da kan gilla slutresultatet; men innehåller alla vi dare anmä kningar därvid, och yrkar endast ast til bevarande af Svenska folkets konstitutionelt laglig rätsighster, och till ådagaläggande inför våra kom mitteater, inför samtid och efterverld, om de åsig ter Bandaståndet hyser om regeringsåtgärderne se dan nästl. Riksdag. Ståndet måtte i afseende p memorialet N:o 31 vidtaga den åtgärd, att på de sätt som Ståndes kan fionas lämpligast hos Kongl M:j:t anhålla, det han nådigst behagar förskona si själf och riket från begagnandet af de rådgifvare som från deras förtroendebefatiningar redan afgått. Måns Månsson från Calmare län (skrift ligen): De; svar, KonstitutionsUtskottet lemnat upp äterremisserna från detta Stånd samt Höglofl. Bor gareståsdet af betänkandet rörande Rädgifvar nes acsvarighet, väcker på det högsta min förun dran. Jag kan icke förstå huru nämnde Utskot! hvilket annars röjs så mycken kraft och frimodig het, kunnat komma till ett sådant beslut, som des memorial M 31 ianehåller. Man erinre sig, at hufvudorsaken till decharge-betänkandets återremi terande från två stånd var den, att Utskostet ick hads uttalat något eget, sill eit helt sammanfattad omdöme i anledaing at de gjorda anmärkningarne I följd häraf synas man kunna föreställa sig, at U:skottets egentliga åtgärd vid återremissernas hand läggning bordt blifva: antingen att lemna ett dy likt omdöme eller, om Utskottet funnit sig dertil förhindradt, förklara att och avarföre deticke kun de ske. Nu deremot har Utskottet såsom slutlig resultat meddelat, att det ansor någon underdåni; anmälan enlig: 407 Regeringsformen icke påkal lad, liksom frågan skulle vari: derom aw få vet Uisko.ters tanka i detta fall. Efter hvad jag nämn åssfrads ej återremisserna någonting sådant oci kuode destomindre göra det, som, likmätigt åbero pade grundlagsstadgande, det tillkommer Ständer na, act u:an Utskottets rådfrågande bestämma, om densa anmälan bör ska ellsr ej. Utskottet har följ aktligen, enligt mitt begrepp, alldeles förbisott sit åiiggende i förevarande hänseende, och jag kan der före ej undertrycka min missbelåtenhet med des Du mottagna memorial, hvilket, långt ifrån att in nefstia hvad det rätteligen bordt innefatta, sträcka sig utöfver gränsan för Utskottets makt. Imedler tid ocå äfven om man skulle anse Utskottet hafvi förtarit rigtigt, då det tagit för hufvudändamäl at uttrycka sin mening em den äsgärd, som på Bor gareoch Bondestånden ankommer sedan de tvi andra Ståaden lagt Utskottets första betänkande ti! havdlingarne; så är jag ändock för min del inga luada böjd att godkänna denna mening. Hvrad et Stind beslutar i ett ämne gäller ej till efterrättels för ett annat, och aldraminst bör någon inverkar af medständernas tillgörande äga rum i den ytters vigtiga sek, som här är för handen. Jag uppma na: er, ming bröder, att betänka den stora betydel sen af det beslut vi gå att fatta, då det gäller ut talazdet af vårt omdöme öfver regeringens uppfatt Bing af sist dytbara kall. Jag betviflar, att någor bizud oss, som på ära och samvete tillspörjes om sin tanka hårutinnan, skall kunna skänka den sist fö fluuna tidens styrelse beröm och loford. Tvertom känner han inom. sig en mäktig. förtrytelse öf ver denna styrelses beteonden, hvilka utmärka icke bioit en den mest genomskinliga brist på nit ock drift, utan, hvad värre är, ett uppenbart förakt fö: grundlagens bud och föreskrifter, ett till och med våldsamt inkräktande på folkets rättsgebiot. Orm vi, vid detta förhållande, skulle följa detråd, Kon: stitutiopsU.skottet gifvit oss att låsa frågan Om tillämpning af 407 R2geringsformen helt och hål le: förfalla och i stäliet, med de bogge af nästar endast embetsmän bestående två främsta Stånden skrinlägga decharge-betänkande:, hada vi 1 och med datsamma förnekat vår vid många tillfällen si kraftigt och enhälligt antydda öfvertygelse om re: geringens karakter, och med skäl skulle vi kunne förebrås för obestämdhet och inkonseqvens. Jess tilförser rig alltså, att Ståndet, utan afseende i Ridderskaåpet och Adselns samt Presteståndens för fogsnde, förklara; stt Konungens Rådgifvare unde: den mellan föregående och närvarande riksmöt: förflutaa tidsn så litet motsvarat nationens förtro ende, att en anmälan, på sätt 407 Regeringsfor men omförmäler, bordt mot dem ske, hvarom ja anser att en skrifvelse bör till Konel. Maj:t i una derdånighet afgå.n (Forts. följer.)