MR YRSA VI OVER OSVÄDAROULICE då lb THQ UTST as UL
hvar och en, som : idkar sådan rörelse, öfver hvil-
ken ordentlig bokföring blifvit hållen; ansär dock
lika med Hr Hjerta, att lämplig kort tid bör he-
stämmas, inom hvilken motbok öfver säådane for-
dringar må tillställas gäldenären och kraf derför
anställas: och fordrade återremiss.
Erik Persson från Gefleborgs Län förenade sig
med Hans Jansson och Ola Jeppsson, hvaremot Olof
Lindbäck från Hallands Län, Nils Jeppsson från
Malmöhus Län och Anders Brisman från Skara-
borgs Län instämde med Lars Larsson.
Hans Jansson yttrade sedan: Den naturliga rätt-
visån biuder onekligen, att den ene medborgaren
Ibör erhålla lika rätt som den andre; men då, den
-Jåt borgare och någre andre förunnade rättegångs-
förmånen framför de öfrige samhällsklasserne till-
Ikommit genom en undantagslag, hvilken, såsom stri-
dande mot allmänna rättsprinciper, snarare bör
Jinskränkas, än utvidgas, kan jag icke annat än vid-
blifva de åsigter jag förut yttrat, särdeles som hvad
Jallmogen beträffar, ganska få äro i stånd att verk-
Iställa en sådan bokföring, som för begagnandet af
lifrågavarande rättighet är af nöden, samt största
delen följaktligen skulle gå miste om fördelarne der-
af och i stället endast fi vidkännas olägenheterne.
JEn sådan rättighet innebär dessutom en alltför stor
läggelse för egennyttan, att på moralitetens bekost-
Inad förskaffa sig orättmätiga fördelar. Deri in-
stämde Johannes Pettersson från Elfsborgs län och
I Johannes Christoffersson från Kronoborgs län.
Bengt Gudmundsson: Vill man hafva sådane la
gar, som förskaffa några medborgareklasser fördelar
på de öfriges bekostnad, .så bör man antaga de
grundsatser, som blifvit framställde utaf dem, hvil-
ka talat emot de af mig yttrade åsigter; vill man
deremot, att alla skola vara lika inför lagen, torde
min mening böra blifva gällande. — 1734 års lag
mäste såsom hvarje annan hafva afseende å de för-
bållanden, som egde rum då densamma stiftades,
och det är helt naturligt, att rättighet, att med bok
styrka fordringar, deri icke kunde ifrågasättas för
allmoge och landtmän, enär desse då icke egde så-
dan bildning, att bokföring af dem kunde bestri-
das, nu deremot är förhållandet helt annorlunda,
Beträffande farhågan för moralitetens undergräfvan-
de, erinrade han att sådant är minst att befara hos
allmogen; ty vill man ertappa skälmar och före-
komma bedrägerier, bör man vända sig till helt an-
dra klasser inom samhället.
Nils Persson: Då allmogen ännu icke är så skrif-
kunnig, att den i allmärhet kan föra så beskaffa-
de böcker, som lagen fordrar, innan de såsom be-
visningsgilde kunna anses; kan den icke heller
fullkomligen begagna sig af den för densamma nu
yrkade rättighet, att öfver utborgningar af varor
och persedlar hålla bok och dess riktighet med ed
besanna. Det vore dock en fördel, att denna rät-
tighet medgåfves åt alla dem, som öfver dylika ut-)
borgningar ordentlig bok kunna bålla, eller hållal
låta; och Tal. kunde således ej finna något rätts-
vidrigt eller moraliskt äfventyrligt deruti, att den
äfven utsträcktes till de öfrige, helst det, i allt fall,
stude i domarens skön, att ej allenast pröfva den.
förda bokens riktighet, utan ock, att om den per-l.
son, som skall boken beediga, icke finnes äga till-
räcklig christendomskunskap eller nog kännedoml,
om edgångs vigt och värde, förvisa honom till sjä-l.
lasörjaren, att häruti erhålla undervisning och var-
ning. Derom förenade sig Stephan Andersson från.
Stockholms Län, Jon Olsson från Gefleborgs Län,
och Anders Nordmark från Westerbuttens Län. —
Hurlin trodde icke att tiden ännu är inne för med-1
gifvenhet af en sådan utsträckning åt bevisnings-.
rätten, och först borde folkskolorna hafva varit il,
verksamhet åtminstone !; sekel, innan så mycketl;
t
I
mn
bildning i allmänhet blefve allmogen bibringad, att
ordentlig bokföring kunde af densamma verkställas.
Denna mening delades af Petter Gabrielsson från
Kronobergs Län och Lars Bengtsson från Malmö-
hus Län.
Ola Jeppsson förklarade att, om fråga vore attlz
fullkomligt undanrödja den ifrågavarande rättighe-q
ten, Tal. ingalunda skulle draga i betänkande, att!;
bärtill lemna sitt bifall; ty han hade, vid mer än
ett tillfälle, sett våda för moraliteten och allmän g
na säkerheten derigenom uppkomma, och kun-lt
de så mycket mindre biträda en dylik rättighets!t
utsträckande till andra klasser af samhället, somlj
r
I
å
I
rn
d
ett ondt alltid borde förekommas och icke förökas.
Med honom förenade sig Peter Jönsson, Jonas An-
dersson och Peter Pettersson i Släthult från Jön-
köpings Län och Lars Nilsson från Blekinge.
Jan Andersson från Upsala Län lika med Bengt
Gudmundsson, och ansåg icke rädligt, att hvar och
en, som är i tillfälle att utborga varor och deröf-
ver kan hålla eller hålla låta ordentlig bok, får rät-q
tighet att genom beedigande styrka dylika utborg-!g
ningar. . L
Strindlund hade endast yrkat, att denna bevis-
ningsförmån må blifva stödd på rättsenliga grun-
der, och att den säledes icke uteslutande må till-
höra en viss klass medborgare, endast för det de-
samme äro borgare i städerne eller fabriksidkare,
tan medgifvas åt hvar och cen, som idkar sådand
rörelse, hvaröfver bok hållas bör, samt deröfver fö-
rer ordentliga och noggranna anteckningar. — Dål!s
man både påyrkat och medgifvit frihet i näringar-V
re, bör väl också frihet i den med desamma ge-
menskap ägande lagstiftning dermed gå i bredd,
och kunde Tal så mycket mindre biträda det aflg
Ir Hjerta framställde förslag, som detsamma åsyf- fi
ar förmån för person och ej för sak. Hvad all-)h
mogen beträffar, lärer man ingalunda kunna från-s!
känna densamma mera trovärdighet än städerneso
vorgerskap, hvarföre ock de ibland allmogen, som Ni
dka så beskaffad rörelse och deröfver föra rigtigalft
inteckningar, icke böra uti ifrågavarande afseendet:
vara mindre väl lottade än borgare och fabriksid- b
(are, Ia
Sven Jonsson från Jemtlands Län, Erik Marmåenu
rån Upsala Län, Sven Isaksson från Calmare Län, al
Christen Persson och Per Båtelsson Burge frånst
rottland förenade sig med Strindlund, hvaremot ti
lohan Olof Widegren från Östergöthlands Län in-oc
tämde med Heurlin och Ola Jeppsson, samt för-bi
Jlarade sig hysa enahanda åsigter, som de utvecklat. fö
Nils Persson från Örebro Län instämde uti hvadv!i
ans Jansson yttrat. Å de
Olof Persson från Stockholms Län hemställde tilll ds
var och en att begrunda, huruvida en handlandes bi
ufvudbok, som ofta är upprättad efter de olika an-lol
eckningar öfver handelsrörelsen, hvilka blifvithö
erkställde af flere serskilde handelsbetjenter, kanlär