-—-—- FN ACT UTP ibrUu JR lc I vv 10 BA
skottens väsendtliga egenskap. Men om denna
jemkning eller medling är svår under Stånders
fyrdelning,när Utskotten oftast:kunna boppas att
genom skiekliga modifikationer bringa Ståndsrö-
sterna till tre mot en: burd? ofantligt mycket
svårare, eller snarare, huru omöjlig skulle den
ej blifva, när -tvådelningen inträdt såsom det
normala tillståndet? — Då nu den enkla be-
räkningen af orsak och verkan säger, att två-
delningen måste ovilkorligen inträda vid nästa
Riksdag, i samma ögonblick det vore afgjordt,
att en represeutationsförändring på andra grun-
der icke går igenom; så är med detsamma gif-
vet, att Utskotten förmå sedermera långt min-
dre än förut, och att de väl kunna komma att
föröka den representativa anarkien, men allde-
les icke att jemka; medla eller hejda den.
Efter all. sannolikhet torde dessa slutsatser
instämma med de politiskt konservatives — vå-
ra Tories — skäl att, vid den vändpunkt, som
vårt konstitutioneila samhällsskick numera upp-
nått; skilja sig från sina fordna vänner, de hbi-
storiske — våra Whigs — för att, åtminstone
till en början, beträda samma väg som refor-
mernas abhängare. Hvad de afsky mest afallt,
vore ewWt Borgare- och Bonderegemente (för
att tala i deras egen stil); hellre fördraga de
då en allmän representation, der fältet är fritt,
och der de kunna boppas att göra sin vana vid
allmänna värf gällande, utan biträde, men äfven
utan hinder, af ståndsandan.
Under - föregående försök att ådagalägga det
ganska snart förestående alternativet emellan en
representalionsförändrtng. och en representalil
anårki; bafva vi med flit stannat vid: de poli-
tiskt konservatives prakliska skäl, utan att vidrö-
rade rättsgrunder, som reformernas vänner pläga
åberopa för Törändringen, eller de chistoriskax
inkast, som deras antagonister uppställa dere-
mot. Der nödvändigheten redan talar, synas
oss andra bevis eller motbevis äga föga verkan
på resultatet.
Äfven vi hafva vid detta tillfälle hänvisat på
elidens oro och tidens krafs, men inskränkt oss
till den del deraf, som hvar och en kan varse-
blifva, när ban öppnar ögonen och ser sig om-
kring utan lånade synglas. För så vidt oron
och krafvet angå representationsförändringen,
torde man då uppläcka, att förändringens till-
varo ej mera beror af teorier, vare sig ratio-
nella eller bistöriska, utan af handlingar, elter
rättare ochändelser: och att om. den icke görs,
så göt den sig sjelff statsmakternas nuvarande
samverkningssätt förutan. Ånnu ligger detide-
ras förmåga, att öppna henne en ny bana, ord-
nad: af dem; men om de icke nu befatta sig
dermed, öch det allvarsamt, så fortgår hon, o-
behindrad. af. dem, på den redan beträdda. De
många förslagen att hejda eller leda henne, som
blifvit framlagda alltsedan förra Riksdagen, och
före eller i början af den: innevarande, sakna
numera för sin tillämpning ett väsendtligt vil-
kor: tid. De komma för sent.
Författaren till Tidens oro och tidens kraf
kommer äfven för sent med sina representa-
tionsförslag, af samma orsak. Hade ban med-
delat dem för tio eller femton år sedan, så
skulle de troligen ej sakvat inflytande. Nu å-
ter sträcker sig deras historiska karakter j blott
till deras syftning, utan de äro historiska äfven
i den meningen, att de tillböra historien, och
hafva sin varelse i en förfluten period, som ej mera
står att återkalla. Man: läser författarens tids-
bilder med samma känsla som någon forntida
skildring, om dåvarande förhållanden, utsigter
och åsigter: och intrycket af hans spekulatio
ner på det tillkommande liknar det som man
erfar af någon så kallad cpragmatisk, gissving
om verldens sannolika skick, i fall t. ex. Filip
I:s armada badg eröfrat England, eller i fall
Gustaf II Adolf bestigit Kejsarethronen i Tysk-
land, eller i fall Napoleon lyckats skifta Ryss-
land, eller, öfverbufvud, i fall hvilken annan
bändelse tilldragit sig, som icke tilldrog sig.
Ur en sådan synpunkt tro vi att läsaren kom-
mer att betrakta vår författares begge häften
om representationsförändringen. . De skola läsas
med nöje ändå,: af somliga för den samling facta
de innebålla, af andra för de akademiska välta-
ligbhetsblomstren; kanske ock af några för de ej
så sparsamt förekommande sidohugg mot de me-
ra libera!a reformförslagens fäder eller försvara-
re personligen. Önskar författaren någon an-
nan -verkån af- det stundande häftet om Mini-
sterstyrelse, så torde det vara angeläget att ban
skyndar sig; men framför allt att han bygger
sina förslag på grundvalar, som verkligen äro
2ill ännu, eller kunna med visshet beräknas blif-
va lagda.
STOCKHOLM den 5 Sept
— Med denna dagens nummer följer ett Sup:
plement innehållande , fortsatt redogörelse fö!
Å-tascsanerna hos Hedervärda Bonde-Ståndet