en 0
Gustaf den tredje var detta hufvud. Den stats-
kupp, han lyckades göra, är alltid ett ganska
märkvärdigt och tillika briljant bistoriskt fak-
tum; att han kunnat göra den i en annan rigt-
ning, är en sak för sig, och med hans uppfo-
stran och i hans personliga förhållanden är det
i alla fall ganska naturligt, att han gjorde som
han gjorde. Hela gången af denna revolution
från dess första egentligare och mera direkta
förberedelser är med mycken åskådlighet och
tydlighet skildrad; vi se den charmanta Ko-
nungen blanda sig med pöbeln i de af brokiga
lampor upplysta parkerna vid fester på de
kungliga lustslotten, ropa lefve med dem för
Åäran och friheten!m sedan de af det gratis ut-
delade vinet blifvit litet upprymda, och kalla
dem för sina kära vänner, när han från slotts-
balkongen bjuder dem godnatt; vi se honom
på soirgerna i de kungliga salongerna förbindligt
småle ät alla partier och nådigt klappa dem på
axeln, förtroligt samspråka med Pechlin, den
gamla björnen,, och nedlåtande förfråga sig om
bans friherrinnas hälsotillstånd, samt derefter
till inpå ljusa dagen hålla hemliga rådslag med
tvetydiga äfventyrare. Vi se honom drifva fint
spel med franska ambassadören, för att med
dennes indirekta medverkan få uppnegocierade
penningar, som han ögonblicket derefter låter
rinna åter ut i vinklar och vrår till kreti och
pleti, och vi se honom ändtligen binda den hi-
storiska hvita näsduken om sin arm. Den före-
varande första delen af ,Tidsbilderna, slutar
med detta.
Det har varit föremål för olika meningar,
om dettta arbete skall kallas en historia eller
en roman. Sådant beror väsendtligt på inom
hvad gränser man innesluter dessa olika be-
grepp. Frågan är, i det hela taget, af föga
vigt; det vissa är, att om boken skall vara en
historia, denna är i de flesta delar skäligen ro-
mantiserad, och ännu vissare synes vara, att,
om den är en roman, denne bör från början
till. slut hänföras till den historiska genren.
Af större betydelse är en anmärkning, som
blifvit gjord mot bokens innebåll i allmänhet,
och hvilken qvarstår, äfven om man nu verkli-
gen bedömer arbetet ur synpunkten af en ro-
man. ,Författaren — säger man — har till.
grund för sina fiktioner adopterat historiska
personer och fakta; välan! detta är bans rät-:
tighet, men han hade i sådant fall bort från
början till slut respektera dessas sjelfständighet;
i stället bar han nu här och hvar på det egen-
mäktigaste och friaste sätt modifierat och till
och med vanställt dem, detta är ett brott.
Det må medgifvas, att förf. verkligen i ett och
annat tillåtit sig en sådan frihet, likväl är der-
vid till att besinna, för det första, att i de
punkter, der detta egentligen skulle anses ega
rum, eller i fråga om de roler förf. låtit vissa
personer spela inom de här skildrade partistri-
derna, det kanske är något vanskligt, att en-
dast på grund af de allmänna notiser, vi bit-
tills ega om dessa epokers ännu på långt när
icke fullkomligt uppdagade förhållanden, gifva
förf. i allt en kategorisk dementi. och det skall
kanske i hvilket fall som helst icke skada, att
ha fått se dessa saker och personer från en
annan sida och i eo annan dager, än den som
hittills erbjudits oss af historieskrifvare, som
till det mesta endast godtroget kopierat hvar-
andra. För det andra beror halten af hela
anmärkningen till stor del på besvarandet af
en annan fråga, nemligen den, om icke för bi-
storien, såsom den borde skrifvas och otvifvel-
aktigt en gång kommer att skrifvas, nemligen
såsom en exposå af den progressiva utvecklin-
gen utaf nationernas lif, icke blott af vissa
purpurbrämade eller smorda individers mer el-
ler mindre illystra eller förhatliga, eller ömk-
liga roler i ett mer eller mindre ensidigt drama,
om icke för en sådan historia åtskilligt, som
tillförene ansetts betyda mycket och böra vara
af synnerlig helgd, i sjelfva verket är af bral
underordnad konseqvens och af den beskaffen-
het, att det åtminstone icke måste anses såsom :
ett helgerån att dervid tillägga eller utesluta
ett jota. Månne icke verkligen den tid skall
komma, då man i historien skall söka eller
fästa vigt vid något annat, än om det var en
grefve X eller det var en baron Z, som spe-
lade den eller den rolen i den eller den intri-
gen, om det var på en middag eller på en
souper på det eller det lustslottet, som hans
majestät N. N. fullbordade planen till den eller
den statskuppen, om det var på högra eller ven-
stra sidan om den eller den byn, som den eller
den generalen fattade posto, då han levererade
den eller den bataljen, allt saker, hvarom våra
historiska böcker nu göra sig mödan att på
det samvetsgrannaste lemna bestämda uppgifter
och som för mången, så som vår historiska
uppfostran varit och ännu är, ega ett ogement
intresse? Månne det icke är hufvudsaken, att
en sådan intrig, en sådan statskupp, en sådan
batalj verkligen egt rum och haft de eller de
följderna på de stora, allmänna förhållanderna, l
SURRAR a FP - KA KK TT