söder. Midt emellan ligger eftast ästadenmyr och för sig sjelf, och der vistas gement ens got urförnämt, eller i brist derpå, FORNE urborgerligt. Så har man i Stockholm sitt Norrmalm, hvars Drottninggata jemie GCiaratraki ända ned till Rosenbad är förnämitetens hem. På Söder bor adåligt folk, om jag kanske undanitar någre resande, för hvilka jag byseraktning. Midt emellan ligger Staden, och der bor Konungen jemte några till. I London befinner sig det herrliga Westminster norr om Themser; söder om floden bar man bara Southwark, och midt emellan ligger City. Är icke det besynnetligt ? För att icke alldeles förbigå Köpenhamn, så må märkas, at der väl icke är rum för ett Norr och ett Söder särskildt, men den skönaste, bäst byggda och förnämsta staden utgöres dock af den nordostliga och norra delen kring Amalienborg, Norges gade, Gothers gade o. s. v., hvaremot den sydliga, ned åt Amager, hålles för sämre; och det derpå belägna Christianshavn anses knappi för bättre än ett yttre bibang till residenset, hvarföre man alltid säger om en som bor der, att han har csin varelse ude paa Christiansbavra Samma egenhet märker man i Paris. Norr om Seine ligga Louvern, Palais Royal, Tuilerierna med sina vidlyftiga trädgårdar, Champs ålysees samt förstaden St. Honoreg, der den bögsta noblessen vistas; och man kan säga att allt detta sammanlagdt utgör Seinens kungliga sida. Söder om staden befianer sig den rysliga förstaden St. Jacques. Här likasom i St. Marceau, bor det värsta patrasket. Der det icke är rent patrask, är det åtminstone pöbel, elier dock bara folk; de Deputerades Kammare, liksom Pairkammaren — det vill säga, hela den politiska motsidan — har sitt bem på Söder. Likaledes står bär det stora Invalidhötelet, der man loivat ett rum åt Napoleons askan. Man kan då icke hafva stort mera plebejiskt samladt i ett väderstreck. Midt emellan, i sjelfva Seinen, ligga tre små öar, hvarpå ala Cit,, astadenp, belianer sig. — Fiere är dessa hufvudstäder har jag icke sett; jag bryr mig således icke om de öfriga. Likväl måste väl äfven Petersburg hafva någonting norr om Neva, och något annat söder derom,, ehuru troligen begge sidorna äro lika kejserliga; min anmärkning kan således icke om denna hufvudstad gälla i sin helhet. I Berlin skulle jag knappt! tro att man har några väderstreck alls, åtmin stone ej al olika värde; i Wiens landskap deremot, kan det icke slå felt, att ej Donau gör en betydlig åtskilnad emellan norr och söder. — För att imedlertid ingenting vidare yttra om släder, som vi aldrig skådat, återvända vi tilll: dem vi litet känna, och anmärka ännu en gång huru förundransvärdt det är, att norr och söder för dem utgör en karakter, men deremot öster och vester betyder föga, nästan intet. Orsaken torde vara svår för vetenskapen att uppgilva, och vi omfara den. Imedlertid ansluter sig en ny anmärkning till den redan gjorda, som är, alt icke den norra sidan alltid eller uteslutande utgjort den förnäma, men att detta blifvit ett fenomen först uti sednare tider. Södermalm i Siockbolm var i Carl XI:s epok en ypperlig malm; ännu ser man palatser här, deri högst förräma ätter ansågo för en ära att tillbringa lifvet på den tiden; det var till och med fråga om att förlägga Kongl. Siottet på St. Catharina och Mosebackes höjder, innan det grundlades der det nu står. Så var ock under Ludvig XIV Paris söder om Seinen ganska förnämt. Förstaden St. Germain, som ligger på denna sida, utgjorde då den högsta adelus hem, och var hvad nu St. Honorc är. Ståtliga palatser från fordna tider, såsom Luxembourg och Palais Bourbon, träffar man i södra staden, men de hafva blifvit förvandlade: palais Bourbon är nu upplåtet till de depuierades kammare och kallas icke mer anvat än Chambre des Deputes; Luxembourg har blifvit Pairernes kammare, har alltså denna titel öfver sin port, och heter blott i bistorien Luxerabourg. Alven står det ryktbara Sorbonne i södra Paris, och ett stycke ifrån den heliga Geoovevas kyrka, men denna heter numera Panthgon, har helgats till ett siags tempel åt Fraukrikes störste män, och såsom den följaktligen blifvit upplåten åt den personliga och oftast simpelt litterära förtjensten, utan afseende på börd, ser man denna stolta fornlemning lika plebejiserad som allt det öfriga på södra sidan. Hviiken förändring! Vi sakna tillfälle och lust att undersöka, om samma ruckning skett på väderstreckens vårde i Europas öfriga hufvudstäder; att det skett i Stockholm, hafva vi redan anmärkt, och att äfven der, på södra malmen, palatser och hus, sota varit byggda till stora och kungliga ändamål, i sednare tider blifvit förvandlade och använde för plebejiska afsigter, är bekant, såsom för att taga ett litet exempel, hvilket i hast faller oss in, ett ansenligt kronobränneri i Mari församliog finnes numera ingenting vidare eller förnämare vara än blott lokalen för en folkskola. Sådana omstöpniogar tyckas alldeles ligga i tidens ande. Man kan beklaga det om man vill, men bjelpa det är omöjligt. —2u ÅA -— AA j-— — JK AV f— 2 Aå AA — FR KR