HERR MARKS VON WÖRTENBERG VILL HAF-
VA FLERA BEVIS OCH FÅR DEM.
Ett försök att ställa tvisten om tullfrågan på
dess rätta stånndpunkt.
Åtskilliga angelägnare ämnen för dagen haf-
va ej lemmat oss tid att förr än nu återkom-
ma till fortsättning af våra erinringar vid den
till Red. ingilna, och i JA 206 för den 5 den-
nes förut omförmälda skriften af Hr Fabrikören
Marcks von Wärtenberg, som uttryckte en önskan
om närmare påpekande af de uvillfarelser,, som
vi angifvit såsom förekommande iåtskilliga hans
anföranden uti tullfrågan hos Ridd. och Adeln.
- Läsaren terde erinra sig, att vi redan då ge-
nast visade, det hela den lärda och docerande
argumentationen om hkandelskriserna, på hvilken
änförandets författare ville grunda nödvändig-
heten af ett ständigt fortfarande importförbud,
och det icke blott nu för tillfället, utan såsom
ständig statsekonomisk princip, bar alldeles uppåt
väggarna. Anförandets författare hade nemli-
gen haft den föreställningen eller åtminstone
uppgifvit, så att man måste antaga honom att
hafva trott det, att handelskriserna i Amerika
och England åren 37 och 39 voro en följd af
öfverproduktionen i de Engelska manufakturer-
na, och deraf slutat, att som en sådan öfver-
produktion alltid måste fortfara, så skola ock-
så sannolikt, ja oundvikligt, dylika handelskri-
ser periodiskt återkomma, hvarigenom utländ-
ska manufakturer skola här i Sverige kunna säl-
jas till ett sådant vrakpris, att den för någon
Svensk fabrikant, äfven med 30 procents tull
om den utginge, ej skulle kunna bestå i bredd
dermed.
Uian att nu tala om det fullkomliga oförnuft,
som ligger i sjelfva den föreställningen, att nå-
gon industri i något land, England visst icke
undantaget, i längden kan bestå om den icke i det
hela ger så stor vinst att denna betalar materialier,
arbetslöner, redskapers och byggnaders anskaffan-
de och underhåll samt så mycket derutöfver,
som kan betäcka den tillfälliga förlusten af de
mindre fördelaktiga konjunkturer, som existera
i hvarje näringsgren den ena månaden eller året
i jemförelse till ett annat, i åkerbruk, iskepps-
rederi och handel lika väl som i manufaktur-
industrien, hade vi tillfälle ådagalägga, att ban-
delskriserna åren 37 och 39 icke ägde sin grund
i någon öfverproduktion, utan i bank- och kre-
ditsystemets orimliga utsträckning och de vilda
spekulationer och kreditförhållanden, som här-
leddes från den ymniga tillgången på lån u-
tan -realisabel säkerhet, och hvilka alltid måste
uppstå, när, genom lättheten att utgifva pap-
persmynt: utan valuta, en större penningemassa
på -en gång sättes i omlopp, än handelns och
konsumtionens behof erfordra samt kreditens
verkliga och naturliga begränsping medgifver.
Under detta allmänna spekulationsraseri upp-
drefs visserligen också efterfrågan af manufak-
turvaror mer än behofvet erfordrade, och en
stockning i afsättniningen på Amerika inträffade
sedan i följd deraf, men produktionen måste, af
det-axiomatiska skäl vi nyss fämnde, jemväl
sätta sig i mån härefter, och då både Engels-
män och Amerikanare, som nu fått sota tillräck-
ligt, utan tvifvel för framtiden ställa sitt bank-
väsende på mindre volkanisk grundval, samt
en bättre grund redan är lagd och de orsa-
ker, som föranledt dessa båda kriser, sålunda
ej mer existera, så bör icke heller följden
kunna återkomma i sådan skepnad, som hän-
delsen nu varit. Det är dessutom genom sif-