BStånderna gjorda öfverenskommelsen vore väl ju-
ridiskt riktig, men ingalunda derföre rättvis, då
det Siånd, hvilkes frågan mest gällde, eller Boude-
ståndet, sade anej., Hela denna förhandlioag stds
således i strid med nionde budet, och auader sken
at lag och rätt, hado detta Stånd blifvit beröfvadt
hvad ds: egontiigen tillxomme. Derföre borda det
också hafva hvad det fö;lorat tillbaka igen; och är
här således ej fråga om lindring, utan helt sim
pels om rättvisa. Tillstyrkte Utskottets förslag.
Doktor Thomander ansåg skattenedsättningen vars
en illusion, och dea tid, då den kan komma i fråge
att verkställas, långt aflägsen. Just derföre hads han
åberopat skattejemktning, hvarigenom just icke hel
ler någon rubbning I statekroppens förhållanden
skule uppkomma, men väl det stora ändamålet
vinnas, att sinnena lugnades; i och för hvilket han
såledss hemställde, om det ej vore värdt att upp-
offra några tusen Rdr. Redan 4829 hade Stats:å
det tilistyrkt denaa förändring; af hviltet allt Ta-
laren fann sig böra råda dertill, att msn nu ej
gioge alltför njuggt tillväga. Proston Osterman
förenade sig härom.
Prosten Säve talsde om dan orätt, som genom
passevolansens öfverflyttande på alimänna bevill-
niogen skulle drabba embets- och tjonstemännen,
hvilka redan fö ut å:ergifva till Staten så myckat
af sia lön; men någon lindring torde man väl vara
skyldig den tungt och ojemnt beskattade modernä-
riagen. Ta! tillstyrkte derföre, att man mäste för
ena sig med Borgareståndet om halfva utskyldens
öfverflyttande på berillaingen.
Prosten Lundblad såg saken mera från en mo
ralisk synpunkt, då missunnandet af andras förmå-
ner vore en lagt. Ingsea blefve heller lidsnde ge
nom datita modgifvande; och förfåkterne af det gam-
la syntes i denva träffaing ej kunna hålla fåltet.
Prosten Haillbeck ville visst lätta bördorna för
de betusgade, men va:samt, så sat: de ej komme
att falla öfver på andra. Noadsättniog till hälften
skulle här kusna midgifves.
Prosten Sidner trodås ifrågavarande nedsättning
på intet säct vara antiglig, då den skule ske på
andras bokostnad; utan borde de uppgjorda kon-
trakterna gälla. Protestarads derföre mot en si
dan föräadring, som väl för somlige jordbrukare
blefve en lättaad, men för andra de:emot en ny
tunga.
Dr Agrell villa ej komma hem till sina åhörsra,
u.en att kunna säga, att han med sin rösi rökt
bidraga till deras lättnad, och då Tal. ej ä!skade
halfva mått och steg, önskadsa han heidst, att alt
hvarom fråga är öfre:flyttades på bevillningen. I
afssende på kontrakterne borde tiden få exspire-
ra, ehuruväl Utskottet baft sica skäl till sist åtgö-
rande, och man skulle kunna tillämpa det gamla:
orätt fånget rätt återgåogst.
Prosten Astrand hade nu stadgat sla ö:vertygsl-
se om tillbörligheten af skattens upphörande; och
borde lindring utsträctes dit, der den mest behöf
des. För ksvalleriet kunde passevolansen ge:na
bibehållas, ty om rustbållares utrustniogsskyldig-
hat vore ej specielt rämndt; men vid infanteriet
äro rotehållarna bestämd: befriade från all utrust-
ning vid möten m. m. Taölaren ville bifslia Ut-
skottets förslag.
Prosten Östberg ansåg åligga en hvar att bidra-
ga med medel, för att rätt iaöfva de män till lan-
dets fö svar, hvilkas underhåll nu hvilar på rote-
Harn
Prsosten P.G. Svedelius fenn både billighet och
rättvisa tala för saken, och hemställde, hvilka följ-
der ett afslag skule hafva för förhållendet emellan
folket och dess lärare. Beviljades ej Usskottets för
slag, blefve den ru yttrade ömheten ett blott mun-
väder. Både rusthållaro och rotekållare borde haf
va lika lind:iog. 1 öfrigt instämnde Tal. med Dr
Thomender och Prosten Gunne ius.
Prosten Lang biföll Utsk:s förslag.
Professor Grafström skulle gerna sett, att hela
afgif.en försvunnit, men förenade sig, för att hafva
mera förhoppning om framgång, med dem, som ti-
lat för nedsättning till hälfsen.
P.osten Örnberg had heldat sett full befrielse
fråa denna skattebörda, emeisn det vore med
billigheten mest öfverenstämmande, att öfverflytta
den på bevillnizgen; och hade Tsl. gerna sett det
isynnerhet derföre, att derigenom kunde något fa-
gtare tillknyt.s bacdet melian lärare och folk.
P.osten Stenhammar önskade också lä:tnad, så
vida dermed ej rättvisan förvärmades. Men omel-
Jan rust- och rotsbållare vore en besiämd skillagd.
De förra äro mot vissa ränteförmånser skyldige aut
vid möten underbålla karlen, och i medlersta Sve-
rige äro de merändels välmående. Annorlunda är
med rotehållare, som väl enligt kungörelsen borde
vara fria, men som efier gjorda öfverenskomraelser
gerna må vidkännos detta vilkor. D3 vore nöjde
att ingå på passsvolansen just då, när husmödra: ne
voro förskräckte vid soldatens lock och pock om
matsäck för tillstundande mötet. Tel. tvekade, att
denna skatt borde öfverflyttas på andra klasser.
Det vore obilligt, och om det då ändtligen skulla
ske, vore hälften en för stor ef:e-gift; något under I
halfva beloppet kunde så vara. tmiastone kunde
Tal. ej medgifva mer än hälften. Prosten Bergqvist
m. fl. instämde.
Professor Geijer ville göra bestämd skilnad mel-
Jan rust- och rotebå!lare, då da förre en!igt kon-
trakt och andre förmåner af räntor m. m. äro skyl-
dige att underhålla karlen vid mötena, derifrån de
endre borde vara fria. Men ingen skattenedsätt-
ring kunde komma i fråga, enligt Tal. öfvertygel
se; en skattejemkning vore det enda cgentligen möj
liga, och kunde en såden bär kanske låta sig göra,
så att denna börda till bälften lättades för rotehål-
larne i allmänhet och dertill endsst för de ojem-
förligt betungade Jemtlands sustbållare. Likväl
borde frågan underställas ännu en Riksdag.
Preosten Gahne förenade sig med Prosten Säve
om halfva passevolanssns uppkörande, likväl endast
på den gruad att den skulle försvinna, u:an att en
anvan tunga komme i stället.
Prosten Ödman yttrade att if:ågavarande förhål-
lande med rotehållarne alls icke kuode drages un-
der form ef kontrakt, men väl det med rusthållar
ne. Rikets Ständers formela beslut kunde aldrig an-
ses som kontrakt, då den ena parten, som i detts
fall skulle vara kontraherande, sagt nej och blifvit
öfverröstad. Tel. kände stt flere fö sök ett förmå
rotehållare vid Helsinge regemente till lika efier-
gift blifvit gjorda men misslyckats. För öfrigt hvad
beträffade den åberopade skilnaden mellan rust-
Ah vatabållera visste Tal. väl, att flere rusthåll kun-