irtikel, men ber att få fästa hans uppmärksamhet
ierpå, att om han läser denna artikel ännu en
gång, så torde det visa sig, att saken är annor-
lunda, än han uppfattat densamma. Då denna ar-
ikel för öfrigt står i omedelbart sammanhang med
den fråga, som bär är för handen, så torde Rid-
derskapet och Adeln tillåta att jag uppläser den.
(Hr Hjerta uppläste artikeln.)
aDon sats, som här uttryckes, vidblifver jag ännu
I dag. Dest bör endast observeras, att den var skrif-
ven under förutsättning af de förhållanden, som
egt rum under nästan alla föregående riksdagar, då
Konstitutionsutskotten varit tillsatte i den anda,
att de förqväft nästan alla anmärkningar och låti:
Rådgifvarnes blotta reservationer i alla händelser
gälla till deras urskuldande. Nu är likväl förhål-
landet annorlunda. Rikets Ständer hafva nu fått
ett Konstitutionsutsktott, som åtminstone frsmbu-
rit hvad det anmärkt, under läsningen af Stats-
rådets protokoll. Det beror således nu på Ridder-
skanet och Adeln samt de öfrige Stånden, huru-
vida någon verklig ansvarighet skall finnas uti 4107
S R. F. Jag hemställer till dem, som tolka denna
så, att icke någon verklig ansvarighet skulle
kunna ega rum, hvad utväg de tänka sig för den
bändelse, som åtminstone måste anses möjlig, näm-
ligen att sådana regeringsåtgärder tilläfventyrs kunna
inträffa, som väckte ett stort och för det hela sam-
hället vådligt missnöje? Jag toger mig friheten
fråga dem, om det icke då, för att gifva ett så-
dant missnöje en afledare, vore bättre att tillämpa
107 R. F., än att ännu en gång blottställa det
allmänna för faran af samma utväg, som måste
vidtagas år 41809.n
Ea mängd Ledamöter hördes åter yrka på pro-
position.
Hr Munck af Rosenschöld yttrade sig i samma
anda som förut, och ville på gruad derafreservera
sig emot förslaget, att man skulle besluta den skrift-
liga anmälan blott för vissa ännu i Statsrådet qvar-
varande Rådgifvare, såsom både grundlagsvidrigt
till följe af 56 och 407 psragraferna Regeringsfor-
men, och orättvist samt ledaade till våld. Hen vid-
blef defförs begäran om sin förut föreslagna propo-
sition af Hr Landtmaersksiken. Med anledning af
den önskan, några Talare yttrat, att memorialet
måtte läggas till handlingarne, visste han icke hvad
han skuile säga derom, att de ansågo Rikets väl
fordra en sådan kraftig åtgärd, likosom det förun-
drade honom, att Friherre Jakob Cederström be-
funnit sig ibland dessa, aFriberren, som alltid if-
crat för ett strängt följande af grundlagens bok-
astaf,; ty för sin del fann Tslaren icke någon så
dan åtgärd der föreskrifven och icke tillåten på
Annat sätt, än att den icke vore förbuden. Atw
adet Högvördiga Prestastånde:,, sade Talaren, aan-
såg Rikets väl icke kräfva annan åtgärd än att
(med memorialet lägass till handlingarne, är både
aursäktligt och förlåtligt. Ursäktligt, ty det tillhör
(det andeliga ståndet öfver hela verlden att icke
ablanda sig i politiska strider, utan då antingen
cf-ågan är om att det derigenom skall vinna eller
förlora några fördelar; dessa andans män fästa
csig i allmänhet litet vid materien; de anse sig
abafva ombytt fådernesland hvarje gång de från
cett sämre prestbobl förflyttas till ett bättre; de
abyta, om icke hufvud, å:minstone tänkesätt när
de byta ut doktorshatten mot biskopsmössan. För-
ulåtligt, jag tror, att ledamöterne af detta Stånd,
så väl sill följe af sitt kall, som af vans, anse för
cen helig pligt, äfven då de äro representanter,
vatt, sedan syndabekännelsen är gjord, meddela eb
tsolution. Tillade, att då han ej hört någon Ta-
are anmäla sig efter honom, han anhöll att 41 g
Riksdagsordningen måtte uppläsas.
Friherren och Landtmarskalken hemställde, om
Ridderskapet och Adeln ansåg öfverläggningen slu-
ad. Ropades Ja.
M——K ER