til hvad land som helst, der det icke är fu komligt trycktvång, så befiones det, att tidn garnes ionehåll består af 3 stora hufvudafd ningar: 1) Annopcir; 2) utländska nyheter; 3) nyketer; 4) kamrarnes debatter; 5) ledande artiklar. Annoncerne äro alldeles förbjudna, de ti böra ett enda privilegieradt blad. Politiska n heter och underrättelser, det vill, efter kanslic uttolkning (Recer. af den 40 Sept. 4846), sä alla uaderrättelser, som vidröra de närvaran: regeringarnes ineller utrikes styrelse, älv om de stått i ett inländskt privilegieradt bla äro också förbjudna den beroende pressen. G nom ett Placat af den 46 October 1804, ä nyheter om ailmänna eller offentliga tillställnir gar, när de kunna hänföras till rykten, om d än ej på det afligsnaste sätt förnärma regerir gen, förbjudna, vid vile af 30 till 200 Rb Då nu hvarje underrättelse, som icke gruada sig på något officielt meddelande, lätt kan hän föras till rykten, så kan den oberoende pres sen icke veta, om man vill använda ryktes plakatet ) eller ej. De för lykta dörrar hållna Ständer-di-kussio nerna få, enligt ett Reser. af Sept. 48335, e upptagas i något blad, förrän de stått i Ständer Tidningen, Fyra femtedelar af det vanliga äm net för tidningarne är undandraget den ocen. surerade pressens sjelfständighet. En knapt fjerdedåel af tidnings litteraturen eger sålede. en femtedel af det vanliga ämnet för tidningarna till fri behandling. Är icke detta er makalöst inskränkt tryckfrihet, äfven om den återstående femtedelen icke hade så stora inskränpkningar, att det, åtminstone för oss, shulle vara svårt nog att utfinna större. Man må nemligen ej tro, att det ringa antalet fria tidningar, med deras begränsade innebåll äro fria från den administrativa maktens godtycke och alltid stå under domstolarnes pröfning. Äfven för dem har det varit omöjligt, att få deras rätt eiler orätt afgjord af domstolarne, äfven de bafva ofta och trots deras egen enträgna anhållan måst nöja sig med kansliets beslut. Kansliet har nemligen i skrifvelser af d. 9 Juli och 46 Nov. 4836 förklarat, att frågan buruvida någontiog är en politisk underrättelse eller ej, icke tillhör domstolarne att afgöra. Detta är desto mera betänkligt derigenom, att kansliet, i en skrifvelse af d.. 7 Dec. 4836, anmärkt det iogaiunda alla fnvärtes statsförbållanden äro uteslutne från det begrepp om politik, som plakatet af 4810 förbjuder de oprivilegierade tidniogarne att behandla. Denna anmärkning gör således besittningen af äfven den sista femtedelen osäker. Då vi bafva hört att kansliet, i en krets af Danmarks mest, ansedda män, blifvit berömdt för alt, på den sista tiden, ej hafva undandragit något beslag domstolarnes afgörande, finne vi oss uppkallade att anmärka, det detta beröm, i hvad fall som helst, är obefogadt. Till och med under Christian VIII:s regering I stadfästade det höga kollegium beslaget på ett blad, utan att tillåta domstolen afgöra, om det innehöll något lagstridigt. Härtill kommer ännu en omständighet af stor vigt, i fråga om tidvingslitteraturens tillstånd i Danmark. Genom plakatet af d. 43 Mej 4844 får nemligen intet blad utdelas, förr in polismästarens medbjelpare har påteknat lat, I denna föreskrift har den administrativa vakten ett vapen, hvars oftare begagnande kan lideles tillinteigöra den oberoende pressens rerksaimbet, Genom att stadfästa ett beslag ch anställa rättegång, kan nemligen kansliet, å det tror sig finna något olofligt i notisen, indandraga den allmänhetens kunskap öfver tt år och derigenom tillintetgöra dess verkan, aktadt, då domen slutligen fälles, artikeln beanes ej hafva innehållit något lagstridigt. lutligen hafve vi att anmärka, det regerinen har lagt stora hinder i vägen för de obeoende bladens spridande till ardra orter. Ty, vs de än skulle ernå den kungliga nåden, att försändas med posten, så våga de dock ej egagna den, utan att göra sitt oberoende missnkt och, i händelse af aktion, utsätta sig för n obehagligheten, att se deras förbimdelse ed utomstads-abonnenterna plötsligt afskurep. Sammanfatte vi nu det föregående, så finne , att knappt en fjerdedel af tidningslitteratun är fri från censur, denna fjerdedel bar appt en femtedel af det vanliga ämnet för Iningarne till fri bebandling; artiklar, hvilka gå denna femtedel, undandragas icke sällan mstolarnes utslag; till och med om de ej nehålla något lagstridigt, kunna de undanbål; allmänhetens kännedom öfver ett år; regeigen har lagt de största hinder i vägen för Tf CC KK AM pm eo An mm LL ol vä Sålunda pliktfölldes aDagenw och aEjöbenhavnsposten, för det de meddelat underräträttelse om något, som verkligen hade skett, neml. Hans Maj:ts stadfästelse på Worms dödsdom. eUnionen for den frie Pressey pliktVA RR a: LK RR 3 KA