ÖRTER mm JoJofÅq mo HA som Statssekreterare på stat, emottagit förordnandenly till andra tjenster, utöfvat i längre tid Landshöf-ld dingebefattning, och icke genom sin ålder är qva-ly lificerad till åtnjutande af pension. Han har dess-1: utom, enligt allmänna öfvertygelsen, vållat riket sälr betydliga utgifter, genom det sätt, hvarpå han, ge-ld nom sina åtgärder emot tryckfriheten, närde det P allmänna missnöjet, att han icke kan anses förtjentin af någon uppoffring å nationens sida. Hr Grips en-l1 skilda anspråk, att af Rikets Ständer åtujuta ettle sådant bevis af välvilja, syntes så mycket mindrelg kunna komma i betraktande, som enligt hvad kändt!t är, genom KonstitutionsUtskottets bilaga, ingen afls Konungens embetsmän, till den grad som Hr Grip,a sökt att stifta splittring emellan Konungen och Ri-ls kets Ständer, genom förtydandet af Rikets Ständers i ord angående Krigskollegii presidentlönens indra-lä gande, såsom hade Ständerna åsyftat inskränkning i Konungens prerogativ m. m. Nils Persson från Örebro län: då de begge StatsSekreterarne Grip och von Hartmansdorff icke nödsakats nedlägga sina befattningar till följd af något sådant förhållande, som omtalas i 33 S Regeringsformen, i hvilken händelse de bordt vid sina löner och öfrige tjensten åtföljande förmåner bibehållas; och jag icke kan öfvertygas, att de uti sitt handlingssätt alltid iakttagit rikets sannskyldiga bästa; så kan jag icke höja min röst för bifall af hvad uti den Kongl. skrifvelsen blifvit åt dem föreslaget. Bengt Gudmundsson från Halland: Åter hafva Ständerne fatt emottaga en Kongl. skrifvelse om nya anslag, och det till personer, hvilkas förhållande är tillräckligt kändt, för alt jag här skulie behöfva vidlyftigt relatera detsamma. Det är nog, att Grip med sin kontrasignation samtyckt till ett kreditivs användande för andra ändamäl, än Stäsderna bestämt, och att von Hartmansdorff vållat det ryktbara tryckfrihetsåtalet, som haft till följd, att menniskoblod flutit och att en beklagansvärd fånge ännu suckar inom fästningens murar. Dessa företeelser glömmer den svenske medborgaren ej så lätt; och innan sådant skelt, samt bemälde herrar rättfärdigat sig i förenämnde och många andra hänseenden, bör någon pension för dem ej komma i fråga. Ja, om de än kunna undgå den juridiska ansvarigheten, står dock den moraliska qvar; och jag skulle illa uppfylla mitt kall, såsom representant, om jag samtyckte till någon pension, serdeles åt Hr von Hartmansdorff. Jag förenar mig således med dem, som talat för afslag å hvad den Kongl. skrifvelsen innehåller; dock skulle jag vilja medgifva pension ät, Hr von Hartmansdortf med ane vilkor, det ena, att ban aldrig mera finge inträde i statens tjenst, och det andra, att han hädanefter icke vistades på svensk jord. Anders Trysen från Östergöthland skriftligen: yttrade sig först öfver frågan, huruvida den nya regleringen gjort det nödvändigt för ifrågavarande herrar att afgå, hvilket han besvarade nekande då de föredragande Statsråden hafva nästan samma befattringar. Hade åter desse herrar förnummit, alt de på sin plats cj handlade i folkets intresse och af sådan anledning ej kunde eller vågade bibehålla sig i den verksamhetskrets de innehade, hvilken icke genom den vidtagna tjenstregleringen är förändrad, endast för den ena till hälften förminskad, så borde de, såsom ännu ägande full arbetsförmåga med förutsatt god vilja att gagna silt fosterland, icke sökt alt bibehålla en lön, bvarför de ingen nytta kunna åstadkomma, utan afvaktat uppfyllandet af det löfte den nådiga skrifvelsen gifver att framdeles erhålla tjenster eller embeten, som till inkomster äro jemförliga med dem de innehaft eller till och med dem öfverstigande. Pstter Claösson från Elfsborgs län: det synes mig olämpligt att bevilja pension åt herrar Grip och von Hartmansdorff, innan de rättfärdigat sig i afseende på de anmärkningar Konstitutions Utskottet mot dem gjort. Hr von Hartmansdorff serskildt vill jag låta vederfaras samma rättvisa, som han gjort de skattdragande; och huru stor hans belöning då blifver, må han sjelf döma. Jag vill erinra honom om bibelspråket: Allt det J viljen att menniskorna skola göra eder, det gören J ock dem. Henrik Hansson från Elfsborgs län: Efter de förespeglingar och vitsord, ståndsbröderne lemnat herrar Grip och von Hartmansdorff, anser jag dem icke ens hafva förtjent sina hittills innehafde löneförmåner, ännu mindre någon pension. Gustaf Pettersson från Östergöthland skriftligt, yttrade sig i starka och bittra termer emot Hr von Hartmansdorffs ombyte af åsigter och handlingssätt ifrån 13823 års riksdag och till några år derefter, och lade honom serskildt till last, att han förändrat ett justeradt Statsrådets protokoll, hvarför han blifvit anklagad af en ProtokollsSekreterare inom sin egen expedition, som sedermera icke fått vara i aktiv tjenstgöring, och hvars välfärd derigenom blifvit förspild. Detta mäls slutliga afgörande bade likväl alldeles afstannat. Han öfvergick vidare till det obehag han såsom Hof-kansler förorsakat Kongl. Maj:t genom sin förföljelse mot pressen i allmänhet uti alldeles oträngda mål och i synnerhet då han, som det allmänt berättas, emot Hans Kongl. Maj:ts högre tänkesätt och ädlare böjelse, genom öfvertalande förmådde honom tillåta den illa beräknade anklagelsen mot Crusenstolpe, den han icke, som han bordt, anklagat för de mångfalldiga smädelser, genom hvilka denne förbrutit sig mot Hans Kongl. Maj:ts höga person, utan för en princip, genom hvars bestraffande Hr von Hartmansdorff trodde sig kunna stöta tryckfriheten, och sjelf blifva herrskare öfver den fria tankan och yttranderätten. Han handlade uppenbarligen ej af kärlek eller vördnad för sin konung, utan för sig sjelf. Han är i sanning ensam skuld till all den förtret och bekymmer, som denna tilldragelse förorsakat konungen, till de offentliga kostnader den åbragt staten; och på hvilken skulle ansvaret falla för de oskyldiges blod, som flutit, om icke på Hr von Hartmansdorff, ifall den sannskyldige upphofsmannen skulle straffas. Huru litet ban kunde sätta gräns för sin illvilja, buru litet han var invigd i sunda statsoch religionsprinciper, röjde han på det mest eklatanta sätt i den samslösa anklagelsen mot Östgötha Correspondenten, då han uppträdde i formen af Guds ombud, liksom Gud haft behof af von Hartmansdorff till försvarandet af sin allmakt, Sedan han på sådant sätt skött sitt vigtiga kall, att han beredt ensidiga, väldsammaj ochi blodiga uppträden å ena sidan, och å den andra blottställt embetet för nationens åtlöje, allägsnades han so FEGA, LST 4