i NYBERGS vid Götbgatan; samt i huset Nr 52 vid
TERRAN SANNE EEE RENA
RIKSDAGEN.
BONDESTÅNDET.
Vi meddela här nedan ett sammandrag a
Bondeståndets plena för den 44 och 49 Au
gusti, och äro dermed uppe med redogörelse
för detta Stånds diskussioner ända till sistför
flutna plenum:
Plenum den 44 Augusti.
Uti detta plenum afgjordes utan diskussion e
mängd - betänkanden. Den första öfverläggninger
förekom i anledning af 42:e punkten I Ststsutskot
tets utlåtande JM 226, angående mantalspennin
garne, och yttrade:
Hans Jansson från Elfsborgs Län: aJeg anser
att Bondeståndet bör vidhålla sitt vid flara Biks
dagar fattade beslut om denna afgifts upphörande
Motiverne dertill äro i detta Stånd itillräckligen ut-
vecklade. Jag vill endast pämnsa: att den drabba
da fattigare familjfåder bårdas:, att den ökar och
inkrånglar Uppbördsbesvåret; medför drygs kost-
nader för de små restantieposternos indrifvande,
hvilket äfven .upptager en mängd embatsmäns och
redogörares tid och möda, ofta ändamå slöst. Jag
föreslår alltså, att Bondeständet måtte besluta man-
tälspenningarnes upphörande från och med år 1841,
samt att, derest Rikets Siänder dertill samtycka,
Kongl. Maj:t måtte underrättas, catt, sedan Rikets
Ständer, vid. statinkomsternes beräknande, genom
andra och ändamålsenligare inkomstkällor, sett sig
i siånd att anslå statsverkets bethof, Ständerna hafva
den tillfredsställelse, att hos Kongl. Msj:t anmäla,
att denna, för de mindre jordbrukare, ringare handt-
verksklasser, samt fattige familjfäåder i allmänhet
betungande, samt i uppbörden och dess rodovis-
ning många besvär och kostnader föranladande in-
komsttitel kunnat helt och hållet afsksffas, så att
uppbörd af maäntalspennirgerae, filn och med näst-
kommande år icke kommer att ega rum, hvarom
Rikets Ständer anhålla, att Kongl. Maj:: måtte låia
vederbörande genom nådig kungörelse förständiga.
— Skulle åter Medstånden icke bifella denna in-
komsttitels upphörande, bör den upptagas till det
af Utskottet föresisgne belopp af.300,000 Rdr.
Imedålertid bar Bondeståndet, om min mening an-
tages, uttryckt en princip, som förr eller sedaare
skall göra sig gällande.
Eno mängd Ledsmöter förenade sig dols genast
dels under diskussionens fortgång med Hans Jens-
son. Johannes Christofferssbn fråga Kronobergs Län
föreslog, att mantalspenningarne åtminstone ej måtte
utgå före fyllda 48 år, och Rutberg upptog detta
såsom enda lämpliga utvägen för närvarande. Lars
Larsson från Elfsborgs Län antog, att mantalspen-
ningarne borde, såsom en personel efgift, öfverfö-
ras på bevillningen, och Bengt Gudmundsson, som
deri förenade, sig, ansåg öfverläggningen böra anstå,
till dess motionen, attöfverlåta mantalspenningarne
till kommunerns, blifvit ef Stånden pröfvad. At-
skillige Ledamöter gjorde anmärkning mot Utskot-
tets förslag, att å beslutet om nedsättning begära
Regeringens sanktion, och i allmänhet yttrade sig
alla till förmån för afgiftens upphörande och för
den af Hans Jansson uttryckta tanka, att en opi-
nionsyttring, om nödvändigheten af skatternes ned-
sättning, vore högst nödvändig. Efter öfverlägg-
ningens slut fattade Ståndet, för sin del, det beslut,
ett mantal:penningarna skola från och med nästa
års slut alldeles upphöra.
Plenum den 49 Augusti.
Detta plenum upptogs ef en synnerligt vidlyftig
diskussion öfver LagUiskottets betänkande JM 81,
som tillstyrker upphäfvande af barnaarfs tysta för-
månsrätt till förmyndarens fasta egendom framför
inteckpad fordran, emot en kontroll af valde gode
män, som vårda den omyndiges bästa. Betänkan-
det återremitterades och vi upptaga derföre blott
en kort resumå af de förnämsta talarnes namn och
argumenter. Anders Brisman från Skaraborgs län
motsatte sig helt och hållet den tysta förmånsrät
tens afskaffande och detsamma gjorde Lars Persson
från Blekinge. Olaus Eriksson från Göthsborgs län
gjorda förmyndarekammars inrättande till vilkor
för upphäfvandet och Petter Claöson fråa Elfsborgs
län ville, att åtminstone en del af förmyndarns e-
gendom borde vara don ifrågsställda förmånsrätten
underksstad. Johannes Christoffersson yrkade när-
mare och strängare bestämmelser af de i Uiskot
töts förslag nämnde gode mäns pligter, samt ansåg
häradsrätten böra vid inteckningar söka underrät-
telse, huruvida ägarn häftar för förmynderekap och
till hvad summa. Lars Nilsson från Blokingo re
fererade sig till He Halllings resezvation. Håkan
Nilsson från Skåne motsatse sig förslaget i kufvud
saken och anmärkte tillliksa, att det skulle äga en
retroaktiv verkan medeist upphäfvande af den sä-
kerhet, omyndige i närvarande stund ägs, men Måns
Jössason från semma landsksp skulle funnit sig vid
sjelfva sakan om förmyndarskamrar kunnat öfver-
all: invättas. Hans Jansson talade för förslaget utan
att mötsätta sig återremiss, och fäate uppmärksarhe-
ten synnerligen dels derpå att barnens bästa blir bättre
vårdadt då det göres till föremål för kommunslvården
än händelsen är nu, dels derpå, ati.den nu stadgade
förmåasrätten genom hvarjehanda tillställningar lätt
tillintetgöres. Anders Trysen fråa Östergötland er-
kände väl de ifrågaverande förrånsrätternes men-
lighet för krediten, men ansåg rubbningen i säker-
haien för omyndige barns rätt än större, och ön-
skada att denna måtte uppskjuias till dess något
bättre blifvit satt i stället. Nils Strindlund trodde
förändringen af intet behof påkallad, och ansåg för-
mynderne komma i besittning af pengar just ge-
nom förmynderskapet, samt att de föreslagne gode
män, som menigheten skulle utvälja, sannolikt blef-
ve abränvinsadvokaters. Lars Larsson från Elfs
borgs län var för bufvudsaken, men yrkade säkra-
re kontroller än de af Utskottet föreslagne, hvaremot
Per Jönsson från Skåne hade icke fuanit den exi-
sterande förmånsrätten på något sätt menlig för för-
