trat sig skrillligt 1 denna Iraga; ocn onskaade art
dessa hans tankar togos i betraktande. Utskotten
hade bordt se frågan ur den ekonomiska och mo-
raliska synpunkten; men denna tyckas de hafva
förbisett och, endast i afsigt att skaffa staten in-
komster, gjort det omöjligt för den mindre bemed-
lade att tillverka bränvin. Det hade sannerligen
varit mera ändamålsenligt, att alldeles förbjuda
bränvinsbränning. Huru skall nu en mindre jord-
egare kunna bränna? Och en sådan med familj
har dock ingen annan utväg att förskaffa sig pen-
ningar till sina kronoutskylder. Tjugo å 30 tunnor
potates är det enda han kan hafva att afyttra; och
för dem får han icke mycket betalt, om han ej kan
förvandla dem i bränvin. — Genom den mängd vat-
tenkommunikationer, som i sednare tider uppkommit,
äro alla utvägar allmogen betagne att genom forscl-
löner förskaffa sig penningar. I hans hembygd, der
allmogen hittills brukat försörja sig medelst väfna-
der, hade dessa på sednare åren fallit i priset 50
procent och det är ändock lyckligt, om de kunna
afsättas. Oaktadt de säljas för halfva värdet, hän-
der det, att då man reser till marknaden med 1000
alnar, man knappt blir utaf med 400. — Det blir
en omöjlighet för landtmannen att utgöra sina o-
nera om han ej får tillverka bränvin på skapliga
vilkor; och det kommer snart att gå med allmogen
i alla orter på samma sätt, som enligt hvad han
haft tillfälle inhemta, det tillgått inom eff härad i
riket, hvarest, för kronoutskylder, blifvit utmätte
2 hästar. 686 kor och 4491 får. Skall en sådan
inskränkning i bränvinsbränningsrättigheten ega
rum, som blifver en följd af de sammansatte Utskot
tens förslag, derest detsamma af Rikets Ständer bi-
falles, så borde jordbruket i och med detsamma
blifva skildt från grundskatterne. Utskottens ma-
jorite syntes antingen vara alldeles obekant med
allmogens tillstånd, eller ock blunda derför. Att
ingenting vinnes genom inskränkning i tiden, synes
deraf, att bränvinsproduktionen sedan sista Riksdag
varit !; högre än förut, då man fick bränna hela
året igenom ; och hade man velat förbättra Nationen ,
så hade man bordt helt och hållet förbjuda bränvins-
bränningen, äfvensom all införsel af främmande
drycker.
Med Nils Persson förenade sig Magnus Fryckberg,
Olof Carlson, Jöns Erssom och Magnus Persson
från Wermland, samt Stephan Andersson från Stock-
holms Län.
Johan Aug. Zetterberg. Tili alla delar instäm-
mande uti Matts Perssons reservation, ansåg han
bränvinsbränningen böra åtnjuta samma frihet, som
hvarje annan loflig näring; men om häremot invän-
des, såsom vanligen brukar ske, att tiden ännu icke
är inne till denna frihets erhållande, eller, kanske
med mera skäl, att staten icke kan undvara brän-
vinsbränningsskatten, så antog äfven han: Bengt
Gudmundssons förslag; dock med det bestämda
tillägg, att tiden för bränvinsbränningen utsträckes
till hela året; och han trodde sig med säkerhet
kunna påstå, att icke en enda kanna bränvin mera
derigenom komme att tillverkas, utan tvärtom.
Dessutom är det ju orimligt, att hvad som den ena
dagen är tillåtet, kan den andra vara vid ett för-
färligt vite förbudet? Hvad kan finnas mera krän-
kande för äganderätten, än att man skall nödgas un-
derkasta sin välfångna egendom försegling och sättas
ur stånd att densamma begagna? Anhböll om åter-
remiss af Betänkandet med förklarande, att han
deraf endast gillade Utskottens tillstyrkande att
hos Kongl. Maj:t begära, det något bränvinsbrän-
ningsförbud hädanefter, eller åtminstone till år 1845,
icke måtte äga rum.
Henrik Andersson från Örebro Län: Det tillhör
hvarje rättänkande att efterlefva författningarne;
men, för att:sidant skall kunna ske, är det nödvän-
digt för lagstiftaren att göra författningarne så be-
skaffade, att de kunna efterlefvas. Så vore likväl
icke förhållandet med den här af Utskotten före-
slagna författningen. Den blefve ett missfoster,
och skulle endast vara ett upphof till fattigdom ch
brott, hvarigenom fängpersonalen komme att ökas.
Sådane författningar bör den rättänkande söka af-
böja; och han uppmanade Utskotten att taga detta
i betraktande, Skulle, såsom han förmodade, Ut-
skottens pluralitet vara fosterlandsvänner, så upp-
manade han dem, att ej öfvergifva denna bana,
för att blifva upprorsstiftare. Då den Kongl. Pro-
positionen, angående bränvinsbränningen, remitte-
rades till Utskotten, hade han redan yttrat sina å-
sigter i ämnet; och ehuru han redan inlemnat ett
skriftligt anförande, afstod han dock från dess in-
tagande i protokollet, till följd: af Hans Jansson:
uppmaning, och emedan Bengt Gudmundssons och
ustaf Petterssons anföranden äro ungefär i sam-
ma syftning, uti hvilka han således instämde.
Per Östman från Vester-Norrland: Äfven han
hade ämnat afgifva ett skriftligt anförande, men
ville underlåta det, för att icke belasta protokollet,
och förenade sig med Bengt Gudmundsson. — Den,
som återblickar på fordna förhällanden, måste fin-
na, att fylleriet verkligen varit mindre gängse, då
skatten icke varit så bög. I Vester-Norrland t.ex.
nödgades i allmänhet de, hvilka begagnat mindre
annor, år 4835 afstå från hbränvinsbränning, eme-
dan skatten då ökades. Derigenom kommo de sto.
ra bränvinsfabrikerne i flor och tillverkade ymnigs
qvantiteter af bränvin, som gjort mången både bröd-
och helsolös. Säkert är, att fylleriet och de deraf
följande många brott icke härleda sig från husbe-
hofsbränningen, utan från de många krogarne. Man
sparar ej styfvern, för att skaffa sig en njutning,
den man anser loflig. Då bränvinsskatten är hög,
insmuglas utländskt bränvin, hvarigenom pennin-
garne gå ur landet och fattigdomen ökas. Yrkade
derföre skattens nedsättande och åberopade Friherre
Klingsporrs reservation. . -
Gustaf Bernhard Appelqvist hade äfven ämnat
yttra sig skriftligen; men för att ej trötta stånds-
bröderne, ville han i stället muntligen säga, at:
Utskotten bordt fästa något afseende på de åsigter
som i detta Stånd gjort sig gällande, att nemliger
alla konstbrännerier skulle borttagas, och endast en-
kel redskap begagnas; men sådant har icke skett
1 dess ställe har man gynnat de större brännerier-
na på de smärres bekostnad. Det förevarande be-
tänkandet vore .Sannerligen ett missfoster; och har
förenade sig uti Friherre Klingsporrs reservation
Utskotten borde åläggas att tillskapa ett nytt be-
tänkande; och kunna de icke göra detta bättre, än
det de nu gjort, önskade han, att det måtte få för-
blifva vid 1835 års författning angående bränvins-
bränningen.