indelt I nekat - tänd MLA Cl) rer Lä I AvVRULTA or
tillbaka till samhällsfördragets grund, finner man
således, att grundlagen, genom flera uttryckliga
föreskrifter, bestämt hvad som redan i följd af
sakens natur; måste tillhöra hvarje fri eller sig
sjelf beskattande nation, nemligen, att det är
folkets egen sak att bestämma huru mycket
det vill bestå för sitt försvar. Vet är också
kiart, att härtill behöfvas inga egentligt militä-
riska kunskaper. Visserligen låter det tänka
sig såsom en möjlighet, att beslutet härom nå-
gon gång kunde blifva kargt eller hafva utgått
ur ensidiga och trångsinta åsigter.
Skulle Regeringen då hysa den öfvertygel-
sen, att Ständerna härutinnan handlada mot
Rikets fördel och satte dess säkerhet i våda2,
så har den ju den utvägen öppen att upplösa
Ständerna och genvm nya val vädja till folket.
Skulle äfven en sådan åtgärd, jemte alla de
medel, styrelsen under tiden kan ega att verka
på opinionen, icke förslå att ändra tänkesättet
i landet, utan representanterne återkomma med
samma åsigter, måste man väl taga för temli-
gen afgjordt, att ett sådant tänkesätt har
en djupare grund i landets verkliga behof,
och styrelsen måste då rätta sig efter de till
gångar som beviljas. Kunna! Konungens Råd-
gilvare icke foga sig häri och öfvertaga ansva-
righeten för förvaltningen, så får regenten söka
sig om efter andra; och det kan aldrig fela,
att ej en opinion, som räknade för sig majori-
teten både bland folket och representationen,
skall ega några organer, genom hvilka den kan
representeras, om man blott ej har en afgjord
motvilja att uppsöka dem. Skulle åter regenten
sjelf så uteslutande framhärda i sina en gång fat-
tade ideer, oaktadt de stridde emot den så starkt
uttalad och förnyadt vilja hos nationen; skulle
han anse sig under dessa vilkor icke längre
kunna stå i spetsen för ärenderna; då kunde
det visserligen icke nekas honom att afträda
från sin höga plats och öfverlemna natio-
nens uppdrag åt sin efterträdare. Vi förut-
se väl att en och annan skall baksnas vid
blotta föreställningen om sakernas möjliga ut-
veckling ända till en sådan kris, men man kan
ju vara ganska trankil, då inga, äfven för
de mest devuerade förskräckande åtgärder af detta
slag visat sig från Ständernas sida, och mnå-
got älventyr af det beskrifna slaget,i alla fall
visserligen icke behöft komma i fråga. Det är
just i detta sednare hänseende som vi tro att
StatsUtskottet begått ett misstag, då det icke
genast tog allvarsemt ihop med behofvet afre-
former inom försvarsverket, emedan vi äre fullt
öfvertygade, att om detta skett på behörigt sätt;
om man icke plåstrat med några obetydliga
mesyrer, sådana som förslaget om Wermlands
jägares indragning, m. m., som är det minst dyra
regemente i hela armåöen, så att det äfven utan
tvifvel skolat vinna gehör.
En sådan mera gegomgripande och till be-
sparing ledande åtgärd å Statsutskottets sida
skulle, i vår tanka, hafva bestått i en under-
sökning af hela indelningsverket och anhållan
om en annan, mera tidsenlig organisation. Me-
ningen härmed är, såsom ofvan antyddes, in-
galunda, att ett Rikets Ständers Utskott skulle
företaga sig att yttra några underdåniga önsk-
ningar om detaljerna af det taktiska eller an-
dra minutier. Men deremot öfverskrider det
icke någon, med vanligt sundt omdöme och
bjelplig skolbildning försedd persons förmåga,
att se efter hvad den indelta armåeen kostar,
jemförelsevis till andra organisationer, såsom
den värfvade soldaten eller beväringen m. m.
Om då denna jemförelse, som skulle utgö-
Ja eit hufvudföremål för det Utskott, som
befattade sig med detta ämne, slog så ut, att;
den indelta organisationen icke blott är den
dyraste inom Sverge, utan äfven kostar vida
mera, än livietruppers underbåll i andra län-
der med likadan tjenstgöring; eller, med andra
ord, om det härigenom, medelst ett enkelt be-
gagnande af quatuor species, ådagalades, att
riket kunde på annat sätt underhålla en lika
stor styrka, med icke stort mer än halfva kost-
naden för den indelta, och om dertill då lägges
den omständigheten, att Sverge ännu är det
enda land, hvarest den indelta organisations-
formen bibehålles, så ligger det ock ofelbart!
inom hvarje representants slutförmåga, att, utan
afseende på några speciella krigskunskaper, be-!
döma, huruvida den dyrare organisationen före-
trädesvis bör fortfara eller icke. Om man vi-.
dare ser, att de regeringar, som på den sednare
tiden haft mest att göra i verkligt krig, såsom den
ryska och fransyska, numera återgått till den me-
toden, att hålla em vida talrikare nummerstyrka
på bvaje kompani och bataljon, än inom den
svenska armöen är brukligt, eller med andra ord,
att de förra låta tjenstgöringen bestridas af ett
mindre talrikt befäl i förhållande till manska-
pet; om man ser, att vår krigsadministration sö-
ker följa ifrågavarande länders exempel i en
mängd andra militäruppfinningar, uniformer och
modeller, m. m. men icke i dessa vigtigare,
fastän det icke finnes någon anledning, hvarföre
am Sn