ÖRTER - mm JoJofÅq mo HA
som Statssekreterare på stat, emottagit förordnandenly
till andra tjenster, utöfvat i längre tid Landshöf-ld
dingebefattning, och icke genom sin ålder är qva-ly
lificerad till åtnjutande af pension. Han har dess-1:
utom, enligt allmänna öfvertygelsen, vållat riket sälr
betydliga utgifter, genom det sätt, hvarpå han, ge-ld
nom sina åtgärder emot tryckfriheten, närde det P
allmänna missnöjet, att han icke kan anses förtjentin
af någon uppoffring å nationens sida. Hr Grips en-l1
skilda anspråk, att af Rikets Ständer åtujuta ettle
sådant bevis af välvilja, syntes så mycket mindrelg
kunna komma i betraktande, som enligt hvad kändt!t
är, genom KonstitutionsUtskottets bilaga, ingen afls
Konungens embetsmän, till den grad som Hr Grip,a
sökt att stifta splittring emellan Konungen och Ri-ls
kets Ständer, genom förtydandet af Rikets Ständers i
ord angående Krigskollegii presidentlönens indra-lä
gande, såsom hade Ständerna åsyftat inskränkning
i Konungens prerogativ m. m.
Nils Persson från Örebro län: då de begge Stats-
Sekreterarne Grip och von Hartmansdorff icke nöd-
sakats nedlägga sina befattningar till följd af nå-
got sådant förhållande, som omtalas i 33 S Rege-
ringsformen, i hvilken händelse de bordt vid sina
löner och öfrige tjensten åtföljande förmåner bibe-
hållas; och jag icke kan öfvertygas, att de uti sitt
handlingssätt alltid iakttagit rikets sannskyldiga bä-
sta; så kan jag icke höja min röst för bifall af hvad
uti den Kongl. skrifvelsen blifvit åt dem föreslaget.
Bengt Gudmundsson från Halland: Åter hafva
Ständerne fatt emottaga en Kongl. skrifvelse om
nya anslag, och det till personer, hvilkas förhål-
lande är tillräckligt kändt, för alt jag här skulie
behöfva vidlyftigt relatera detsamma. Det är nog,
att Grip med sin kontrasignation samtyckt till ett
kreditivs användande för andra ändamäl, än Stäs-
derna bestämt, och att von Hartmansdorff vållat
det ryktbara tryckfrihetsåtalet, som haft till följd,
att menniskoblod flutit och att en beklagansvärd
fånge ännu suckar inom fästningens murar. Dessa
företeelser glömmer den svenske medborgaren ej så
lätt; och innan sådant skelt, samt bemälde herrar
rättfärdigat sig i förenämnde och många andra hän-
seenden, bör någon pension för dem ej komma i
fråga. Ja, om de än kunna undgå den juridiska
ansvarigheten, står dock den moraliska qvar; och
jag skulle illa uppfylla mitt kall, såsom represen-
tant, om jag samtyckte till någon pension, serdeles
åt Hr von Hartmansdorff. Jag förenar mig såle-
des med dem, som talat för afslag å hvad den
Kongl. skrifvelsen innehåller; dock skulle jag vilja
medgifva pension ät, Hr von Hartmansdortf med
ane vilkor, det ena, att ban aldrig mera finge in-
träde i statens tjenst, och det andra, att han hä-
danefter icke vistades på svensk jord.
Anders Trysen från Östergöthland skriftligen:
yttrade sig först öfver frågan, huruvida den nya
regleringen gjort det nödvändigt för ifrågavarande
herrar att afgå, hvilket han besvarade nekande då
de föredragande Statsråden hafva nästan samma be-
fattringar. Hade åter desse herrar förnummit, alt de
på sin plats cj handlade i folkets intresse och af
sådan anledning ej kunde eller vågade bibehålla sig
i den verksamhetskrets de innehade, hvilken icke
genom den vidtagna tjenstregleringen är förändrad,
endast för den ena till hälften förminskad, så bor-
de de, såsom ännu ägande full arbetsförmåga med
förutsatt god vilja att gagna silt fosterland, icke
sökt alt bibehålla en lön, bvarför de ingen nytta
kunna åstadkomma, utan afvaktat uppfyllandet af
det löfte den nådiga skrifvelsen gifver att framde-
les erhålla tjenster eller embeten, som till inkom-
ster äro jemförliga med dem de innehaft eller till
och med dem öfverstigande.
Pstter Claösson från Elfsborgs län: det synes mig
olämpligt att bevilja pension åt herrar Grip och
von Hartmansdorff, innan de rättfärdigat sig i af-
seende på de anmärkningar Konstitutions Utskottet
mot dem gjort. Hr von Hartmansdorff serskildt
vill jag låta vederfaras samma rättvisa, som han
gjort de skattdragande; och huru stor hans belö-
ning då blifver, må han sjelf döma. Jag vill er-
inra honom om bibelspråket: Allt det J viljen att
menniskorna skola göra eder, det gören J ock dem.
Henrik Hansson från Elfsborgs län: Efter de fö-
respeglingar och vitsord, ståndsbröderne lemnat
herrar Grip och von Hartmansdorff, anser jag dem
icke ens hafva förtjent sina hittills innehafde lö-
neförmåner, ännu mindre någon pension.
Gustaf Pettersson från Östergöthland skriftligt,
yttrade sig i starka och bittra termer emot Hr
von Hartmansdorffs ombyte af åsigter och handlings-
sätt ifrån 13823 års riksdag och till några år deref-
ter, och lade honom serskildt till last, att han
förändrat ett justeradt Statsrådets protokoll, hvar-
för han blifvit anklagad af en ProtokollsSekreterare
inom sin egen expedition, som sedermera icke fått
vara i aktiv tjenstgöring, och hvars välfärd derige-
nom blifvit förspild. Detta mäls slutliga afgöran-
de bade likväl alldeles afstannat. Han öfvergick
vidare till det obehag han såsom Hof-kansler för-
orsakat Kongl. Maj:t genom sin förföljelse mot
pressen i allmänhet uti alldeles oträngda mål och i
synnerhet då han, som det allmänt berättas, emot
Hans Kongl. Maj:ts högre tänkesätt och ädlare bö-
jelse, genom öfvertalande förmådde honom tillåta
den illa beräknade anklagelsen mot Crusenstolpe,
den han icke, som han bordt, anklagat för de
mångfalldiga smädelser, genom hvilka denne förbru-
tit sig mot Hans Kongl. Maj:ts höga person, utan
för en princip, genom hvars bestraffande Hr von
Hartmansdorff trodde sig kunna stöta tryckfriheten,
och sjelf blifva herrskare öfver den fria tankan och
yttranderätten. Han handlade uppenbarligen ej af
kärlek eller vördnad för sin konung, utan för sig
sjelf. Han är i sanning ensam skuld till all den
förtret och bekymmer, som denna tilldragelse för-
orsakat konungen, till de offentliga kostnader den
åbragt staten; och på hvilken skulle ansvaret falla
för de oskyldiges blod, som flutit, om icke på Hr
von Hartmansdorff, ifall den sannskyldige upphofs-
mannen skulle straffas. Huru litet ban kunde sät-
ta gräns för sin illvilja, buru litet han var invigd
i sunda stats- och religionsprinciper, röjde han på
det mest eklatanta sätt i den samslösa anklagelsen
mot Östgötha Correspondenten, då han uppträdde i
formen af Guds ombud, liksom Gud haft behof af
von Hartmansdorff till försvarandet af sin allmakt,
Sedan han på sådant sätt skött sitt vigtiga kall,
att han beredt ensidiga, väldsammaj ochi blodi-
ga uppträden å ena sidan, och å den andra blott-
ställt embetet för nationens åtlöje, allägsnades han
so
FEGA, LST 4