hade Talaren äfven velat se Utskottet anvisa, huru förmögaare, som histills sällan tilltalats, böra, i fall af iråkad: rusigt tillstånd, behandliss, om undantag ängu skola fortfara eller ieko. I afseende på krögare, hade Talaren vid förra Riksdagen föreslagit, ati, deresti på krogen öfverlastade anträffades, han skulle vara förfalien till plikt och mista sin rättighet, men det kunde ej sntogas. Frågade nu, huru de föreslagna restriktionerna skola tillämpas; ty om värd ej vårdar öfverlastad, heter det, och derigenom skada inträffar, skell han plikta 6 Rdr 32 sk., hvarigenom krögaren således är så godt som utan ansvar. Orden: aom derigenom skada inträffar, böra derföre utgå, och större ansvar läggas på krögare, som säljer till öfverlastad, eller uraktlåter att en sådan vårda, till dess ruset förgått. Flere förenade sig. Pcosten Osterman: Då nykterhetsvänner tilltaga i sin lofvärda ifver, och skadligheten af äfven ett måttligt bruk af spirituosa är bevisad, så borde l:gstiftningen gå band i hand med dessa bemödanden. Det vore för tidig: att ännu boritaga straffbestämmelsernas, innan tiden ännu bunanit göra skadiigheten mera allmänt insedd. terremiss. Doktor Moren förenade sig med H:r Lindmark och Björkman, helst om afslag; anseende sockenmåanen böra få begna tjenlige medel vid påkalladt behbof, och att för öfrigt 4843 års förordning bör bibehållas. Prosten Stenhammar var af samma tanka, som förte talaren, i afseende på 418143 års förordnings bibehållande, åtminstone så länge utsigterna afförändradt bränvinsväsende än ej äro kända. Forum för öfverträdelssrs beifrands borde vara Landshöfdinge embeiet, hvarförutan någon makt inom kommunen må hafva rättighet, att inför vederbörlig domstol anmäla em drinkare, som förstör sig och sitt hus och kan komma kommunen till last; varandes förmynderskap det enda bjolpmedlet. Derom förenade sig Hrr Berglin, Dahlgren och Piosten Nibelius. Biskop Nibelius förblef vid 4815 års förordning, men önskade deremot en stadga mot utborgning till studenter och lärgossar. Då böterna ej träffa den brottslige, vore personslt straff, såsom frihetens förlust för längre eller kortare tid, mera passande och dertill förmynderskap. Prosten Hallbeck fann Utskottet liksom hafva velat minska hindren för dryckenskapen och befordra produktion och konsumtion af spirituosa, och frägade, om detta öfveronssämmer med statens väntan och nykterhetsvännernas bemödande. Ville behålla 1813 års förordning, gillade förmynderskapets användende och önpskade, att, vid återremiss, Utskotte: måtte på gjorda anmärkningarne fästa noggrann uppmärksamhet. Prosten Hallström ansåg de nu gjorda, vigtiga anmärkningsrne om krögares avsvar, förmynderskaps användande mot den brottslige, sami nödige kommunalbestyr och personela siraffbestämmelser vara nog för återremiss. Betänkandet blef också återremitteradt. Utlåtande JM 43, om lindring i bålsmansroteringen, hvaröfver talade följande: Prosten Stenhammar instämde icke i föreslagna förändrinogarne. Hvar och ep, som känner landets förhållanden, lärer ej kunna neka, att denna rotering är vida mera i behof, än åtminstone Rusthållarne, Utskottet hade icke bordt behandla saken summariskt, utan hade undersökning bordt föregå, om hvilka, som bshöfva. Nu vore man stående på samma punkt, då samma lindring blifvit föreslagen för bättre och sämre lottade hemman. Det berodde nu på, huru Konungen finner, om de kunna till någon del sättas på vakans eller ej; och torde i stället visa sig, att båtsmanshållet är i behof att ökas, att det föreslagna skulle göra rubbning ut! indelninogsverket, och svårigheter, i fallaf krig och uppsättning, ej kunde uteblifva. Talaren vågade knappt afstyrka, men ville redovisa för sin öfvertygelse, som ej kunde upphöra att anse dem bordt komma till samma förmåner, som Rustoch Rotehållare. Sista momentet, om båtsmansbeklädnadens öfvertagande af Kronen, tvekade Talaren, om han skulls anse innebära någon fördel, då roten likafullt kunde bli besvärad af båtsmännens insinuationer, och likaväl få uigöra åtskilligt. Hemställan derom kunde ske, då det alltid berodde på Roteintressenterna, om de vilja ingå derpå eller icke. Doktor Björkman instämde med förra Talaren, och förutsåg nödvändigt afslag hes Konungen; ville derföre föreslå, att någon lindring här måtte genom besparade medel beredas, såsom vakansafgiften och rotefribetemedlen. — Deri instämde Hrr Ahlqvist, Österman och Lyth. . Biskop Heurlin instämde också med Hr Stenham mar, men trodde, att en skrifvelse om någon anpan utväg endast komme att stå på papperet, då i allmänhet vore brist ej blott på båtsmän, utan äfven dessas öfning. Det vore likväl billigt, att staten för dem gjorde någon uppoffring, och kunde rotevakansmedlen dertill användas, men ej de redan bland statsmedlen upptagne rotefrihetsmedlen. I afseeade på sista punkten instämde Talaren med Hr Stenhammar, Prosten Gahne hade önskat, att Utskottet gjort något afseende på rotarnes sammanslående, ty båtsmansroteriogen vore verkligen mera tryckande på flere orter, än i fredstid kumde vara behöfligt, rotefrihetsafgiften uppdrifves snarare, än minskas. Rotarne klaga egentligen doröfver, att de blifvit ålagde att skaffa torp åt båtsmännen; och upplyste Talaren, med afseende på U:skottets yttrande, det Rotebållarne på Gottland alltsedan 4690 bordt vara derpå beredde, att, der så önskats, båtsmännen dermed blifvit försedde. Förenade sig för öfrigt med Hr Björkman. Prosten Sidner: det hade bordt ske nedsättning öfverallt, der behof varit, men Hr Björkmans förslag vore här mindre rimligt. Man vill, att en del akall ställas på vakans, för att lindra den andra, men då ingen indragning lärer kunna ske, utan snarare förökning i båtsmans-antalet vara nödig, så lärer också lindringen uteblifva. Båtsmansbållet borde dock, äfven em dess rotering vore lindrigare än rustoch rotehållares, hafva Jättnad i propor-. tion. Kunde denna beredas af vakansmedel, vore väl, och hade Tal. ej något deremot; hvarom icke så borde annat påtänkas. I afseende på beklädnaden instämde Tel. mad Hrr Stanhammar och Heur