samt Hr Winges motion, om öns bortgifvande. Hvad slutligen beträffar Bengt Gudmundssons motion, att 5:t Barthelemy må:te siäilas under samma styrelse och förvaltning, som Sverges öfriga proji visser; så fästar Utskotten Rikets Ständers upp: ; märksamhet derå, att Rikets Ständers den 48 ApI ril 4842 fattade beslut, att till Kongl. Maj:s öfverlemna styrelsen af S:t Barthelemy, dels grundade sig å de omständigheter, som Ständernes i ämnet ! aflitna underdåniga skrifvelse af samma dag gilver vid handen, dels ock innefattade det vilkor, att svenska statsverkot icke skulle belastas med några utgifter i och för öns förvaltning; och då, efter! hvad Kongl. Maj:ts vid denna Riksdag till Statsut-; skottet aflåtna skrifvelse, angående ön, innehåller, ) densammas förvaltning medförer betydliga kostnader, utöfver de inkomster, som deraf erbållas, samt, 1 händelse det af Motionären väckte förslag vunno bifall, otvifvelaktigt skulle inträffa, att statsverket i; komme att vidkännas stora uppoffringar I och för ön; anse Utskotten sig böra tillstyrka, aatt äfven detta förslag måtte förfalla. Utskotten bafva anför: detta, utan att det ringasie utreda, hvarföre kosinaderza äro så stora, eller huruvida ej en municipalstyrel:e på ön vore möjlig, som kunde medgifva minskade utgifter, o. 8. v. Emot detta besiut har Hr Ribbing, Arvid, anfört följande reservation: Att, såsom Utskotten gjort i sednare delen af sitt betänkande, afstyrka ett förslag, som åsyftar det rättas tillämpning, ef det skäl endast, att materielia uopoffringar erfordras, kan i allmänhet icke gillas. Ön S:t Barthelemy står redan i flere bänseenden under svensk lag och styrelse, har sin egen Justitiarie, samt rättighet ett få sina tvister fullföljda i Sverges Högsta Domstol. Bengt Gudmundssons motion är sålunda redan till en del satt i verket, men då inom Uiskotten under diskussion blifvit upplyst, att slafveri och följaktligen derifrån oskiljaktig slafhandel på ön bedrifves, samt detta står i strid mot svensk lag och svensk ära; så och då svenska nationen icke lärer kunna undskylla sig, att detta slafveri å ön ännu fortfar, dermed att densamma, på sätt Utskotten uppsaga, blifvit öfverlemnad, geaom Rikets Ständers beslut den 18 April 4812, till styrelse af Sverges Konung; finner jag, för min del, att Bengt Gudmundssons motion bordt föranleda låtminstone en underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t, af syftning, att slafveriet på den ännu svenska ön S:t Barthelemy måtte afskaffas. Svenska nationen skall förmodligen lika beredvilligt, som den engelska, då fråga om slafvars befrielse uppstått, derför vilja göra uppoffringar; och icke finnas egennyttigt vårda sig om ön ech dess invånare blott så länge, som någon statsinkoxwst åeraf varit att förvänta. — — Bel. M 13, i anl. af väckt fråga om mantalspenningarnes användande för fattigvårdens behof, m. m. Utskotten anse sig förhindrade att härom något yttra, då StatsUtsk. redan inräknat mantalspenningarne ibland Statsverkets inkomster, m. m. — — M AG, i anl. af väckt fråga om sänkning af den så kallade Brunnsviken. Utskotten anse, att anmälan derom bör göras hos vederbörliga auktoriteter. — — Ull. MM 47, 1 anl. af väckta motioner, ait frågorna om mötsspassevolsnsens upphörande, lin-; dring i båtsmanshållet, lindring is:ädernas ingvarteringsbesvär, samt inqvarterings-tolagons utgående och användande, måtte i ett betänkande af Utiskotten behandlas. U:iskotten, hvilka till gemensam handläggning ej fått emottaga ofvanberörde motioner, förr än den 24 sist). Juli, vid hvilken tid ifrågavarande ämnen redan blifvit behandlade 1 serskilda utlåtanden, som hos Rikets Ständer äfvenledes varit under öfverläggning, anse af sådan orsak, att hvad om dessa frågors gemensamma behandling blifvit yrkadt och framstäldt, nu mera ej kan till någon åtgärd föranleda ). — — HM 18, i anl. af väckt fråga om förändradt ! beräkningssätt för voteringshjelpens utgörande inom Kronobergs län. Motionen anses böra förfalla. — — JM 19, i anl. af väckt motion om lindricg för hemmansägarne å Hammearön, i deras rotezingsskyldighet, m. m. Utskotten anse sakens outredda skick föranleda, att ingen åtgärd af R. St. må, enligt motionen, vidtagas. — — JM 20, i anl. af väckta frågor om förnyad granskaing af grunderna för båtsmanshållets fördelning Rikets städer emellan. Utskotten yttra, att som regleringen af städernes båtsmanshåll blifvit verkställd på det sätt och efter da grunder, som af Rikets Ständer sjelfve vid sistförflutne Riksdag godkändes, och hvilka sedermera af Kongl. Maj:t, under den 21 Sept. nästl. år, i nåder fastställdes, hvarvid icke allenast de till stöd för motionerne anförda skäl blifvit pröfvade, utan det också medgilvits, att det på städerne sjilfva finge bero, att vid hvarje Riksdag hos Rikets Stäcder göra anhållan om gen förändring i denna reglering, hvartill städernas stigande elier sjunkande välstånd eller ndra omständigheter kunde föranleda; alltså och då härtill kommer, att under loppet af de månader, som efter regleringens stadfästelse fö:flutit, Icke från erfarenheten kunnat hemtas någon tillförlitlig grund för omdömet, huruvida några anspråk på en under nyssberörde vilkor medgifven rättelse i meranämnde reglering nu förtjena afseende, eller icke, få Utskotten tillstyrka, att de väckta motionerne må för det närvarande förfalla.n Häremot hafva sig reservaråt: Grefve Horn, hufvudsakligast derföre, att Utskotten icke velat afvakta den väntade Kongl. propositionen, i anledning af Stockholms strds grundlagsenliga besvär öfver den nya båtsmansfördelningen emellan Rikets städer, samt att Utsk. vägrat taga kännedom af de Kgl. Bref, som rörande detta ämne emanerat sedan d. 24 Sept. 1839; samt Frih. Sprengtporten, Frih. von Kremer, H:r Åbom, Helsingius och Gustafsson, samt Hr Schartau,som trott den af Hr Helsingius väckta motion hafva bords på så sätt behandlas, att sammansatta Stataoch EkonomiUtskotten tillstyrkt Rikets Höglofl. Ständer att bifalla, det medeltalet af bevillningen, hvarefier båtsmanshålls-skyldigheten bestämmes, alltid skulle beräknas efter nästförutgående 5 år, i stället för de i K. Cirkuläret bestämda åren 48928 till 1832, likväl, att hvad sålunda hvart 5:te år i detta afseende stadgades, skulle gälla oförändradt under de påföljande 5 åren; hvarigenom förra Ständers yttrade afsigt, att!