för BIRNFER MTB Mn NK
man säger, på bar backe, äfven om hans lefnads-
och tjensteår icke efter vanlig beräkning berättiga
honom till pension. — Om någon skulle säga oss,
att ett sådant fall inträffat med de nu ifrägava-
rande f. d. Rådgifvarne, vore han säker, att ingen
af Ståndet kunde behålla alfvarsam uppsyn. Vi
höre dagligen, att vi haft en ministerföräudring, att
vi hafva en ny ministere, men det är svårt att be-
gripa, hvari det nya skall bestå, utom i personer-
na. Ingen har gålt ut för tänkesätt och ingen har
gålt in för tänkesätt. Af. allt hvad vi hittills sett,
tyckes visa sig, att om de nya ministrarne en dag
behöfde permission, skulle de gamla gerna kunna
vikariera för dem, utan att någon märkte ombytet.
All sorts citation af Grundlagen af dess andeme-
ning om afskedade Rådgifvares rätt till pension,
endast i och för afskedandet, blifver således ett löst
prat, likasom all citation af gamla exempel från den
så kallade frihetstiden. Vi hafva, till vår uppbyg-
gelse och vårt bevekande, sett framkastas, att un-
der berörde tid blefvo ett öfverröstande partis af-
satte Rädsherrar icke af det segrande partiet lem-
nade på bar backe, utan hederligen försörjde. Men
såsom jag sagt en partiförändring har alldeles icke
egt rum, ehuru visse kanstöpare gerna skulle vilja
hafva det så framstäldt. Om man ville begagna
en af de gamla benämningar, så skulle man kunna
säga, att mössorna, som i trettio år sutit på, sitta
qvar, ehuru kanske nägra nya hufvuden krupit i
dem, men att ingen akarl för sin hatt ännu afbörts.
Intet afsked för ändrad politik har inträffat, hvil-
ket kanske bäst bevisas af den role, de gamla spe-
la under det nyas fanor, eller kanske rättare tvärt-
om, Det fall, som Grundlagen förutsatt, har sale-
des icke inträffat; imgen har af sin öfvertygelse och
sina tänkesätt varit hindrad att tjena qvar. En
annan fråga är, om möjligen en eller annan kun-
nat hafva sina betänkligheter, i afseende på de nya
bestämmelserna om arbetssättet och om organisatiu-
nen. Föredragande StatsRåd kunde möjligen va-
ra en kinkigare befattning, än ett blott åhörande
och sig reserverande StatsRåd, men om det haft si-
na svärigheter, att af ifrågavarande f. d StatsRä-
der göra föredragande StatsRader, så dels funnos
äfven enligt den nya organisationen några platser
befriade från föredragningsmödan, dels funnos utan
tvifvel andra höga embeten, hvartill desse herrar
kunde förbjelpas, såsom också rigtigt inträffade med
två af deras kamrater, för hvilkas försörjande Ri-
kets Ständer icke behöft anlitas. — Hvad han nu
anfört, synes honom ntgöra temligen talande skäl
till afslag å den Kongl. Propositionen, och propo-
sitionens framställande lärer vara det ojäfvigaste
vittne på sanningen af hvad han ofvan sagt, att
nemligen den så kallade nya mimsteren är af sam-
ma stycke med den gamla, men äfven andra anled-
ningar till betraktelser förefinnas, då man tager de
ifrågavarande herrarnes personer 1 något närmare
skärstådande. Härvid kommer dock naturligtvis
ingenting annat i fråga än offentligen kända saker
ur deras offentliga Uf, och detta kan utan tvitvel
blifva föremål för undersökning hos folkets ombud.
— Hr StatsRådet Friherre Åkerhjelm har icke ge-
nomgått den civila embetswaunabanan på annat sätt,
än att han genom en skicklig Riksdagstaktik, säsom
hos de till makt födde ötligt är, begynt med det,
hvarmed de vanbördige sluta, i fall de nägonsin
komma dit, nemligen chefsplatser. Serskildt lärer 1n-
genting vara att om honom säga, som ej passar på
nästan alla, som kommit upp genom samma befor-
drings-system, om det ej skulle vara, att det är
han, som till en del organiserat vårt misslyckade
korrektionsväsende. Den, som begynner sin embets-
mannabana med mottagande af de högsta platserna,
kan icke för sina anspråk på pension anföra deti
mest bevekande skäl, som den eger, hvilken arbe-
tat sig upp från de lägsta graderna, nemligen att
bar offrat sin ungdomskraft på lönlöst arbete för
det allmänna. De högre platserna äro väl lönta;
och de, som aldrig försökt några audra, har för
ga att klaga, föga att fordra ersättning för. — Ef-
ter en dylik öfversigt af Grefve Hårds befordran
fortfor Tal.: Om Grefve Hård har jag icke hört nä-
got ondt, men en så upphöjd förmäga eller karak-
ter är han dock säkerligen icke, att vi för hans skull
böre frångå grundsatserne för pensionering i all-
mänhet. Jag kan slutligen icke underlåta att an-
märka den besynnerliga orimlighet, som låg uti att
bevilja pensioner åt bemälde f. d. Rädgifvare, just
i den stund då de äro stalide under anklagelse, som
kunde föranleda embetets förlust, i fall de egde nå-
got. Skole vi kanske blott gifva dem något, som
kan dem fråndömas, på det domen icke må blifva
en tom formalitet,
Å denna skrift var tecknadt ett instämmande af!
Anders Johnsson i Okna fr. Östergötbland.
2:0 Petter Gabrielsson från Kronobergs Län:
aDet är något högst eget och sällsamt, att pål
samma gång representationen står färdig att för en
massa af betänkliga grundlagsöfverträdelser låta or-
dentligen tilltala medlemmarne i den sednaste ti-
dens styrelse, äfvensom att i annan form med deml
uppgöra en vidräkning, der försummelser af urikets
sanskyldiga nyttav, der bristande woväld, nit, skick-
lighet och drift, torde till öfverflöd komma att i-
genfinnas; — på samma gång och i trots häraf ser
man regeringsmåkten föreslå representationen att åt
vissa af dessa samme styrelsemedlemmar bevilja run-
deligt tilltagna belöningar för det de sent omsider
afträdt från platser, hvilkas beklädande åsamkat!
dem nationens på förutnämnde sätt tillkännagifnal
missbelåtenhet. Det är eget, säger jag, att skönja
dessa skärande motsatser i afseende på de begge
statsmakternas uppfattning af de märkliga förehaf-
vanden, som beteknat styrelsens verksamhet under
perioden från sista riksmötet; — att se, huru å ena
sidan folkets ombud finna sig förpligtade att uttala
elt högt ogillande af de grundsatser, hvilka under
denna tid ledt styrelsen, ja, att af henne utkräfya
Jagligt ansvar; och buru å den andra sidan re-
geringgh sjelf, utan att låtsa om det otvetydiga
misshag, den sålunda ädragit sig, framstår till på
köpet med anspråk på tackoffer och hyllningsgär-l.
der. QObestridhgt blir det, att i och med detsam-l:;
ma dessa framställningar mötas af Representatio-
nens bifall, har dep ock hemburit ifrågavarande
berrar den tydligaste tacksägelse, de säkraste lof-
ord för det sätt, hvarpå de, jemte kolleger, full
gjort sitt värf, men hvarötver Kikets Ständer hafva
att på annan väg afgifva sitt omdöme — ett om-
döme, som då icke synes blifva uttrycket af erkän- lt
sla och betåtenhet,, Han fann således en i ögonen
På CE - ET a nm PC