ndervisningsanstalt, hade kunnat anföras; likaså ade Ruolivare kunnat nämnas, då Gellivare lifvit hågkommet — att Norge blef öfverlemadt åt Sverge till ersättning för Finland, är n något obestämd eller ock för mycket betämd framställning. — Något orättvis bar väl Förf varit mot de stackars Lapparne, då han skildrar dem ännu så godt som hedningar. Spåtrummorna och trollkarlarne lära väl i det näralt Förf, jemte sina utländningar, äfven begagnat våra landsmän, en Lustadius och ZeWerstedt, som säkert skulle furnerat honom med flera intressanta drag, Hvad våra egna landsmän, Svenskarna, angår, skulle vi ännu mera önskat, att Förf, utom det han tillagt i noterna, skulle behandlat sina utländska källor mindre som alltför trogen öfversättare, eller åtminstone att beriktningen varit mera fullständig. Ref. känner ej några länsuniformer, så vida det ej angår knapparne med länets vapen. Nationaldrägten af 4777 (den gamla burgundiska) hörer nu mera till antiqviteterna, sedan Gustaf 1II ett par år derefter införskref en hop parisiska frackar. Alla fluktuationer i drägten sedermera känner Förf. så väl som Ref. Nögra obetydliga utdrag ur Sverges lagar hade Förf gerna kunnat utelemna, då flera af dem biitvit modifierade. Öfverhufvud bar Förf. varit för rädd att uppträda som egen domare, ehuru hans talang berättigar honom att handla sjelfständigt. Så kunde han gerna i Svenskarnes karakteristik upptagit några drag af Laing, hu:u mycket denne Förf. andas Londonsk spleen and rashness. Men vi Svenskar förfiras ej deraf. En Ref. måste naturligtvis uppsöka fel. Vianhålla således, att den skicklige Förf. må begagna dessa anmärknisgar, såsom af en gammal vän, och önska, alt publikens bifall måtte belöna ett företag, som, så vida Ref. kan döma, öfverhufvud är utfördt med flit och skicklighet och otvifvelaktigt skall blifva gagnande. TURIST EL MAIDEN EET ä — RR