en 0 Gustaf den tredje var detta hufvud. Den statskupp, han lyckades göra, är alltid ett ganska märkvärdigt och tillika briljant bistoriskt faktum; att han kunnat göra den i en annan rigtning, är en sak för sig, och med hans uppfostran och i hans personliga förhållanden är det i alla fall ganska naturligt, att han gjorde som han gjorde. Hela gången af denna revolution från dess första egentligare och mera direkta förberedelser är med mycken åskådlighet och tydlighet skildrad; vi se den charmanta Konungen blanda sig med pöbeln i de af brokiga lampor upplysta parkerna vid fester på de kungliga lustslotten, ropa lefve med dem för Åäran och friheten!m sedan de af det gratis utdelade vinet blifvit litet upprymda, och kalla dem för sina kära vänner, när han från slottsbalkongen bjuder dem godnatt; vi se honom på soirgerna i de kungliga salongerna förbindligt småle ät alla partier och nådigt klappa dem på axeln, förtroligt samspråka med Pechlin, den gamla björnen,, och nedlåtande förfråga sig om bans friherrinnas hälsotillstånd, samt derefter till inpå ljusa dagen hålla hemliga rådslag med tvetydiga äfventyrare. Vi se honom drifva fint spel med franska ambassadören, för att med dennes indirekta medverkan få uppnegocierade penningar, som han ögonblicket derefter låter rinna åter ut i vinklar och vrår till kreti och pleti, och vi se honom ändtligen binda den historiska hvita näsduken om sin arm. Den förevarande första delen af ,Tidsbilderna, slutar med detta. Det har varit föremål för olika meningar, om dettta arbete skall kallas en historia eller en roman. Sådant beror väsendtligt på inom hvad gränser man innesluter dessa olika begrepp. Frågan är, i det hela taget, af föga vigt; det vissa är, att om boken skall vara en historia, denna är i de flesta delar skäligen romantiserad, och ännu vissare synes vara, att, om den är en roman, denne bör från början till. slut hänföras till den historiska genren. Af större betydelse är en anmärkning, som blifvit gjord mot bokens innebåll i allmänhet, och hvilken qvarstår, äfven om man nu verkligen bedömer arbetet ur synpunkten af en roman. ,Författaren — säger man — har till. grund för sina fiktioner adopterat historiska personer och fakta; välan! detta är bans rät-: tighet, men han hade i sådant fall bort från början till slut respektera dessas sjelfständighet; i stället bar han nu här och hvar på det egenmäktigaste och friaste sätt modifierat och till och med vanställt dem, detta är ett brott. Det må medgifvas, att förf. verkligen i ett och annat tillåtit sig en sådan frihet, likväl är dervid till att besinna, för det första, att i de punkter, der detta egentligen skulle anses ega rum, eller i fråga om de roler förf. låtit vissa personer spela inom de här skildrade partistriderna, det kanske är något vanskligt, att endast på grund af de allmänna notiser, vi bittills ega om dessa epokers ännu på långt när icke fullkomligt uppdagade förhållanden, gifva förf. i allt en kategorisk dementi. och det skall kanske i hvilket fall som helst icke skada, att ha fått se dessa saker och personer från en annan sida och i eo annan dager, än den som hittills erbjudits oss af historieskrifvare, som till det mesta endast godtroget kopierat hvarandra. För det andra beror halten af hela anmärkningen till stor del på besvarandet af en annan fråga, nemligen den, om icke för bistorien, såsom den borde skrifvas och otvifvelaktigt en gång kommer att skrifvas, nemligen såsom en exposå af den progressiva utvecklingen utaf nationernas lif, icke blott af vissa purpurbrämade eller smorda individers mer eller mindre illystra eller förhatliga, eller ömkliga roler i ett mer eller mindre ensidigt drama, om icke för en sådan historia åtskilligt, som tillförene ansetts betyda mycket och böra vara af synnerlig helgd, i sjelfva verket är af bral underordnad konseqvens och af den beskaffenhet, att det åtminstone icke måste anses såsom : ett helgerån att dervid tillägga eller utesluta ett jota. Månne icke verkligen den tid skall komma, då man i historien skall söka eller fästa vigt vid något annat, än om det var en grefve X eller det var en baron Z, som spelade den eller den rolen i den eller den intrigen, om det var på en middag eller på en souper på det eller det lustslottet, som hans majestät N. N. fullbordade planen till den eller den statskuppen, om det var på högra eller venstra sidan om den eller den byn, som den eller den generalen fattade posto, då han levererade den eller den bataljen, allt saker, hvarom våra historiska böcker nu göra sig mödan att på det samvetsgrannaste lemna bestämda uppgifter och som för mången, så som vår historiska uppfostran varit och ännu är, ega ett ogement intresse? Månne det icke är hufvudsaken, att en sådan intrig, en sådan statskupp, en sådan batalj verkligen egt rum och haft de eller de följderna på de stora, allmänna förhållanderna, l SURRAR a FP KA KK TT