borde någon gång tänka på att komma ifrån akto-!J vers makt, genom föreskrifter om en friare utöfninglg if bränningsrättigheten. Månne tillståndet i landet) B skulle blifva sämre genom sådane föreskrifter, änln let nu är? — Man kan visserligen invända, attlb spannemålen uppbrännes under missväxtår; menn man kan ju i alla fall bränna orimligt mycket pålk 3 månader; ja, man bränner dubbelt mera på den-ta na tid, än man eljest skulle göra, endast för attla vara säker, det man under den öfriga delen af året icke skall komma it saknad af hvad man be-l1 höfver. Finge man åter bränna när som helst he-le la året igenom, så brände man endast så mycket il, sänder, som jemnt behöfdes, och de stora bränneri-la erne komme sålunda att sjunka. De,som äro räd-jn da för fri bränvinsbränniug, synas vara rädda om de stora fabrikerna. I öfrigt åberopade han sinlå reservation och yrkade återremiss af betänkandet;la men skulle denna äsigt, angående en fri bränvins-ls bränning icke kunna göra sig gällande, vore bättre att aldrig röra vid saken, utan låta det förblifva vid det gamla, som väl har sina brister; men vid desse äro vi nu vane Henrik Andersson från Örebro Län instämde med Nils Persson; önskade att sammansatta Utskotten, då saken dit återkommer, måtte förråda bättre eftertanka, än de nu gjort, och åsyfta nationens verkliga fördel, och icke låta förvilla sig. Vilja de tillegna sig ett sådant allmänt förmynderskap öfver näringarne, som de i betänkandet sökt ådagalägga, så böra de äfven söka bortskaffa våra nog tryckande skattebördor. Det är ej nog, att föreslagna bränvinsskatten är hög: den skall på köpet utgå i förskott. Detta är oerhördt obilligt. — Vidare skulle jordägaren belastas med kostnaden för bränvinsredskapens försegling, hvilket är alldeles onödigt. Skall den, som förseglar berörda redskap, derföre erhålla betalning, så kan ägaren med lika skäl göra anspråk på betalning för sitt besvär med redskapens framlemnande till försegling. Appelqvist: Il anledning af en talares yttrande, förklarade han, att han icke blundar för rättvisan, utan anser bränvinsbränningsrättigheten böra vara fästad vid jordbruket derföre, att detta är landets modernäring och näringen för andra näringar. Om det vore tillåtet att i hvarje koja tillverka sig en sup, tror han icke, att sådant skulle hafva några goda följder. Önskar derföre, att 2 Sid Art. af Utskottens förslag måtte bibehällas. Heurlin: Jag är uppmanad af Ola Jeppsson att förklara, hvad jag menar med fri bränviunsbränning Dermed förstår jag rättigheten att bränna med huru stor panna som helst, hzarigenom icke liten fördel vore vunnen; ty sämedelst skulle de stora fabrikernes bränvinsproduktion i betydlig mån minskas, om ej alldeles försvinna. De skulle nemligen icke få någon afsättning med sitt bränvin, utan nödgas sälja det till vanpris; och således, ju mer de tillverkade, desto större blefve deras förlust Deremot blefve det aldrig förlust att bränna till husbehof; och alltså är den frågan besvarad. En annan talare har yttrat, att man blundat för san-) ning och rätt. Ett sädant uttryck var obehörigt, och han kunde icke fördraga det, ehuru det icke var rigtadt mot honom. Sone Persson från Skåne: Till den bär af någre talare yrkade fria bränvinsbränuingen skulle jag för min enskilda del ej tveka att samtycka. Jag bar sjelf aldrig tillverkat bränvin i stor skala, utan biott med ett mindre tyg, tul busbehof. Men vid närmare betraktande af det stäud, hvars rvattighet vi böra förfäkta och bevaka, kan jag ej röstal för en så beskaffad bränviusbränning. Om en hvar skulle få bränna bur och när han ville, utan föreskrift i afseende på redskapen, så skulle bränvinet falla till ett sådant vanpris, att en del jordbrukares undergång derigenom bereddes, deras nemligen, som innehafva dena magrare och sandigare jorden, hvarest skörden hufvudsakligen utgöres af potates, hvilken gröda de förnämligast producera till bränvin, som för många utgör deras enda näringsgren. För dem, som arrenderat större egendomar, är bränvinsbränningen äfven oumbärlig, ty den är nästan det enda, hvarpå de kunna beräkna sin utkomst. Skulle nu bränvinet falla i vanpris, så vet jag sannerligen icke, hvar desse jordbrukare kunde få penningar till sina kronoutlagor och arrenden. Jag vidblifver säledes hvad jag i mitt skriftliga anförande yttrat, nemligen att den gamla bränvinsförfattningen äfven framdeles må blifva gällande, emedan det ej är hopp om att få någon bättre. Ola Jeppsson: Jag är nöjd med Heurlins förklaring, men önskar, att äfven mina äsigter må respekteras Enligt hvad jag hört berättas, skall det likväl i flera andra länder icke gå så till med den fria bränvinsbränningen. Såsom jag förut yttrat, blefve den fri endast till namnet, men iete i verkligheten; och jag gratulerar dessa frie äsigter, ifall de lyckas att göra sig gällande, hvilket jag dock icke önskar. Jag skulle då beklaga fäderneslandet. — Alla tillvitelser, för det jag fritt yttrat mina åsigter, undanbeder jag mig. Vid föregående, likasom vid denna riksdag, har jag yrkat bränvinsfabrikernes afskaffande. Derom kunna protokollen vittna, likasom mitt uppförande i öfrigt. För rättvisan blundar jag icke, men jag följer min öfvertygelse. Bengt Gudmundsson hade med nöje hört de flesta af Ståndets medlemmar sympathisera med hans åsigter. Deremot hade han efteråt hört skiljaktige meningar äga rum. Om man med fri bränvinsbränning menar: frihet från skatt derför; så frågade Tal, hvarifrån tillgångar skola tagas till betäckande af de statens behof, som nu fyllas genom bränvinsskatten. Den personella bevillningen komme då att ökas, hvilket vore mycket sämre. Behöfdes ingen bevillning, så kunde äfven bränvinsskatten gerna försvinna. Men då förhållandet icke är sådant, måste man af 2:ne onda ting utvälja det minsta, hvilket Tal. anser vara 1835 års författning angående bränvinsbränningen; och skulle Utskotten deruti vilja göra någon förändring, så önskar han, att tiden för bränvinsbränningen måtte hädanefter utsträckas till 8 månader om året, enär sådant vore af en obestridlig nytta för jordbrukaren i afseende på ladugå:dsskötseln; samt att underdånig hemstallan göres hos Kongl. Maj:t, att förbud emot rättigheten att under dessa 8 månader utöfva bränvinsbränningen icke må varda utfärdadt. — Dessutom uppmanade han ståndsbröderne, att på allt sätt undvika personligheter. Sådant är icke passande för representanter; utan en hvar bör hellre tänka på, huruledes han skall, med en redlig LP Et et. mr ykina Kiledlarnae