrens gård, utan endast af
hat till brodren, för det denne satte sig emot hans
giftermål med pigan Guro Simensdotter , som han
kommit på det beslutet att rödja brodren ur vägen.
Han uppgaf först att han köpt en af sina kusiner
att mörda brodren. Denna bekännelse fick hustrun
honem att i December 1838 vidgå i fleres närvarc
hvarvid han tillika lät undfalla sig, att önskan att
blifva ensam egare af gården såsom motiv till en
betydlig del ingått i beslutet att mörda brodren,
dervid han äfven tillstod att han sjelf föröfyat mor-
det och att hans föregående uppgift, att han vändt
sig till en annan, allena tillkommit för att trösta
hustrun. Hans bekännelse är för öfrigt mycket o-
fullständig. Han har neml. förklarat, att han nå-
gon tid varit förbittrad på brodren för det den-
ne förbjudit honom. vidare umgänge med pigan
Guro Simensdotter; att han, då de begge den om-
örmälta aftonen gingo ner till elfven, för att rc
öfver och brodren under vägen upprepade sitt för-
bud, blifvit vred och skuffat till Ole, som, unde;
gåendet utför backen, i mörkret gick förut, så al
Ole störtat ned i den derunder flytande elfven. Vi-
dare har han uppgifvit, att då han, som hyarker
förut eller vid tillfället tänkt afhända brodren lif:
vet, utan endast gifva honom något stryk, såg Ol
falla i elfyen, hade han förskräckt skyndat ner, fö
att rädda brodren, som han också en gäng såg komm:
opp i vattenbrynet, och ropa käre, men derefte
genast försvinna. I följe af upplysningar om loka
len har det likväl sedermera visat sig vara orimligt
att den olycklige kunnat drunkna, om ban på de
stället den tilltalade uppgifvit blifvit störtad i Glom
men. Lars Torensen har vid alla instanserna blifvi
dömd från lifvet.
BRP IINNGT SORT RSA NANR SENSE ENARE TNE SERA SDN TENS SIN TNT TN DAIRE