utt om forsegtung sKall Komma att tfortltara, acn
nå ske på statens bekostnad.
Af Sone Persson från Malmöhus Län: Att 1335
rs Författning må bibehållas; hvarjemte Tal, i
fseende på bränvinsförsäljning i minut, åberopat
sin i ämnet väckta motion,
Af Anders Larsson från Westerås Län, som å-
beropade Friherre Klingsporrs reservation och yr-
kade nu gällande författnings bibehållande.
Af Per Pålsson från Skåne, med hvilken Håkan
Nilsson från Skäne, och Johannes Andersson från
Calmar Län sig förenat: Att 1935 års författning
må bibehällas, med följande förändringar: a) att
nuvarande fjerde, femte och sjette klasserna sam-
manföras i en enda fjerde klass, med den beskatt-
ning, som för den sjette är i nu gällande tariff
upptagen. — b) att nuvarande sjunde klassen blif-
ver den femte i nya tariffen. — ce) att alla verk
med ånga beskattas till 100 procent högre än ta-
riffen: genom hvilket stadgande inga serskilda ko-
lumner behöfvas under klasserna; och dy att nya
konstapparater införas under en sjette klass och ef-
ter den beskattning, som serskildt bestämmes, efter
viss beräkning af afgiften per kanna af tillverk-
ningsbeloppet.
Af Nils Magnusson från Calmare Län: Att prin-
ciperna uti nuvarande Förordning må bibehållas.
Af Lars Bengtsson från Malmöhus Län: Likale-
des, med åberopande af Friberre Klingsporrs re-
servation.
Af Ephraim Larsson från Elfsborgs Län: Att
de nuvarande 4:de, 5:te och 6:te klasserna borde
beskattas efter enahanda grund och till minst det
belopp, som nu för 6:te klassen är stadgadt; samt
att verk med ånga bör beskattas med 50 procents
förhöjning; samt dessutom att för pannor ifrån 50
till 90 kannors rymd en billig ökning derutöfver
borde antagas; emedan dessa utan tvifvel i propor-
tion afverka mera än medelstora apparater, I öf-
rigt förenade sig Tal. i den äsigt att puvarande
hemmantalsvärdet bör bibehållas för kannerymdens
bestämmande ; förseglingen afskaffas; samt inga än-
dringar i öfrigt göras i nuvarande stadganden, all
raminst den emot våra vanor stridande uppretande
föreskriften om förssottsbetalning af afgifter.
Af Anders Johnsson i Ökna från Östergötbland:
i likhet med Friherre Klivgsporrs reservation och
Ephraim Larssons skrift, med tillägg: att en om:
standighet synes böra fästa Utskottets synnerliga
uppmärksamhet ; nemligen, att i deu förteckning
Kongl. Statskontoret uppgifvit på beskattade brän-
viuspannor år 1837, befinnes, att på landet endast
skulle finnas 203 brännerier i 5:te klassen, 53 i
ö:te klassen och 7 pistoriska. Detta resultat af re-
dovisningen för bränvinsafgiften mäste i sanning
förvåna, dä man tror sig med åtminstone full viss-
het kunna påstå, a:t de pistoriska verken måtte va-
ra vida talrikare.
Af Niklas Jönsson från Christianstads Län: Att
endast enkla pannor må få begagnas, samt brän-
ningstiden iuskränkas tilt 3 a 4 månader, samt
skatten proport oneras efter kannerymden såsom hit-
tills, enliet nu gällande författning.
Af Johannes Andersson från Skaraborgs Län:
Att en fri bränvinsbränning må få utöfvas äret
om, allt efter landtbrukarens eget behag, behof
och beqvämlighet, med de föreskrifter i afseende på
pannery md och skatt, som hu gällande författning
utstakar.
Af Johan Fredrik Dahllöf från Elfsborgs Län,
med hvilken Erik Andereson från Stora Koppar-
bergs Län sig förenade: Att han åberopade sin 1
ämnet väckta motion , samt ingalunda bestrede
skatteförhöjningarne för konostbrännerierna, men väl
för allmogens enkla bränvinsredskap.
— Johannes Christoffersson från Kronobergs Län
(skriftligen) yttrade, att eburu han ansåg en oin-
skränkt bränningstid orsaka produktionens minsk-
ning, ville han dock, med afseende på Utskottens
nu framlagda förslag, upplysa, att man 1 hans hem-
ort, der bränvinsbränningen nästan uteslutande be-
gagnades till husbehof, ansåg den nu gällande för-
ordningens bibehällande mest lämpligt, med det un-
dantag, att de smärre redskapen äro, äfven efter
denna förordning, för högt uppskattade, helst i hans
hemort med redskap af 30 kannors rymd sällan el-
ler aldrig produceras öfver 400 kannor på året.
Tal. delade Utskottens mening, att bränvinsbrän-
ningen borde inskränkas, men ansåg sådant icke
kuäna ske genom hög beskattning eller föreläggan-
de att skatten skall utgå i förskott, helst sådant
väl skulle afskräcka allmogen och småbrukare från
husbehofsbränning, men deremot öka de stora konst-
bränneriernas produktion, på sätt Friberre Kling-
sporr i sin reservation utvecklat. Tal, ansåg all-
mogens uteslutande från husbehofsbränningen skola
ästadkomma mänga lagbrott, men att deremot både
bränvinsproduktionen och fyllerilasten skola an-
senligen minskas, derest tillverkningstiden förkor-
tades och krogar afskaffades såväl vid landtmark-
nader som synnerligast i städerna. Ett måttligt
bruk af bränvin ansåg Tal. vara bland den fattiga
klassen mindre förstörande, än om bruket af. ut
ländska drycker skulle blifva ett behof, emot hvil-
ka sednare Tal. yrkade ett absolut förbud, samt
slutade med ått yttra den åsigt, att nu gällande
bränvinsbrännings-förordning må bibehållas, men
tillverkningstiden bestämmas till 3 eller högst 4
månader om året, och, derest annan än enkel red-
skap begagnades, minskas i förhållande till produk-
tionens hastigare bedrifvande, samt icke större red-
skap än 50 kannors panna begagnas.
Betänkandet återremitterades.
Plenum den 3 Juni upptogs af val. I plenum
den 4 Juni bifölls Ek. Utsk. Bet. N:o 26, angående
skjutsväsendet i Riket. Detta ämne var redan förut
så diskuteradt, att någon öfverläggning af intresse
pa ej föreföll.
Plenum den 43 Juni.
ENSJONER! ÅTJFRIH. ÅKERHJE cH
OM PENSJONAREFVE HÅRD. EM, 0
1:o Ephraim Larsson från Elfsborgs Län anz
märkte bärvid, att om han rätt förstätt meningen
med ordet pension, så lärer den vara, att sådane
statens tjenare, som användt sin tid och sina kraf-
ter på arbete för det allmänna, icke må lemnas nöd-
ställde på sin ålderdom, då de ej vidare orka;arbe-
ta och då någon ny bana icke vidare kan af dem
beträdas, på hvilken de skulle kunua förvänfva hvad
de till ett sorgfritt lif behöfva.. Detta är en; helig
pligt; samhället, som användt deras styrka och ung-
ER NE PE