hade Talaren äfven velat se Utskottet anvisa, huru
förmögaare, som histills sällan tilltalats, böra, i fall
af iråkad: rusigt tillstånd, behandliss, om undantag
ängu skola fortfara eller ieko. I afseende på krö-
gare, hade Talaren vid förra Riksdagen föreslagit,
ati, deresti på krogen öfverlastade anträffades, han
skulle vara förfalien till plikt och mista sin rät-
tighet, men det kunde ej sntogas. Frågade nu,
huru de föreslagna restriktionerna skola tillämpas;
ty om värd ej vårdar öfverlastad, heter det, och
derigenom skada inträffar, skell han plikta 6 Rdr
32 sk., hvarigenom krögaren således är så godt som
utan ansvar. Orden: aom derigenom skada inträf-
far, böra derföre utgå, och större ansvar läggas
på krögare, som säljer till öfverlastad, eller urakt-
låter att en sådan vårda, till dess ruset förgått.
Flere förenade sig.
Pcosten Osterman: Då nykterhetsvänner tilltaga
i sin lofvärda ifver, och skadligheten af äfven ett
måttligt bruk af spirituosa är bevisad, så borde
l:gstiftningen gå band i hand med dessa bemödanden.
Det vore för tidig: att ännu boritaga straffbestäm-
melsernas, innan tiden ännu bunanit göra skadiighe-
ten mera allmänt insedd. terremiss.
Doktor Moren förenade sig med H:r Lindmark
och Björkman, helst om afslag; anseende socken-
måanen böra få begna tjenlige medel vid påkalladt
behbof, och att för öfrigt 4843 års förordning bör
bibehållas.
Prosten Stenhammar var af samma tanka, som
förte talaren, i afseende på 418143 års förordnings
bibehållande, åtminstone så länge utsigterna afför-
ändradt bränvinsväsende än ej äro kända. Forum
för öfverträdelssrs beifrands borde vara Landshöf-
dinge embeiet, hvarförutan någon makt inom kom-
munen må hafva rättighet, att inför vederbörlig
domstol anmäla em drinkare, som förstör sig och
sitt hus och kan komma kommunen till last; va-
randes förmynderskap det enda bjolpmedlet. Der-
om förenade sig Hrr Berglin, Dahlgren och Pio-
sten Nibelius.
Biskop Nibelius förblef vid 4815 års förordning,
men önskade deremot en stadga mot utborgning
till studenter och lärgossar. Då böterna ej träffa
den brottslige, vore personslt straff, såsom fri-
hetens förlust för längre eller kortare tid, mera
passande och dertill förmynderskap.
Prosten Hallbeck fann Utskottet liksom hafva ve-
lat minska hindren för dryckenskapen och befordra
produktion och konsumtion af spirituosa, och frä-
gade, om detta öfveronssämmer med statens väntan
och nykterhetsvännernas bemödande. Ville behålla
1813 års förordning, gillade förmynderskapets an-
vändende och önpskade, att, vid återremiss, Utskot-
te: måtte på gjorda anmärkningarne fästa noggrann
uppmärksamhet.
Prosten Hallström ansåg de nu gjorda, vigtiga
anmärkningsrne om krögares avsvar, förmynder-
skaps användande mot den brottslige, sami nödige
kommunalbestyr och personela siraffbestämmelser
vara nog för återremiss.
Betänkandet blef också återremitteradt.
Utlåtande JM 43, om lindring i bålsmansroterin-
gen, hvaröfver talade följande:
Prosten Stenhammar instämde icke i föreslagna
förändrinogarne. Hvar och ep, som känner landets
förhållanden, lärer ej kunna neka, att denna rote-
ring är vida mera i behof, än åtminstone Rusthål-
larne, Utskottet hade icke bordt behandla saken
summariskt, utan hade undersökning bordt föregå,
om hvilka, som bshöfva. Nu vore man stående på
samma punkt, då samma lindring blifvit föresla-
gen för bättre och sämre lottade hemman. Det
berodde nu på, huru Konungen finner, om de kunna
till någon del sättas på vakans eller ej; och torde
i stället visa sig, att båtsmanshållet är i be-
hof att ökas, att det föreslagna skulle göra rubb-
ning ut! indelninogsverket, och svårigheter, i fallaf
krig och uppsättning, ej kunde uteblifva. Talaren
vågade knappt afstyrka, men ville redovisa för sin
öfvertygelse, som ej kunde upphöra att anse dem
bordt komma till samma förmåner, som Rust- och
Rotehållare. Sista momentet, om båtsmansbekläd-
nadens öfvertagande af Kronen, tvekade Talaren,
om han skulls anse innebära någon fördel, då roten
likafullt kunde bli besvärad af båtsmännens insi-
nuationer, och likaväl få uigöra åtskilligt. Hem-
ställan derom kunde ske, då det alltid berodde på
Roteintressenterna, om de vilja ingå derpå eller
icke.
Doktor Björkman instämde med förra Talaren,
och förutsåg nödvändigt afslag hes Konungen; ville
derföre föreslå, att någon lindring här måtte genom
besparade medel beredas, såsom vakansafgiften och
rotefribetemedlen. — Deri instämde Hrr Ahlqvist,
Österman och Lyth. .
Biskop Heurlin instämde också med Hr Stenham
mar, men trodde, att en skrifvelse om någon an-
pan utväg endast komme att stå på papperet, då i
allmänhet vore brist ej blott på båtsmän, utan äf-
ven dessas öfning. Det vore likväl billigt, att sta-
ten för dem gjorde någon uppoffring, och kunde
rotevakansmedlen dertill användas, men ej de re-
dan bland statsmedlen upptagne rotefrihetsmedlen.
I afseeade på sista punkten instämde Talaren med
Hr Stenhammar,
Prosten Gahne hade önskat, att Utskottet gjort
något afseende på rotarnes sammanslående, ty båts-
mansroteriogen vore verkligen mera tryckande på
flere orter, än i fredstid kumde vara behöfligt, rote-
frihetsafgiften uppdrifves snarare, än minskas. Ro-
tarne klaga egentligen doröfver, att de blifvit ålagde
att skaffa torp åt båtsmännen; och upplyste Tala-
ren, med afseende på U:skottets yttrande, det Ro-
tebållarne på Gottland alltsedan 4690 bordt vara
derpå beredde, att, der så önskats, båtsmännen
dermed blifvit försedde. Förenade sig för öfrigt
med Hr Björkman.
Prosten Sidner: det hade bordt ske nedsättning
öfverallt, der behof varit, men Hr Björkmans för-
slag vore här mindre rimligt. Man vill, att en del
akall ställas på vakans, för att lindra den andra,
men då ingen indragning lärer kunna ske, utan
snarare förökning i båtsmans-antalet vara nödig,
så lärer också lindringen uteblifva. Båtsmansbållet
borde dock, äfven em dess rotering vore lindrigare
än rust- och rotehållares, hafva Jättnad i propor-.
tion. Kunde denna beredas af vakansmedel, vore
väl, och hade Tal. ej något deremot; hvarom icke
så borde annat påtänkas. I afseende på beklädna-
den instämde Tel. mad Hrr Stanhammar och Heur-