borde någon gång tänka på att komma ifrån akto-!J
vers makt, genom föreskrifter om en friare utöfninglg
if bränningsrättigheten. Månne tillståndet i landet) B
skulle blifva sämre genom sådane föreskrifter, änln
let nu är? — Man kan visserligen invända, attlb
spannemålen uppbrännes under missväxtår; menn
man kan ju i alla fall bränna orimligt mycket pålk
3 månader; ja, man bränner dubbelt mera på den-ta
na tid, än man eljest skulle göra, endast för attla
vara säker, det man under den öfriga delen af å-
ret icke skall komma it saknad af hvad man be-l1
höfver. Finge man åter bränna när som helst he-le
la året igenom, så brände man endast så mycket il,
sänder, som jemnt behöfdes, och de stora bränneri-la
erne komme sålunda att sjunka. De,som äro räd-jn
da för fri bränvinsbränniug, synas vara rädda om
de stora fabrikerna. I öfrigt åberopade han sinlå
reservation och yrkade återremiss af betänkandet;la
men skulle denna äsigt, angående en fri bränvins-ls
bränning icke kunna göra sig gällande, vore bättre
att aldrig röra vid saken, utan låta det förblifva
vid det gamla, som väl har sina brister; men vid
desse äro vi nu vane
Henrik Andersson från Örebro Län instämde med
Nils Persson; önskade att sammansatta Utskot-
ten, då saken dit återkommer, måtte förråda bättre
eftertanka, än de nu gjort, och åsyfta nationens
verkliga fördel, och icke låta förvilla sig. Vilja de
tillegna sig ett sådant allmänt förmynderskap öf-
ver näringarne, som de i betänkandet sökt ådaga-
lägga, så böra de äfven söka bortskaffa våra nog
tryckande skattebördor. Det är ej nog, att före-
slagna bränvinsskatten är hög: den skall på köpet
utgå i förskott. Detta är oerhördt obilligt. — Vi-
dare skulle jordägaren belastas med kostnaden för
bränvinsredskapens försegling, hvilket är alldeles
onödigt. Skall den, som förseglar berörda redskap,
derföre erhålla betalning, så kan ägaren med lika
skäl göra anspråk på betalning för sitt besvär med
redskapens framlemnande till försegling.
Appelqvist: Il anledning af en talares yttran-
de, förklarade han, att han icke blundar för
rättvisan, utan anser bränvinsbränningsrättigheten
böra vara fästad vid jordbruket derföre, att detta
är landets modernäring och näringen för andra
näringar. Om det vore tillåtet att i hvarje koja
tillverka sig en sup, tror han icke, att sådant skulle
hafva några goda följder. Önskar derföre, att 2
Sid Art. af Utskottens förslag måtte bibehällas.
Heurlin: Jag är uppmanad af Ola Jeppsson att
förklara, hvad jag menar med fri bränviunsbränning
Dermed förstår jag rättigheten att bränna med hu-
ru stor panna som helst, hzarigenom icke liten för-
del vore vunnen; ty sämedelst skulle de stora fa-
brikernes bränvinsproduktion i betydlig mån min-
skas, om ej alldeles försvinna. De skulle nemligen
icke få någon afsättning med sitt bränvin, utan
nödgas sälja det till vanpris; och således, ju mer
de tillverkade, desto större blefve deras förlust
Deremot blefve det aldrig förlust att bränna till
husbehof; och alltså är den frågan besvarad. En
annan talare har yttrat, att man blundat för san-)
ning och rätt. Ett sädant uttryck var obehörigt,
och han kunde icke fördraga det, ehuru det icke
var rigtadt mot honom.
Sone Persson från Skåne: Till den bär af någre
talare yrkade fria bränvinsbränuingen skulle jag
för min enskilda del ej tveka att samtycka. Jag
bar sjelf aldrig tillverkat bränvin i stor skala, u-
tan biott med ett mindre tyg, tul busbehof. Men
vid närmare betraktande af det stäud, hvars rvat-
tighet vi böra förfäkta och bevaka, kan jag ej röstal
för en så beskaffad bränviusbränning. Om en hvar
skulle få bränna bur och när han ville, utan före-
skrift i afseende på redskapen, så skulle bränvinet
falla till ett sådant vanpris, att en del jordbruka-
res undergång derigenom bereddes, deras nemligen,
som innehafva dena magrare och sandigare jorden,
hvarest skörden hufvudsakligen utgöres af potates,
hvilken gröda de förnämligast producera till brän-
vin, som för många utgör deras enda näringsgren.
För dem, som arrenderat större egendomar, är brän-
vinsbränningen äfven oumbärlig, ty den är nästan
det enda, hvarpå de kunna beräkna sin utkomst.
Skulle nu bränvinet falla i vanpris, så vet jag san-
nerligen icke, hvar desse jordbrukare kunde få pen-
ningar till sina kronoutlagor och arrenden. Jag
vidblifver säledes hvad jag i mitt skriftliga anfö-
rande yttrat, nemligen att den gamla bränvinsför-
fattningen äfven framdeles må blifva gällande, eme-
dan det ej är hopp om att få någon bättre.
Ola Jeppsson: Jag är nöjd med Heurlins förkla-
ring, men önskar, att äfven mina äsigter må re-
spekteras Enligt hvad jag hört berättas, skall det
likväl i flera andra länder icke gå så till med den
fria bränvinsbränningen. Såsom jag förut yttrat,
blefve den fri endast till namnet, men iete i verk-
ligheten; och jag gratulerar dessa frie äsigter, ifall
de lyckas att göra sig gällande, hvilket jag dock
icke önskar. Jag skulle då beklaga fäderneslandet.
— Alla tillvitelser, för det jag fritt yttrat mina å-
sigter, undanbeder jag mig. Vid föregående, lika-
som vid denna riksdag, har jag yrkat bränvinsfa-
brikernes afskaffande. Derom kunna protokollen
vittna, likasom mitt uppförande i öfrigt. För rätt-
visan blundar jag icke, men jag följer min öfver-
tygelse.
Bengt Gudmundsson hade med nöje hört de fle-
sta af Ståndets medlemmar sympathisera med hans
åsigter. Deremot hade han efteråt hört skiljaktige
meningar äga rum. Om man med fri bränvins-
bränning menar: frihet från skatt derför; så frå-
gade Tal, hvarifrån tillgångar skola tagas till be-
täckande af de statens behof, som nu fyllas genom
bränvinsskatten. Den personella bevillningen kom-
me då att ökas, hvilket vore mycket sämre. Behöfdes
ingen bevillning, så kunde äfven bränvinsskatten
gerna försvinna. Men då förhållandet icke är så-
dant, måste man af 2:ne onda ting utvälja det min-
sta, hvilket Tal. anser vara 1835 års författning
angående bränvinsbränningen; och skulle Utskot-
ten deruti vilja göra någon förändring, så önskar
han, att tiden för bränvinsbränningen måtte hä-
danefter utsträckas till 8 månader om året, enär
sådant vore af en obestridlig nytta för jordbruka-
ren i afseende på ladugå:dsskötseln; samt att un-
derdånig hemstallan göres hos Kongl. Maj:t, att för-
bud emot rättigheten att under dessa 8 månader
utöfva bränvinsbränningen icke må varda utfär-
dadt. — Dessutom uppmanade han ståndsbröderne,
att på allt sätt undvika personligheter. Sådant är
icke passande för representanter; utan en hvar bör
hellre tänka på, huruledes han skall, med en redlig
LP Et et. mr ykina Kiledlarnae