da kan gilla slutresultatet; men innehåller alla vi
dare anmä kningar därvid, och yrkar endast ast til
bevarande af Svenska folkets konstitutionelt laglig
rätsighster, och till ådagaläggande inför våra kom
mitteater, inför samtid och efterverld, om de åsig
ter Bandaståndet hyser om regeringsåtgärderne se
dan nästl. Riksdag. Ståndet måtte i afseende p
memorialet N:o 31 vidtaga den åtgärd, att på de
sätt som Ståndes kan fionas lämpligast hos Kongl
M:j:t anhålla, det han nådigst behagar förskona si
själf och riket från begagnandet af de rådgifvare
som från deras förtroendebefatiningar redan afgått.
Måns Månsson från Calmare län (skrift
ligen):
De; svar, KonstitutionsUtskottet lemnat upp
äterremisserna från detta Stånd samt Höglofl. Bor
gareståsdet af betänkandet rörande Rädgifvar
nes acsvarighet, väcker på det högsta min förun
dran. Jag kan icke förstå huru nämnde Utskot!
hvilket annars röjs så mycken kraft och frimodig
het, kunnat komma till ett sådant beslut, som des
memorial M 31 ianehåller. Man erinre sig, at
hufvudorsaken till decharge-betänkandets återremi
terande från två stånd var den, att Utskostet ick
hads uttalat något eget, sill eit helt sammanfattad
omdöme i anledaing at de gjorda anmärkningarne
I följd häraf synas man kunna föreställa sig, at
U:skottets egentliga åtgärd vid återremissernas hand
läggning bordt blifva: antingen att lemna ett dy
likt omdöme eller, om Utskottet funnit sig dertil
förhindradt, förklara att och avarföre deticke kun
de ske. Nu deremot har Utskottet såsom slutlig
resultat meddelat, att det ansor någon underdåni;
anmälan enlig: 407 Regeringsformen icke påkal
lad, liksom frågan skulle vari: derom aw få vet
Uisko.ters tanka i detta fall. Efter hvad jag nämn
åssfrads ej återremisserna någonting sådant oci
kuode destomindre göra det, som, likmätigt åbero
pade grundlagsstadgande, det tillkommer Ständer
na, act u:an Utskottets rådfrågande bestämma, om
densa anmälan bör ska ellsr ej. Utskottet har följ
aktligen, enligt mitt begrepp, alldeles förbisott sit
åiiggende i förevarande hänseende, och jag kan der
före ej undertrycka min missbelåtenhet med des
Du mottagna memorial, hvilket, långt ifrån att in
nefstia hvad det rätteligen bordt innefatta, sträcka
sig utöfver gränsan för Utskottets makt. Imedler
tid ocå äfven om man skulle anse Utskottet hafvi
förtarit rigtigt, då det tagit för hufvudändamäl at
uttrycka sin mening em den äsgärd, som på Bor
gare- och Bondestånden ankommer sedan de tvi
andra Ståaden lagt Utskottets första betänkande ti!
havdlingarne; så är jag ändock för min del inga
luada böjd att godkänna denna mening. Hvrad et
Stind beslutar i ett ämne gäller ej till efterrättels
för ett annat, och aldraminst bör någon inverkar
af medständernas tillgörande äga rum i den ytters
vigtiga sek, som här är för handen. Jag uppma
na: er, ming bröder, att betänka den stora betydel
sen af det beslut vi gå att fatta, då det gäller ut
talazdet af vårt omdöme öfver regeringens uppfatt
Bing af sist dytbara kall. Jag betviflar, att någor
bizud oss, som på ära och samvete tillspörjes om
sin tanka hårutinnan, skall kunna skänka den sist
fö fluuna tidens styrelse beröm och loford. Tvert-
om känner han inom. sig en mäktig. förtrytelse öf
ver denna styrelses beteonden, hvilka utmärka icke
bioit en den mest genomskinliga brist på nit ock
drift, utan, hvad värre är, ett uppenbart förakt fö:
grundlagens bud och föreskrifter, ett till och med
våldsamt inkräktande på folkets rättsgebiot. Orm
vi, vid detta förhållande, skulle följa detråd, Kon:
stitutiopsU.skottet gifvit oss att låsa frågan Om
tillämpning af 407 R2geringsformen helt och hål
le: förfalla och i stäliet, med de bogge af nästar
endast embetsmän bestående två främsta Stånden
skrinlägga decharge-betänkande:, hada vi 1 och
med datsamma förnekat vår vid många tillfällen si
kraftigt och enhälligt antydda öfvertygelse om re:
geringens karakter, och med skäl skulle vi kunne
förebrås för obestämdhet och inkonseqvens. Jess
tilförser rig alltså, att Ståndet, utan afseende i
Ridderskaåpet och Adselns samt Presteståndens för
fogsnde, förklara; stt Konungens Rådgifvare unde:
den mellan föregående och närvarande riksmöt:
förflutaa tidsn så litet motsvarat nationens förtro
ende, att en anmälan, på sätt 407 Regeringsfor
men omförmäler, bordt mot dem ske, hvarom ja
anser att en skrifvelse bör till Konel. Maj:t i una
derdånighet afgå.n (Forts. följer.)