MR YRSA VI OVER OSVÄDAROULICE då lb THQ UTST as UL hvar och en, som : idkar sådan rörelse, öfver hvilken ordentlig bokföring blifvit hållen; ansär dock lika med Hr Hjerta, att lämplig kort tid bör hestämmas, inom hvilken motbok öfver säådane fordringar må tillställas gäldenären och kraf derför anställas: och fordrade återremiss. Erik Persson från Gefleborgs Län förenade sig med Hans Jansson och Ola Jeppsson, hvaremot Olof Lindbäck från Hallands Län, Nils Jeppsson från Malmöhus Län och Anders Brisman från Skaraborgs Län instämde med Lars Larsson. Hans Jansson yttrade sedan: Den naturliga rättvisån biuder onekligen, att den ene medborgaren Ibör erhålla lika rätt som den andre; men då, den -Jåt borgare och någre andre förunnade rättegångsförmånen framför de öfrige samhällsklasserne tillIkommit genom en undantagslag, hvilken, såsom stridande mot allmänna rättsprinciper, snarare bör Jinskränkas, än utvidgas, kan jag icke annat än vidblifva de åsigter jag förut yttrat, särdeles som hvad Jallmogen beträffar, ganska få äro i stånd att verkIställa en sådan bokföring, som för begagnandet af lifrågavarande rättighet är af nöden, samt största delen följaktligen skulle gå miste om fördelarne deraf och i stället endast fi vidkännas olägenheterne. JEn sådan rättighet innebär dessutom en alltför stor läggelse för egennyttan, att på moralitetens bekostInad förskaffa sig orättmätiga fördelar. Deri instämde Johannes Pettersson från Elfsborgs län och I Johannes Christoffersson från Kronoborgs län. Bengt Gudmundsson: Vill man hafva sådane la gar, som förskaffa några medborgareklasser fördelar på de öfriges bekostnad, .så bör man antaga de grundsatser, som blifvit framställde utaf dem, hvilka talat emot de af mig yttrade åsigter; vill man deremot, att alla skola vara lika inför lagen, torde min mening böra blifva gällande. — 1734 års lag mäste såsom hvarje annan hafva afseende å de förbållanden, som egde rum då densamma stiftades, och det är helt naturligt, att rättighet, att med bok styrka fordringar, deri icke kunde ifrågasättas för allmoge och landtmän, enär desse då icke egde sådan bildning, att bokföring af dem kunde bestridas, nu deremot är förhållandet helt annorlunda, Beträffande farhågan för moralitetens undergräfvande, erinrade han att sådant är minst att befara hos allmogen; ty vill man ertappa skälmar och förekomma bedrägerier, bör man vända sig till helt andra klasser inom samhället. Nils Persson: Då allmogen ännu icke är så skrifkunnig, att den i allmärhet kan föra så beskaffade böcker, som lagen fordrar, innan de såsom bevisningsgilde kunna anses; kan den icke heller fullkomligen begagna sig af den för densamma nu yrkade rättighet, att öfver utborgningar af varor och persedlar hålla bok och dess riktighet med ed besanna. Det vore dock en fördel, att denna rättighet medgåfves åt alla dem, som öfver dylika ut-) borgningar ordentlig bok kunna bålla, eller hållal låta; och Tal. kunde således ej finna något rättsvidrigt eller moraliskt äfventyrligt deruti, att den äfven utsträcktes till de öfrige, helst det, i allt fall, stude i domarens skön, att ej allenast pröfva den. förda bokens riktighet, utan ock, att om den per-l. son, som skall boken beediga, icke finnes äga tillräcklig christendomskunskap eller nog kännedoml, om edgångs vigt och värde, förvisa honom till sjä-l. lasörjaren, att häruti erhålla undervisning och varning. Derom förenade sig Stephan Andersson från. Stockholms Län, Jon Olsson från Gefleborgs Län, och Anders Nordmark från Westerbuttens Län. — Hurlin trodde icke att tiden ännu är inne för med-1 gifvenhet af en sådan utsträckning åt bevisnings-. rätten, och först borde folkskolorna hafva varit il, verksamhet åtminstone !; sekel, innan så mycketl; t I mn bildning i allmänhet blefve allmogen bibringad, att ordentlig bokföring kunde af densamma verkställas. Denna mening delades af Petter Gabrielsson från Kronobergs Län och Lars Bengtsson från Malmöhus Län. Ola Jeppsson förklarade att, om fråga vore attlz fullkomligt undanrödja den ifrågavarande rättighe-q ten, Tal. ingalunda skulle draga i betänkande, att!; bärtill lemna sitt bifall; ty han hade, vid mer än ett tillfälle, sett våda för moraliteten och allmän g na säkerheten derigenom uppkomma, och kun-lt de så mycket mindre biträda en dylik rättighets!t utsträckande till andra klasser af samhället, somlj r I å I rn d ett ondt alltid borde förekommas och icke förökas. Med honom förenade sig Peter Jönsson, Jonas Andersson och Peter Pettersson i Släthult från Jönköpings Län och Lars Nilsson från Blekinge. Jan Andersson från Upsala Län lika med Bengt Gudmundsson, och ansåg icke rädligt, att hvar och en, som är i tillfälle att utborga varor och deröfver kan hålla eller hålla låta ordentlig bok, får rät-q tighet att genom beedigande styrka dylika utborg-!g ningar. . L Strindlund hade endast yrkat, att denna bevisningsförmån må blifva stödd på rättsenliga grunder, och att den säledes icke uteslutande må tillhöra en viss klass medborgare, endast för det desamme äro borgare i städerne eller fabriksidkare, tan medgifvas åt hvar och cen, som idkar sådand rörelse, hvaröfver bok hållas bör, samt deröfver förer ordentliga och noggranna anteckningar. — Dål!s man både påyrkat och medgifvit frihet i näringar-V re, bör väl också frihet i den med desamma gemenskap ägande lagstiftning dermed gå i bredd, och kunde Tal så mycket mindre biträda det aflg Ir Hjerta framställde förslag, som detsamma åsyffi ar förmån för person och ej för sak. Hvad all-)h mogen beträffar, lärer man ingalunda kunna från-s! känna densamma mera trovärdighet än städerneso vorgerskap, hvarföre ock de ibland allmogen, som Ni dka så beskaffad rörelse och deröfver föra rigtigalft inteckningar, icke böra uti ifrågavarande afseendet: vara mindre väl lottade än borgare och fabriksidb (are, Ia Sven Jonsson från Jemtlands Län, Erik Marmåenu rån Upsala Län, Sven Isaksson från Calmare Län, al Christen Persson och Per Båtelsson Burge frånst rottland förenade sig med Strindlund, hvaremot ti lohan Olof Widegren från Östergöthlands Län in-oc tämde med Heurlin och Ola Jeppsson, samt för-bi Jlarade sig hysa enahanda åsigter, som de utvecklat. fö Nils Persson från Örebro Län instämde uti hvadv!i ans Jansson yttrat. Å de Olof Persson från Stockholms Län hemställde tilll ds var och en att begrunda, huruvida en handlandes bi ufvudbok, som ofta är upprättad efter de olika an-lol eckningar öfver handelsrörelsen, hvilka blifvithö erkställde af flere serskilde handelsbetjenter, kanlär