1 NYBERGS ViG UOlUBuläd, BämlL I HUSOL MR VA TU I
UTRIKES.
FRANKRIKE.
En artikel i den ministeriella tidsskrifier
Revue de Paris, skrifven af den bekante pro-
fessor Lherminier, hvilken nu åter öfvergått i-
från den konservativa till den liberala sidan
anses temligen allmänt beteckna den stånd-
punkt, hvarpå den Orientaliska frågan kommi
genom Konung Leopolds underhandlingar i Lon-
don och konferenserne i Königswardt. Det fak
tum, som i artikeln uppgifves om sättet, hvar-
på Preussen ratificerat traktaten af den 43 Juli,
bekräftas fullkomligt af Briisselska bladet In-
dependent, som säger sig hafva hemtat denna
underrättelse ur officiell källa. Detta, sam-
manlagdt med den omständigheten, att 3 pro-
centsfonderna stigit på börsen i Paris, gör den
ifrågavarande artikeln i Revue de Paris i när-
varande stund märklig. En resumå af densam-
ma meddelas här nedan:
Först sedan traktaten var undertecknad, er-
kände man hela omfånget af densamma. Re-
sultatet har öfverträffat afsigten. Man haricke
i London med afsigt sammansatt sig att såra
Frankrike till sitt inflytande och sin ära, man
protesterar i Wien, Berlin och London högt e-
mot en sådan tanka, och vi tro på upprigtig-
heten af denna förklaring, emedan vi tro på de
trenne kabinetlens förstånd och insigter, Diplo-
materne ville blott göra ett steg vidare framål;
ty sedan Frankrike dragit sig tillbaka fån för-
klaringen af den 27 Juli 4839, för att icke län-
gre- uppträda fientligt emot Mehemed Ali, har
traktaten af den 45 Juli 4840 tillkommit, gså-
som en ytterligare förklaring emot paschan,
under en ännu mera hotande form. Knappt
häfva sex veckor förflutit, och redan har den
genom Hr v. Brunow tillvägabragta öfverens-
kommelssn moraliskt blifvit gifven till prix. I
detta ögonblick hafva dess grundvalar blifvit
skakade; man kan icke, utan attförklara Frank-
rike krig, förbandla med Orienten och utesluta
Frankrike. Antingen är traktaten i London
förespelet till en stor strid, eller ock blir
den tillintetgjord, genom nya diplomstiska un-
derhandlingar. — Hr Guizot skall verkligen i
London alideles icke hafva möt! några sto-
ra hinder; formerne utgöra hufvudsvårigheten;
det finnes diplomater, som 1ro sig rnödsaka-
de att blifva stående vid en gång fattade be-
slut. 1 Konung Leopold har Franska ambassa-
dören i London funnit ett betydande stöd.
Lord Palmerston, Baron Bälow och Hr von
Brunow skola i en vänskaplig konferens hafva
uppsatt en note, som kommer att tillställas
Frankrike. England skall deri förklara, att det
aldrig varit dess afsigt att utesluta Frankrike
från ledningen af de Orientaliska angelögenhe-
terna. Traktaten af d 43 Juli är ingen ho-
telse, utan blott ett sätt att fråga Mehemed
Ali, för att erfara hvad han förer i skölden.
I Wien kommer en kongress att öppnas, der
hela derna angelägenhet skall förhandlas roed
Frankrike, och efter dessa nya debatter kom-
mer en definitif traktat att afslutas i Kon-
stantinopel. Baron Bölow har utan speciel
fullmakt undertecknat traktaten. — Ratifikatio-
nen från Berlin har blifvit meddelad, emedan
man icke i början af den nya regeringen ville
skilja sig från Byssland och Österrike. Men
Konungen af Preussen hear förklarat, att hans
bifall till traktaten blott vore att anse såsom
en eftergift, och att Preussen, utan att laga
den ringaste del i tvångsåtgärderne, blott skulle
blifva åskådare deraf. Konung Leopold kan
anses såsom den egentlige medlaren emellan
Tyskland, England och Frankrike. Hvad vår
Konungs yttranden till de främmande mini-
strarne angår, så hafva vi förnummit, att han
talat med kraft och lyftning. Så mycket är
säkert, att allt uppbjudes för att undvika kri-
get. Frankrike skall, varnadt af erfarenheten,
hädanefter umgås försigtigare med England.
För öfrigt bibehåller Frankrike sin ställning.
Dess sinnesstämning är på en gång moderat
och krigisk. Konungen harmonierar fullkomligt
med sin regering: Jag önskar att upprätthålla
freden — har han sagt — men jag skall
hvarken skilja mig från min regering eller mitt
land.v Konungen har låtit de främmande ka-
binetten förstå, att han är medvetande af sin
mekt och buru mycket han senterar några
makters otacksamma uppförande. Det är be-
synnerligt att man, för att återställa freden i
Orienten, utsälter sig för faran att i vester
öppna oberäkneliga utsigter till nya revolutio-
ner. Ryssland har förstått att binda Europa,
utan alt binda sig sjelf; det kan uppträda en-
samt och på egen hand, under förevänning al
traktaten af d. 45 Juli.
mm