söder. Midt emellan ligger eftast ästadenmyr
och för sig sjelf, och der vistas gement ens
got urförnämt, eller i brist derpå, FORNE ur-
borgerligt. Så har man i Stockholm sitt Norr-
malm, hvars Drottninggata jemie GCiaratraki
ända ned till Rosenbad är förnämitetens hem.
På Söder bor adåligt folk, om jag kanske un-
danitar någre resande, för hvilka jag byserakt-
ning. Midt emellan ligger Staden, och der bor
Konungen jemte några till.
I London befinner sig det herrliga Westmin-
ster norr om Themser; söder om floden bar
man bara Southwark, och midt emellan ligger
City. Är icke det besynnetligt ? För att icke
alldeles förbigå Köpenhamn, så må märkas, at
der väl icke är rum för ett Norr och ett Sö-
der särskildt, men den skönaste, bäst byggda
och förnämsta staden utgöres dock af den nord-
ostliga och norra delen kring Amalienborg, Nor-
ges gade, Gothers gade o. s. v., hvaremot den
sydliga, ned åt Amager, hålles för sämre; och
det derpå belägna Christianshavn anses knappi
för bättre än ett yttre bibang till residenset,
hvarföre man alltid säger om en som bor der,
att han har csin varelse ude paa Christiansbavra
Samma egenhet märker man i Paris. Norr om
Seine ligga Louvern, Palais Royal, Tuilerierna
med sina vidlyftiga trädgårdar, Champs ålysees
samt förstaden St. Honoreg, der den bögsta no-
blessen vistas; och man kan säga att allt detta
sammanlagdt utgör Seinens kungliga sida. Sö-
der om staden befianer sig den rysliga första-
den St. Jacques. Här likasom i St. Marceau,
bor det värsta patrasket. Der det icke är rent
patrask, är det åtminstone pöbel, elier dock
bara folk; de Deputerades Kammare, liksom
Pairkammaren — det vill säga, hela den poli-
tiska motsidan — har sitt bem på Söder. Li-
kaledes står bär det stora Invalidhötelet,
der man loivat ett rum åt Napoleons askan.
Man kan då icke hafva stort mera plebejiskt
samladt i ett väderstreck. Midt emellan,
i sjelfva Seinen, ligga tre små öar, hvarpå ala
Cit,, astadenp, belianer sig. — Fiere är dessa
hufvudstäder har jag icke sett; jag bryr mig
således icke om de öfriga. Likväl måste väl
äfven Petersburg hafva någonting norr om Neva,
och något annat söder derom,, ehuru troligen
begge sidorna äro lika kejserliga; min anmärk-
ning kan således icke om denna hufvudstad
gälla i sin helhet. I Berlin skulle jag knappt!
tro att man har några väderstreck alls, åtmin
stone ej al olika värde; i Wiens landskap der-
emot, kan det icke slå felt, att ej Donau gör
en betydlig åtskilnad emellan norr och söder.
— För att imedlertid ingenting vidare yttra om
släder, som vi aldrig skådat, återvända vi tilll:
dem vi litet känna, och anmärka ännu en gång
huru förundransvärdt det är, att norr och sö-
der för dem utgör en karakter, men deremot
öster och vester betyder föga, nästan intet.
Orsaken torde vara svår för vetenskapen att
uppgilva, och vi omfara den. Imedlertid an-
sluter sig en ny anmärkning till den redan
gjorda, som är, alt icke den norra sidan alltid
eller uteslutande utgjort den förnäma, men att
detta blifvit ett fenomen först uti sednare tider.
Södermalm i Siockbolm var i Carl XI:s epok
en ypperlig malm; ännu ser man palatser här,
deri högst förräma ätter ansågo för en ära att
tillbringa lifvet på den tiden; det var till och
med fråga om att förlägga Kongl. Siottet på
St. Catharina och Mosebackes höjder, innan det
grundlades der det nu står. Så var ock under
Ludvig XIV Paris söder om Seinen ganska för-
nämt. Förstaden St. Germain, som ligger på
denna sida, utgjorde då den högsta adelus hem,
och var hvad nu St. Honorc är. Ståtliga pa-
latser från fordna tider, såsom Luxembourg och
Palais Bourbon, träffar man i södra staden,
men de hafva blifvit förvandlade: palais Bour-
bon är nu upplåtet till de depuierades kam-
mare och kallas icke mer anvat än Chambre
des Deputes; Luxembourg har blifvit Pairernes
kammare, har alltså denna titel öfver sin port,
och heter blott i bistorien Luxerabourg. Alven
står det ryktbara Sorbonne i södra Paris, och
ett stycke ifrån den heliga Geoovevas kyrka,
men denna heter numera Panthgon, har hel-
gats till ett siags tempel åt Fraukrikes störste
män, och såsom den följaktligen blifvit upplå-
ten åt den personliga och oftast simpelt litte-
rära förtjensten, utan afseende på börd, ser man
denna stolta fornlemning lika plebejiserad som
allt det öfriga på södra sidan. Hviiken förän-
dring! Vi sakna tillfälle och lust att under-
söka, om samma ruckning skett på väderstrec-
kens vårde i Europas öfriga hufvudstäder; att
det skett i Stockholm, hafva vi redan anmärkt,
och att äfven der, på södra malmen, palatser
och hus, sota varit byggda till stora och kung-
liga ändamål, i sednare tider blifvit förvandlade
och använde för plebejiska afsigter, är bekant,
såsom för att taga ett litet exempel, hvilket i
hast faller oss in, ett ansenligt kronobränneri
i Mari församliog finnes numera ingenting vi-
dare eller förnämare vara än blott lokalen för
en folkskola. Sådana omstöpniogar tyckas all-
deles ligga i tidens ande. Man kan beklaga det
om man vill, men bjelpa det är omöjligt.
—2u ÅA -— AA - j-— — - JK AV f— 2 Aå - AA — FR KR