vi VJUUDU VUvU bud had AJ IIOU ULURU IUVIIa SUI vvy, som skulle uppfatta och gifva lif och välsignelse åt arbetet, ser sig på sidorna och tillbaka, och vill icke framåt. Under det jag nu besär återremiss, erinrar jag mig tillsvidare, och till ärendet återkommer, det decbargebetänkande han fick emottagå, som grof! ned det till förvaltning emottagna pundet, för att, som hen sig sedan urskuldade, till den stränga husbonden lemna det oskadadt åter. Hr Lefrn har förmenat, att hvad man egentilgen har emot Styrelsen, vore en viss benägenhst att styra emot grundlagarne, men skulle Tal., efier sitt omdöme, göra ett öfverslag af hvad som så omständligen inom detta rum biifvit yttradt, så vore det för ait hon styr alldeles icke, utan lemnar samhället, med dess åldrade inrättningar, derkän, att bära sig så godt det kan, eller förgås. Ropen på proposition förnyades. Hr: Hjerta, Lars: De starka rop på proposi tion, som Ståndeta Ledamöter låta höra, uppmana mig att vara så kort som möjligt. F1 anledniovg af den uppmaning, Grefve Frölich till mig gjort, får jag äran nämna, att jag skall söka att besvara densamma på ett anna: ställe så nöjaktigt som möjligt och lika offaniligt, som här, emedan jag icke anser detta vara rätta tillfället, att företaga någon tidningspolemik, utan endrest att diskutera om Konungens Rådgifvare. Jag ber således blott att, om jag så får säga, få göra några anmärkningar i brädden vid en värd Talares, Hr Grefve Löwenhjslms yttrande. Jag tar mig friheten, att göra den värde Talaren den kompliment, att jag anser honom såsom den farligaste af alla Talare bär på Riddarhuset, betraktad såsom motståndare till de meningar jag förfäktar, emedan det tillhör hans spociella talang och förmåga att, under ett kaptiverande föredrag, stundom freamsmyga sig ganska vådliga satser. Det är mot et par af desse jag bar att få göra några anmärkningar. Hr Grefven har bland annat ystrat, att uti Frankrike anses det till och med såsom ett fel af styrelsen, om den, af fruktan för ansvar, låter afhålla sig från gegneliga företag. Jag tar mig, i acledning häraf, friheten att fästa den värde Tslarens och Ståndets uppmärksamhet på, att frågan, buruvida sådana bandlingar, som företagas mot lag, äro gag: neliga, helt och bållet måste blifva oberoende af subjaktift tycks hos den, som handlar. Jag tror derföre, att den sats, hvartill H. Exc:s anförda jemförelse leder, innefattar den vådligaste moral man kan framställa. Dan innebär i sig sjelf ingenting annat, än hvad mean vanligen benämner med uttryckst machiavellism, nämligen att ändamålet helgar medlen och hvarje godtycklig hsandling, ja äfven den värsta despotism kan deruti tro sig finna en undszkyllan för sina handlingar; ty det har troligen ännu icke funnits någon despot, som ej, efter sitt sätt att se, trott, att han handlat nyttigt och väl i det hela. H. Exc. har äfven med mycken fyndighet, för ait visa den småaktighet (om jag så får säga), som röjt sig i Utskottets be tänkande, uppsökt ordet klockare-enkor och dervid erinrat om den i Rom gällande satsen: de minimis non curat pretor. Detta är nu i deg för andra gången, som den värde Talaren täckts begifva sig till Rom och derifrån tillbaka igen, för att gifve oss en nyttig lärdom. Jag tror likväl icke, att man beböfver gå till Rom, för att finna tillämp! ningen af den sats, han framställt, nämligen attj: man icke brytt sig om de ringares sak, men datj: måste likväl vara en sanning, att endast uti det ! land är rättvisan fullkomlig, der den gäller likaj! till förmån för den ringaste, som för den högste. Samma värds Talare har med mycken utförlig-: het anfört till styrelsens försvar, att den ej kanl: uppfylla nationens örskningar, så länge den ej får! mera obehindradt tilloch afsätta sina underlydande. Jag tror det föll sig så. Jag ber då attfål! fästa bans uppmärksamhet derpå, att Konungens Rådgifvare här icke äro anklagade för underlåtne!l verkställlghetsåtgärder, åtminstone har detta icke! skett mer än uti ett eller tvenne fall bland hundra, i och I dessa fall hade deras åtgärder visserligen ej: varit i annat skick, om de ock kunnat efter behag! tilloch afsätta sina underlydande. Konstitutions-: utskottet bar endast gjort armärkningar mot de råd, som dei:se Rådgifvare lemnat åt sin Konung, ellerq anmärkt tillfällen, då de ursktlåtit att gifva råd. Ständernas omdöme bör sålsdes icke kunna bero ! af den omständighet, som den värde Talaren an-! fört. Den värde Talaren säger slutligen, att har äfven ! här i Sverge uti konseljen set personer, som förut ! tillhört oppositionen; men, mine Herrar ! månne ej l detta varit den sig så kallade oppositionen? Jag j tror, att den, som verkligen insett sakernas ställning här i landst och utatat sin oppinion derom j utan förbehåll, han bar hitiills icke kommit in util konseljen. Jag skall vidara blott ytira mig öfver en anq mäårkniog at Hr Stråle. Han har anfört till styi relsens ursäkt de ökade svårigbeter och hinder mot, reformerna, som visa sig, när man kommer upp, på höjden, och som man ej är i stånd at förnimma pere i dalen. ; Jog nekar icke, att han till en viss grad kan hafva rätt häruti. Jag tror nämligen lika med ho-!; nom, att det alldeles icke är någon lätt sak, att iq 1 I I I I 1 L i j l i l tillvägabringa reformer, om de skola blifva ända-! målsenliga:; men det är uti vårt därvarande statsskick en utväg beradd, som i detta fall mycket lättär styrelsens möda, nämligen att stödja sig på representåtionens majoritet. Det är likväl en anmärkning, som genomgår de flasta punkterna uti Konstituttonsutskottets memorial, att Konungens Rådgifvårs underlåtit att fästa afseende äfven på önskningar, som alla 4 Stånden vid flera tillfällen! yttrat, i afseende om reformer och sådana reformer, hvilka alldsles icke varit svåra att verkställa eller haft ätt möta andra hinder, än i styrelsens egen obenägenhet, och detta har skett, under det styrelsen på ändra siden visat, att den alldeles icke varit rädd för reformer i sådana. fall, der det be-l, hagat styrelsen att förfara efter sin egen ingifvelse.!. Det är i synnerhet förbiseendet affolkets önsknin-; gar, och begäret, att bandla endast af egen makt-. fullkomlighet, som synes hafva varit ett utmärkande ) drag hos denne styrelse. ; Om Ridderskapet och Adeln skulle hafva tåla-: mod, så ville jag anhålla att få besvara ännu en: annan Talare, hvilken riktat sitt hufvudsakliga ar!i gument mot en artikel uti en häristaden utgifven: