vi VJUUDU VUvU bud had AJ IIOU ULURU IUVIIa SUI vvy,
som skulle uppfatta och gifva lif och välsignelse åt
arbetet, ser sig på sidorna och tillbaka, och vill
icke framåt.
Under det jag nu besär återremiss, erinrar jag
mig tillsvidare, och till ärendet återkommer, det
decbargebetänkande han fick emottagå, som grof!
ned det till förvaltning emottagna pundet, för att,
som hen sig sedan urskuldade, till den stränga hus-
bonden lemna det oskadadt åter.
Hr Lefrn har förmenat, att hvad man egentil-
gen har emot Styrelsen, vore en viss benägenhst
att styra emot grundlagarne, men skulle Tal., efier
sitt omdöme, göra ett öfverslag af hvad som så
omständligen inom detta rum biifvit yttradt, så vore
det för ait hon styr alldeles icke, utan lemnar sam-
hället, med dess åldrade inrättningar, derkän, att
bära sig så godt det kan, eller förgås.
Ropen på proposition förnyades.
Hr: Hjerta, Lars: De starka rop på proposi
tion, som Ståndeta Ledamöter låta höra, uppmana
mig att vara så kort som möjligt.
F1 anledniovg af den uppmaning, Grefve Frölich
till mig gjort, får jag äran nämna, att jag skall
söka att besvara densamma på ett anna: ställe så
nöjaktigt som möjligt och lika offaniligt, som här,
emedan jag icke anser detta vara rätta tillfället,
att företaga någon tidningspolemik, utan endrest
att diskutera om Konungens Rådgifvare. Jag ber
således blott att, om jag så får säga, få göra några
anmärkningar i brädden vid en värd Talares, Hr
Grefve Löwenhjslms yttrande. Jag tar mig frihe-
ten, att göra den värde Talaren den kompliment,
att jag anser honom såsom den farligaste af alla
Talare bär på Riddarhuset, betraktad såsom mot-
ståndare till de meningar jag förfäktar, emedan det
tillhör hans spociella talang och förmåga att, under
ett kaptiverande föredrag, stundom freamsmyga sig
ganska vådliga satser. Det är mot et par af desse
jag bar att få göra några anmärkningar. Hr Gref-
ven har bland annat ystrat, att uti Frankrike anses
det till och med såsom ett fel af styrelsen, om
den, af fruktan för ansvar, låter afhålla sig från
gegneliga företag. Jag tar mig, i acledning här-
af, friheten att fästa den värde Tslarens och Stån-
dets uppmärksamhet på, att frågan, buruvida så-
dana bandlingar, som företagas mot lag, äro gag:
neliga, helt och bållet måste blifva oberoende af
subjaktift tycks hos den, som handlar. Jag tror
derföre, att den sats, hvartill H. Exc:s anförda
jemförelse leder, innefattar den vådligaste moral
man kan framställa. Dan innebär i sig sjelf in-
genting annat, än hvad mean vanligen benämner
med uttryckst machiavellism, nämligen att ända-
målet helgar medlen och hvarje godtycklig hsand-
ling, ja äfven den värsta despotism kan deruti tro
sig finna en undszkyllan för sina handlingar; ty det
har troligen ännu icke funnits någon despot, som
ej, efter sitt sätt att se, trott, att han handlat nyt-
tigt och väl i det hela. H. Exc. har äfven med
mycken fyndighet, för ait visa den småaktighet
(om jag så får säga), som röjt sig i Utskottets be
tänkande, uppsökt ordet klockare-enkor och dervid
erinrat om den i Rom gällande satsen: de mini-
mis non curat pretor. Detta är nu i deg för an-
dra gången, som den värde Talaren täckts begifva
sig till Rom och derifrån tillbaka igen, för att
gifve oss en nyttig lärdom. Jag tror likväl icke,
att man beböfver gå till Rom, för att finna tillämp- !
ningen af den sats, han framställt, nämligen attj:
man icke brytt sig om de ringares sak, men datj:
måste likväl vara en sanning, att endast uti det !
land är rättvisan fullkomlig, der den gäller likaj!
till förmån för den ringaste, som för den högste.
Samma värds Talare har med mycken utförlig-:
het anfört till styrelsens försvar, att den ej kanl:
uppfylla nationens örskningar, så länge den ej får!
mera obehindradt till- och afsätta sina underly-
dande. Jag tror det föll sig så. Jag ber då attfål!
fästa bans uppmärksamhet derpå, att Konungens
Rådgifvare här icke äro anklagade för underlåtne!l
verkställlghetsåtgärder, åtminstone har detta icke!
skett mer än uti ett eller tvenne fall bland hundra, i
och I dessa fall hade deras åtgärder visserligen ej:
varit i annat skick, om de ock kunnat efter behag!
till- och afsätta sina underlydande. Konstitutions-:
utskottet bar endast gjort armärkningar mot de råd,
som dei:se Rådgifvare lemnat åt sin Konung, ellerq
anmärkt tillfällen, då de ursktlåtit att gifva råd.
Ständernas omdöme bör sålsdes icke kunna bero !
af den omständighet, som den värde Talaren an-!
fört.
Den värde Talaren säger slutligen, att har äfven !
här i Sverge uti konseljen set personer, som förut !
tillhört oppositionen; men, mine Herrar ! månne ej l
detta varit den sig så kallade oppositionen? Jag j
tror, att den, som verkligen insett sakernas ställ-
ning här i landst och utatat sin oppinion derom j
utan förbehåll, han bar hitiills icke kommit in util
konseljen.
Jag skall vidara blott ytira mig öfver en an- q
mäårkniog at Hr Stråle. Han har anfört till sty- i
relsens ursäkt de ökade svårigbeter och hinder mot,
reformerna, som visa sig, när man kommer upp,
på höjden, och som man ej är i stånd at förnim-
ma pere i dalen. ;
Jog nekar icke, att han till en viss grad kan
hafva rätt häruti. Jag tror nämligen lika med ho-!;
nom, att det alldeles icke är någon lätt sak, att iq
1
I
I
I
I
1
L
i
j
l
i
l
tillvägabringa reformer, om de skola blifva ända-!
målsenliga:; men det är uti vårt därvarande stats-
skick en utväg beradd, som i detta fall mycket
lättär styrelsens möda, nämligen att stödja sig på
representåtionens majoritet. Det är likväl en an-
märkning, som genomgår de flasta punkterna uti
Konstituttonsutskottets memorial, att Konungens
Rådgifvårs underlåtit att fästa afseende äfven på
önskningar, som alla 4 Stånden vid flera tillfällen!
yttrat, i afseende om reformer och sådana refor-
mer, hvilka alldsles icke varit svåra att verkställa
eller haft ätt möta andra hinder, än i styrelsens
egen obenägenhet, och detta har skett, under det
styrelsen på ändra siden visat, att den alldeles icke
varit rädd för reformer i sådana. fall, der det be-l,
hagat styrelsen att förfara efter sin egen ingifvelse.!.
Det är i synnerhet förbiseendet affolkets önsknin-;
gar, och begäret, att bandla endast af egen makt-.
fullkomlighet, som synes hafva varit ett utmärkande )
drag hos denne styrelse. ;
Om Ridderskapet och Adeln skulle hafva tåla-:
mod, så ville jag anhålla att få besvara ännu en:
annan Talare, hvilken riktat sitt hufvudsakliga ar- !i
gument mot en artikel uti en häristaden utgifven: