-—-—FN ACT UTP ibrUu JR lc I vv 10 BA skottens väsendtliga egenskap. Men om denna jemkning eller medling är svår under Stånders fyrdelning,när Utskotten oftast:kunna boppas att genom skiekliga modifikationer bringa Ståndsrösterna till tre mot en: burd? ofantligt mycket svårare, eller snarare, huru omöjlig skulle den ej blifva, när -tvådelningen inträdt såsom det normala tillståndet? — Då nu den enkla beräkningen af orsak och verkan säger, att tvådelningen måste ovilkorligen inträda vid nästa Riksdag, i samma ögonblick det vore afgjordt, att en represeutationsförändring på andra grunder icke går igenom; så är med detsamma gifvet, att Utskotten förmå sedermera långt mindre än förut, och att de väl kunna komma att föröka den representativa anarkien, men alldeles icke att jemka; medla eller hejda den. Efter all. sannolikhet torde dessa slutsatser instämma med de politiskt konservatives — våra Tories — skäl att, vid den vändpunkt, som vårt konstitutioneila samhällsskick numera uppnått; skilja sig från sina fordna vänner, de hbistoriske — våra Whigs — för att, åtminstone till en början, beträda samma väg som reformernas abhängare. Hvad de afsky mest afallt, vore ewWt Borgareoch Bonderegemente (för att tala i deras egen stil); hellre fördraga de då en allmän representation, der fältet är fritt, och der de kunna boppas att göra sin vana vid allmänna värf gällande, utan biträde, men äfven utan hinder, af ståndsandan. Under föregående försök att ådagalägga det ganska snart förestående alternativet emellan en representalionsförändrtng. och en representalil anårki; bafva vi med flit stannat vid: de politiskt konservatives prakliska skäl, utan att vidrörade rättsgrunder, som reformernas vänner pläga åberopa för Törändringen, eller de chistoriskax inkast, som deras antagonister uppställa deremot. Der nödvändigheten redan talar, synas oss andra bevis eller motbevis äga föga verkan på resultatet. Äfven vi hafva vid detta tillfälle hänvisat på elidens oro och tidens krafs, men inskränkt oss till den del deraf, som hvar och en kan varseblifva, när ban öppnar ögonen och ser sig omkring utan lånade synglas. För så vidt oron och krafvet angå representationsförändringen, torde man då uppläcka, att förändringens tillvaro ej mera beror af teorier, vare sig rationella eller bistöriska, utan af handlingar, elter rättare ochändelser: och att om. den icke görs, så göt den sig sjelff statsmakternas nuvarande samverkningssätt förutan. Ånnu ligger detideras förmåga, att öppna henne en ny bana, ordnad: af dem; men om de icke nu befatta sig dermed, öch det allvarsamt, så fortgår hon, obehindrad. af. dem, på den redan beträdda. De många förslagen att hejda eller leda henne, som blifvit framlagda alltsedan förra Riksdagen, och före eller i början af den: innevarande, sakna numera för sin tillämpning ett väsendtligt vilkor: tid. De komma för sent. Författaren till Tidens oro och tidens kraf kommer äfven för sent med sina representationsförslag, af samma orsak. Hade ban meddelat dem för tio eller femton år sedan, så skulle de troligen ej sakvat inflytande. Nu åter sträcker sig deras historiska karakter j blott till deras syftning, utan de äro historiska äfven i den meningen, att de tillböra historien, och hafva sin varelse i en förfluten period, som ej mera står att återkalla. Man: läser författarens tidsbilder med samma känsla som någon forntida skildring, om dåvarande förhållanden, utsigter och åsigter: och intrycket af hans spekulatio ner på det tillkommande liknar det som man erfar af någon så kallad cpragmatisk, gissving om verldens sannolika skick, i fall t. ex. Filip I:s armada badg eröfrat England, eller i fall Gustaf II Adolf bestigit Kejsarethronen i Tyskland, eller i fall Napoleon lyckats skifta Ryssland, eller, öfverbufvud, i fall hvilken annan bändelse tilldragit sig, som icke tilldrog sig. Ur en sådan synpunkt tro vi att läsaren kommer att betrakta vår författares begge häften om representationsförändringen. . De skola läsas med nöje ändå,: af somliga för den samling facta de innebålla, af andra för de akademiska vältaligbhetsblomstren; kanske ock af några för de ej så sparsamt förekommande sidohugg mot de mera libera!a reformförslagens fäder eller försvarare personligen. Önskar författaren någon annan -verkån afdet stundande häftet om Ministerstyrelse, så torde det vara angeläget att ban skyndar sig; men framför allt att han bygger sina förslag på grundvalar, som verkligen äro 2ill ännu, eller kunna med visshet beräknas blifva lagda. STOCKHOLM den 5 Sept — Med denna dagens nummer följer ett Sup: plement innehållande , fortsatt redogörelse fö! Å-tascsanerna hos Hedervärda Bonde-Ståndet