het och följder, och att i sina bestämmelser i all-
mänhet: stödja sig på sanningar, som bsvisas af ve-
teoskapen och erfarenheten.
Prosien Säve instämde med förre Talaren, och
fann sig föranlåten att fråga, hvad som kuanat för-
anleda till den af U:skottet förslagna mild:ingen i
straffbestämmelser. I allmänhst hade masa dock
mera att klaga öfver för mycket öfverssende med
lageos tillämpning, än tilltagande sedlighet. Iagen
tid hade medborgerliga ansträngningen, att före-
komma det onda vari: så verksam som den närvai-
rande; hvaraf bevisas, att lagarna härutinnan ioga-
lunda varit för stränga. Talaren villa vidbiifra
förordningen af år 1813, ehuru han ej ogillar stock-
straffets upphäfvarde; och lade ban mycken vigi
på förlusten af medborgerligt förtreende vid fjerds
resan, äfvensom ban ansåg afsändandet till allmän
arbetsinrättning för femte gången skeende, öfver-
klagadt fylleri böra i lagen qvarstå, emedan deraf
ofta skulle beredas lättrad för famlijen, och en
drägt och lugn sedermera möjilgen kuana åtorstäl-
las. Begärde återremiss. Prosten Lundblad it-
stämde.
Prosten Sandberg instämde med Prosten Gahne.
I afseende på de 1 4 g förekommande orden: asyn-
barligen öfverlastad, önskade Tal. få en förklariag,
hvad dermed kan menas; em dermed skulle afses
en sådan, för hvilken det går öfver, eller som rag-
lar, eller icka kan tala riktigt eller något annat.
Den gamla förordningens bemödande att bestämma
meningen hade bordt qvarstå. Att drinkaren redan
är skyldig under lagen, endast när ham öfverlastad
träffas på väg, gata eller allmänna ställen, vore
också alltför otillräckligt. Han får således ligga
hemma i ett beständigt rus, och på krogen huu
länge och i hvad tillstånd sem heldst. Förlusten
af medborgerligt förtroende hade bordt qvarstå vid
förbrytelse fjerde resan, och böterna för öfvertalan-
de vore för små, ty sådant sker vanligen af elak-
het; börandes den öfvertaiande böta, äfven om den
öfvertalade ej kommer till öfverlastningsgraden.
För öfvermages förledande isastämde Tal. med Hr
Gahm, anförande ett exampel af en gosse, som ena
dagen fylldes och roade ett holt sällskap, hvilket
sadan dagen derefter, ehuru gossen motsatte sig,
förnyade leken med den påföljd att gossen dog.
Tal. förundrade sig deröfver, att, på en tid, då man
så mycket talar om och mot dryckenskapen, man
har motsatta lagstiftningsåtgårder, äfvensom att man,
oaktadt mycket ordande om näringsfrihst, låter för-
budet för landmannen, att till staden införa dricka,
-qvarstå, då det är honom obetaget att, om han till
bränvin förvandla sin säd, få deraf införa huru mycket
som heldst. Med tillämpning af 1843 års förordning
hade ingalunda rätt tillgått, då den sällan blifvit
tillämpad på andra än allmogen; den hade dock
bordt alika gälla för alla, ehvad man vore klädd i
bondtröja eller frack, eller uniform af kaftan eller
annan sort. Då först vär en lag gäller alla lika,
och lika tillämpes, kan man säga att det sker rätt-
visa. Man säger väl att missbruk straffar sig sjelli,
men deraf följer ej att det bör förbises, avt yttre
och allmän lag, som bestraffar idkandet af hazard-
spel, och försök att beröfva sig lifvet. Et: tillstånd,
hvari man kan begå alla brott, borde väl, em nå-
got, af lagen förekommas. Detta tillstånd vore lik-
väl ej den egentliga öfverlassningens, utan just det
som föregår, det nemligen, hvari förståndet är döf-
vadt och sinne: upphetsadt. Och för detta stadgas
intet. Det föreslås väl vidare, att drinkaren, för
att förekomma utarmning, och till möjlig förbättring,
skall sättas under förmyndare, men detta först då
han 4 gånger varit öfverlastad funnen på gator och
allmänn a ställen och derföre lagförd; han kunde
likväl innan dess flere gånger hafva förtärt sin e-
gendom. Lämpligare vore således vissa varnings-
grader och den brottsliges ställande under socken-
stämmobeslut, hvilka bestämmelser borde ingå i la-
gen, såsom mera verksamma och ändamålsenlixa
.medel, utan afseende derpå om han förut varit lag-
förd eller ej. Häri instämde Prostarne Sidner, Af-
aelius och Osterman.
Doktor Agrell fann straffbestämmelserna för lin-
driga, isynnerhet om de lamt handhafvas. Årstraf-
fet för litet, blir brottet mindrs skamligt, ja slut-
ligen lcfligt ansedt, och största kämpen i dryckes
lag prisas som en full karl. Nykterhetsvännerna
borde kunna påräkna bidrag af lagstiftningen; här
hade man likväl förbisett vanäran, som stämplar
lasten. Att sätta den felande under förmyndare-
vård vore tillbörligt, äfvensom någon tid på kor-
rektionpshus, då familjen kunde få rådrum och hus-
fred. Det vore väl sannt, att denna kunde anses
störd genom offentliga myndigheters inblandning,
men dess störande af drinkaren vore väl värre och
mera värdt att öfverklaga. Fylleri vid läseförhör bör
lika straffas, som om det förekommit i kyrkan.
Embetsman, som i utöfningen af sin tjenst finnes
öfverlastad, bör derifrån skiljas; och domare, som !
kallas gudar på jorden, borde först, åtminstone lika
så snart, som presterne, hvilka nöja sig med att
:heta Guds tjenare, träffas af denna lagens sträng-
het. Utborgning af starka drycker bör förbjudas,
till hvilkon som helst det ock vore. Stämningar
för förbrytelser häremot kunna ske blott inom de
sx månader, som följa på öfverträdelsen. Promten
FTunelius förenade sig. i
Prosten Östberg ansåg såsom i allmänhet tillbör-
ligt, att straff träffa den brottslige och att den o-:;
skyldige icke kommer att lida, men de nu före-
slagne bestämmelserna, serdeles penningeböterna,;
komme mest att drabba familj och barn, och skulle;
bereda elände. Talaren ansig straffbestämmelserna :
och böterna böra förvandlas till fängelse vid vat-
ton och bröd, antingen den felande kan erlägga
böterna eller ej. Derom förenade sig flare.
Biskop Bruhn förenade sig med Hrr Gahne och
Agrell, utom hvad angick förvisning till korrek-!
tionshus, som i det hela ej funnits motsvara ända-
målet. Önskade eljest strängare bestraffolng, äf-!
ved om den felande ej skulle träffas på allmänna
ställen, i
We Br RA BE tre EA RR RARE RE
L
l
j
1
L
1
(
i
;
j
Å
i
ÅL
(
(
1
q
Prosten Lindmark instämde väl med Utskottet, !
men ansåg säkrast att vidblifva 4843 års förord-
ning, som ej vore för sträng. I afseende på dess
öfverklagade tillämpning på endast lägre klasser,
kunde Talaren ej annat än uttala sitt ogillande,
men om vaderbörande ålades att, utan afseende på
person, och vid äfventyr af tjenstefel och embetes
förlust, göra sin tillbörliga skyldighet, skall den
sisa hältre frukter. Besärda Sterramiag