FN JT 0 RA 0 sta handlande personernas öra och hållit i sin hand de hemliga trådarna till både sängkammarintriger och -statskupper. Vi göra här i det nästföljande mannens bekantskap i hans egna smårum på kongliga slottet, der han erhåller besök af konungen och de trenne prinsarne, den ena efter den andra, mottager deras förtroenden och som ett orakel meddelar sina råd och upplysbingar. Den gode mannen har just nyss stigit upp från en lukullisk middag och kastat sig på sin mjuka soffa, för att angenämt låta maten smälta, då han af dessa visiter störes och siutligen från alltsammans kallas upp till drottningen. Så besvärligt är det, att vara fac totum i ett kongligt bof), att man ieke ens får pusta ut efter tryffeln och champanjen! Och i sanning, såväl ställningen mellan det gamla och det unga hofvet, som de politiska frågorne voro vid denna tidpunkt alltför kinkiga för ait tillåta en man i Beylons läge taga sig för lång middagslur. I afseende på de förra intima förbållanderna uppdrager förf. för oss här en högst pikant skildring af hofvets inre och dess hufvudsakliga aktörer, i en omvexlande följd af anekdoter och genrebilder; de allvarsammare intrigerna från hofvets eller egentligen taladt, Lovisa Ulrikas sida, för att med hattpartiets tillhjelp, — battpartiet, vid epoken af Braheska konspirationen så hatadt, nu till mnåder åter upptaget! — lyfta konungadömet litet upp ur dess förödmjukelse, på frihetens och de fosterländska intressenas bekostnad, i dessa förhållanden initieras vi genom en sednare konferers mellan den ofvannämnde Curt ech General Pechlin, som återkommer från Riksdagen, förargad öfver den grofva farcen med Konungens abdikation, och meddelar sin vän hvad allt han lärt känna så väl genom egna observationer, som genom Badin, för hvilken den slipade Generalen satt i vägen en vacker kammarjungfru hos hans bustru, enkom för att locka ur morianen allt hvad denne om affärerna på slottet får veta genom en annan amurett, den täcka kammarfrun Olivia Ramström; — förhållandet mellan denna sednare och Badin, samt bistorien om huru de göra bekantskap, på en maskerad i bollbuset, är en serskild episod, tecknad med synnerlig verve: Kronprinsen Gustafs resa till Frankrike låter för ett ögonblick de öfriga affärerna i rådsalen som i förmaken träda tillbaka. Från Paris skrifver Gustaf ett bref till Riksrådet Grefve Carl Scheffer, deri han under allehanda causerier om likt och olikt utkastar sina bjertans tankar rörande politik, moral, skön konst och Gud vet allt hvad! Han finner franska hofvet och regeringssättet ett mönster för allt hvad dit hörer, prisar alla dessa det Ludvigska konungarikets karakteristika institutioner, såsom bastiljer, lettres de cachet,, maitresser och epetits sppartements,; ken maitresse en titre, — skrifver han, — ger veritablement ökad lustre och omvexling åt ett hof . ... . Ludvig den 45:de är stor connaisseur af etikett och representation, han negligerar aldrig någondera, då han visar sig som monark. Det är sannt att han tar sin skada igen privatissime i sina amerius plaisirs,, men till och med denna kontrast är royal. Pedanternas skrupler bryr man sig ej om, ty kungar äro i en helt egen cas och de peccadiller, de tillåta sig mot den alldagliga moralen, smitta icke så horribelt, som exemplet ef deras undersåter, hvilka stå i contact med tout le monde.s Han yttrar sig vidare med mycket loford om de franska abbeerna, anser jeswmrterna ur politisk synpunkt vara ett dråpligt folk, och averterar Grefven om att en breder af denna orden ernar sig till Sverige (eineognito förstås!s) der han boppas att mannen på allt sätt accomoderas, ehuru han förmodligen dit anländer under hans, prinsens, frånvaro; dock önskar jag att detta stadnar oss emellan, ty min far har en oöfvervinnerlig aversion för jesuiterne och det vore illa att inqvitera honom onödigtvis;, ordar äfven om franska akademien; edetta är något som man framdeles måste vara betänkt på att tillegna oss... En sådan institution medför den nyttan, att man har talangerna till hands och isin hand, är förtjust öfver Franska theatrarne och den parisiska pohsen, samt begär slutligen nyheter hemifrån, frågar hvad Pechlin, den björnenu, tar sig för, — chan är en af det folket, hvars blotta åtanka förorsakar mig en rysning, jag vet ej hvarförn;. — samt hoppas att agalanteriet florerar på gamla viset i alla cirklar och vrår af Birger Jarls gamla stad.n Medan Gustaf förlustar sig i Paris och af Ludvig den 45:s hof tager lektioner i den högre statskonsten, bereder ödet, — eller hvad man vill kalla det, — en sorglig tid för det :kungliga slottet i Stoekholm. Den gamle Kungen, som fått en ny fransk kock, utmärkt i konsten att laga simlor, föräter sig en fettisdag på hetvägg; man finner honom efter ett par timmar kämpande med de rysligaste plågor, läkare efterskickas, bestörtningen är allmän, monPER BN PETTY REY VINE. TOS EE JG. SST Vil rr eg MM AM nana a ae RSS KR NAR AARAR