för BIRNFER MTB Mn NK man säger, på bar backe, äfven om hans lefnadsoch tjensteår icke efter vanlig beräkning berättiga honom till pension. — Om någon skulle säga oss, att ett sådant fall inträffat med de nu ifrägavarande f. d. Rådgifvarne, vore han säker, att ingen af Ståndet kunde behålla alfvarsam uppsyn. Vi höre dagligen, att vi haft en ministerföräudring, att vi hafva en ny ministere, men det är svårt att begripa, hvari det nya skall bestå, utom i personerna. Ingen har gålt ut för tänkesätt och ingen har gålt in för tänkesätt. Af. allt hvad vi hittills sett, tyckes visa sig, att om de nya ministrarne en dag behöfde permission, skulle de gamla gerna kunna vikariera för dem, utan att någon märkte ombytet. All sorts citation af Grundlagen af dess andemening om afskedade Rådgifvares rätt till pension, endast i och för afskedandet, blifver således ett löst prat, likasom all citation af gamla exempel från den så kallade frihetstiden. Vi hafva, till vår uppbyggelse och vårt bevekande, sett framkastas, att under berörde tid blefvo ett öfverröstande partis afsatte Rädsherrar icke af det segrande partiet lemnade på bar backe, utan hederligen försörjde. Men såsom jag sagt en partiförändring har alldeles icke egt rum, ehuru visse kanstöpare gerna skulle vilja hafva det så framstäldt. Om man ville begagna en af de gamla benämningar, så skulle man kunna säga, att mössorna, som i trettio år sutit på, sitta qvar, ehuru kanske nägra nya hufvuden krupit i dem, men att ingen akarl för sin hatt ännu afbörts. Intet afsked för ändrad politik har inträffat, hvilket kanske bäst bevisas af den role, de gamla spela under det nyas fanor, eller kanske rättare tvärtom, Det fall, som Grundlagen förutsatt, har saledes icke inträffat; imgen har af sin öfvertygelse och sina tänkesätt varit hindrad att tjena qvar. En annan fråga är, om möjligen en eller annan kunnat hafva sina betänkligheter, i afseende på de nya bestämmelserna om arbetssättet och om organisatiunen. Föredragande StatsRåd kunde möjligen vara en kinkigare befattning, än ett blott åhörande och sig reserverande StatsRåd, men om det haft sina svärigheter, att af ifrågavarande f. d StatsRäder göra föredragande StatsRader, så dels funnos äfven enligt den nya organisationen några platser befriade från föredragningsmödan, dels funnos utan tvifvel andra höga embeten, hvartill desse herrar kunde förbjelpas, såsom också rigtigt inträffade med två af deras kamrater, för hvilkas försörjande Rikets Ständer icke behöft anlitas. — Hvad han nu anfört, synes honom ntgöra temligen talande skäl till afslag å den Kongl. Propositionen, och propositionens framställande lärer vara det ojäfvigaste vittne på sanningen af hvad han ofvan sagt, att nemligen den så kallade nya mimsteren är af samma stycke med den gamla, men äfven andra anledningar till betraktelser förefinnas, då man tager de ifrågavarande herrarnes personer 1 något närmare skärstådande. Härvid kommer dock naturligtvis ingenting annat i fråga än offentligen kända saker ur deras offentliga Uf, och detta kan utan tvitvel blifva föremål för undersökning hos folkets ombud. — Hr StatsRådet Friherre Åkerhjelm har icke genomgått den civila embetswaunabanan på annat sätt, än att han genom en skicklig Riksdagstaktik, säsom hos de till makt födde ötligt är, begynt med det, hvarmed de vanbördige sluta, i fall de nägonsin komma dit, nemligen chefsplatser. Serskildt lärer 1ngenting vara att om honom säga, som ej passar på nästan alla, som kommit upp genom samma befordrings-system, om det ej skulle vara, att det är han, som till en del organiserat vårt misslyckade korrektionsväsende. Den, som begynner sin embetsmannabana med mottagande af de högsta platserna, kan icke för sina anspråk på pension anföra deti mest bevekande skäl, som den eger, hvilken arbetat sig upp från de lägsta graderna, nemligen att bar offrat sin ungdomskraft på lönlöst arbete för det allmänna. De högre platserna äro väl lönta; och de, som aldrig försökt några audra, har för ga att klaga, föga att fordra ersättning för. — Efter en dylik öfversigt af Grefve Hårds befordran fortfor Tal.: Om Grefve Hård har jag icke hört nägot ondt, men en så upphöjd förmäga eller karakter är han dock säkerligen icke, att vi för hans skull böre frångå grundsatserne för pensionering i allmänhet. Jag kan slutligen icke underlåta att anmärka den besynnerliga orimlighet, som låg uti att bevilja pensioner åt bemälde f. d. Rädgifvare, just i den stund då de äro stalide under anklagelse, som kunde föranleda embetets förlust, i fall de egde något. Skole vi kanske blott gifva dem något, som kan dem fråndömas, på det domen icke må blifva en tom formalitet, Å denna skrift var tecknadt ett instämmande af! Anders Johnsson i Okna fr. Östergötbland. 2:0 Petter Gabrielsson från Kronobergs Län: aDet är något högst eget och sällsamt, att pål samma gång representationen står färdig att för en massa af betänkliga grundlagsöfverträdelser låta ordentligen tilltala medlemmarne i den sednaste tidens styrelse, äfvensom att i annan form med deml uppgöra en vidräkning, der försummelser af urikets sanskyldiga nyttav, der bristande woväld, nit, skicklighet och drift, torde till öfverflöd komma att igenfinnas; — på samma gång och i trots häraf ser man regeringsmåkten föreslå representationen att åt vissa af dessa samme styrelsemedlemmar bevilja rundeligt tilltagna belöningar för det de sent omsider afträdt från platser, hvilkas beklädande åsamkat! dem nationens på förutnämnde sätt tillkännagifnal missbelåtenhet. Det är eget, säger jag, att skönja dessa skärande motsatser i afseende på de begge statsmakternas uppfattning af de märkliga förehafvanden, som beteknat styrelsens verksamhet under perioden från sista riksmötet; — att se, huru å ena sidan folkets ombud finna sig förpligtade att uttala elt högt ogillande af de grundsatser, hvilka under denna tid ledt styrelsen, ja, att af henne utkräfya Jagligt ansvar; och buru å den andra sidan regeringgh sjelf, utan att låtsa om det otvetydiga misshag, den sålunda ädragit sig, framstår till på köpet med anspråk på tackoffer och hyllningsgär-l. der. QObestridhgt blir det, att i och med detsam-l:; ma dessa framställningar mötas af Representationens bifall, har dep ock hemburit ifrågavarande berrar den tydligaste tacksägelse, de säkraste loford för det sätt, hvarpå de, jemte kolleger, full gjort sitt värf, men hvarötver Kikets Ständer hafva att på annan väg afgifva sitt omdöme — ett omdöme, som då icke synes blifva uttrycket af erkänlt sla och betåtenhet,, Han fann således en i ögonen På CE ET a nm PC