tforstracker penningar eller nvad det vara ma, m;
göra det i 2:ne vittnens närvaro eller taga bref derå
skulle upphöra, samt att följden af ett sådant rätts
vidrigt bevisningssätt ovilkorligen skulle medför:
rlallmän osäkerhet.
David Andersson från Hallands Län var icke äl
-Iskare af skråtvång; yrkade derföre, att skråintres
-Iset, åtminstone i rättegångsväsendet, icke må fort
farande få vara gällande, utan att derutinnan m:
stadgas likhet för alla.
RBans Hansson från Götheborgs och Bohus Lär
ech Jonas Kylander från Wermlands Län förena-
de sig med Heurlin.
Petter Persson från Örebro Län yrkade att Bet
I måtte åtterremitteras och det af Hr Hjerta fram-
Iställde förslag antagas.
! Anders Larsson från Westerås Län fruktade, att
Igenom utvidgningen till allmogen skulle denns
säkerligen tillskyndas de menligaste påföljder, eme-
Idan få bland bönderna förstå, att i behörig tid och
lordning emot dylika räkningar anställa klander.
Johan Fredrik Dahllöf tillkännagaf, att han an-
såg Utskottet hafva alltför knapphändigt behandlat
lifrågavarande ämne, och ehuru det förklarat sig
Igilla grunderne till det af Hr Hjerta framställde
I förslag, likväl, utan giltig anledning, vägrat att till-
styrka dess antagande. Detta förslag vore egnadt
att förskaffa mera säkerhet uti affärer, man och
man emellan, och han yrkade derföre, att betän-
kandet måtte återremitteras, på det Utskottet måtte
komma i tillfälle att taga samma förslag under när-
mare pröfning och tillstyrka dess antagande.
Lars Larsson från Elfsborgs Län ville mot dem,
som åberopat allmogens mindre skrifkunnighet, erin-
ra, att allmogens affärer äro af så inskränkt be-
skaffenhet, att den lika lätt vid bokföring som vid
uppsättandet af andra skrifter, till exempel stäm-
ningsansökningar och dylikt, kan förskaffa sig andra
kunnige personers biträde. Talaren hade således in-
galunda i förevarande fall talat för person, utan för
sak; och någon utsträckning af rättigheter att, vid
fordringars bestyrkande, få använda edgång, ön-
skade Talaren så mycket mindre, som han yrkade
att det af Hr Hjerta framställde förslag, om tillstäl-
lande af motbok, må antagas; hvarigenom skulle
förekommas många af de vlägenheter, som uti ifrå-
gavarande afscende nu förefinnas, samt säkerhet och
förtroende uti affärer blifva rådande.
Sven Isaksson från Calmare Län ansåg den ibland
allmogen, som är så skrifkunnig, att han kan öfver
sina utborgningar och handelsföretag föra riktig
bok, böra, lika med handlande, vara berättigad att
bokens riktighet med ed besanna; dock borde, ge-
nast efter det anteckningen blifvit i boken verk-
ställd, en dermed lika lydande räkning utskrifvas
och giäldenär tillställas.
Diskussionen förklarades slutad och betänkan-
det blef, jemte de dervid gjorde anmärkningar, till
LagUtskottet återremitteradt.
Vid förnyad föredragning af Stats Utsk:s memo-
rial N:o 134, i anledning af skiljaktige beslut i frå-
ga om den af StatsRädets förändrade organisation
föranledde lönereglering, afslog Ständet Utsk:s in-
bjudning till Borgare- och Bondestånden, att förena
sig i Höglofl. Ridderskapet och Adelns samt Pre-
steståndets beslut, att de departements-chefer, som
icke komma i åtnjutande af boställen, må erhålla
en årlig hyresersättning af 1000 Rdr Banko hvar-
dera; hvaremot Ståndet godkände den af Utsk. fö-
reslagne proposition till votering uti förstärkt Stats-
Utskott.
Stats-Utsk. utl. N:o 148, anledning af anmärk-
ningar vid Utsk:s, wti Bet. N:o 45 afgifne yttran-
den, angående Rikets Ständers Revisorers berättel-
ser om granskningen af Riksgäldsverket m. m.,
Ståndet biföll hvad Utsk. uti andra punkten af
sistberörde Bet., angående f. d. Kanslistyrelsens
handkassas öfverlemnande till Riksgäldskontoret
tillstyrkt, med tillägg af hvad första punkten uti
ifrågavarande Utl N:o 148 af Utsk. är vordet fö-
reslaget, hvaremot Ståndet afslog Utsk:s uti 17
punkten af Bet. N:o 45 gjorde framställning om ett
årligt understöd för f. d. f. Öfverkommissarien J.
P. Åhman. De öfrige punkterne af Bet. N:o 45,
mot hvilka några anmärkningar icke blifvit gjor-
de, biföllos.
Stats-Utsk:s utl. N:o 149 angående föreslagna åt-
gärder till Ullkulturens befrämjande. Hans Jans-
son från Elfsborgs Län och med honom flere leda-
möter biföllo förslaget.
Öfverläggningen angående Bränvinsbrän-
ningsfrågan.
(Bevillnings- samt EkonomieUtskottens betänkan- ),
le 34 2)
Många Ledamöter hade ordet, och en mängd lj;
skriftliga anföranden ingåfvos Utrymmet medgif-l,
ver oss endast ett kort sammandrag.
Bengt Gudmundsson från Halland (skriftligen)
iberopade Friherre Klingspors vid betänkandet fo-,
sade reservation och ansåg Utsk. förslag förderfligt;
örst i moraliskt afseende, emedan, derest husbe- lj
rofsbränningen borttoges och bränvinspriset upp-l,
tegrades öfver dess verkliga värde, lönbrännerier lt
ch lurendräjerier till bränvins anskaffande säker-l,
igen deraf skulle uppkomma, med alla dess sede-l
örderfvande påföljder, såsom angifvelser, åtal, mu- f
or, falska vittnen, värjemålseder och annat sam- l
vällsupplösande ondt. Dryckenskapslasten ansåg ta- 1
aren bäst motverkas genom upphjelpande af folkets c
ntellektuella bildning och moraliska uppfostran il
Ia riktningar samt förbättrande af dess ekonomi- f
ka ställning. Vidare ansåg talaren Utskottens be- J
änkande vara i ekonomiskt afseende grundfalskte
ch ändamålsvidrigt; ty cgenom husbebofs-bränvins- s
ränningens borttagande och bränvinsbränningens f
örvandlande till fabriksnäring skall jordbruket o-l1
ilkorligen försämras, enär genom upphbörandet aflj
et bidrag dranken lemnat för kreaturens utfo-l;
ring, ladugårdarne måste inskränkas, och åker-)
rukets lidande deraf blifva en följd, utom andra b
lägenheter och förluster. Allmogens ställning, som js
ärigenom obestridligen blifver försämrad, skall ock y
n ytterligare försvåras derigenom, att den sjelf
ödgas köpa det bränvin, som för dess hushåll och
rbetsfolk är behöfligt, hvartill dess tillgångar desto
indre kunna förslå, som den minskade spanmåils-
kastningen, hvilken utgör allmogens hufvudsakli-
iste och nästan enda inkomstkälla härtill, jemte
la öfrige behofs fyllande, icke kan annat än blif-
r högst otillräcklig, helst då dertill kommer, att l
lingen af potates, som hos allmogen hitintills ut-
ort egentliga råämnet vid bränvinstillverkningen, 8