med någon frihet skulle behandla detaljerna eller
de underordnade individualiteter, som spela bak-
om kulisserna? Förf. till ifrågavarande arbete har
sjelf angilvit den synpunkt, hvarur det rätteli-
gen bör bedömas, då han kallat det ,tidsbilder,.
Han har hufvudsakligen velat måla oss taflor
af de allmänna tidsförbållanderna, återgifva ka-
rakteren, tenen, färgen af det hela; man kan
ieke neka att han gjort detta med fullkomlig
framgång, och på grund af hvad nyss blifvit
yttradt, torde ett billigt öfverseende böra till-
falla honom, om han derunder i frågan om en-
skildheterna låtit fiktionen stundom göra intrång
på biografiens eller den intima krönikans om-
råde. Hvad sjelfva det diktade brefvet från
Gustaf III beträffar, mot hvilken fördömelsedo-
men ljungat aldra strängast, är det, uppriktigt
taladt, svårt att inse, hvad farligt deruti lig-
ger, då nemligen väl knappast ett ord deraf
skall kunna anföras, deri icke Gustafs karakter
och opinioner, så vidt man af sednare tilldra-
gelser känner dem, måla sig med den trognaste
sanning; det är också ganska möjligt att åt-
minstone vissa delar deraf verkligen äro au-
thentika.
För öfrigt behöfver man endast känna, hvad
som oaktadt anonymiteten icke är någon hem-
ligket, att vi här på romanens fält igenfinne
en författare, som genom sina politiska ,skil-
dringar, gjort sig ett så stort rykte, för att
veta hvad man här eger att vänta sig i fråga
om stil, fyndighet, ett väl underhållet intresse.
Oeh först och sist är detta det vissa, att, man
må för öfrigt om boken säga hvad man vill,
man icke tager den en gång i handen utan att
läsa den allt i ända. Det är få arbeten, om
hvilka man kan säga mer! 0. 0.