gerom Hyitutng til en fremmande socken paDorda! den fattigvårds-besväret, utan att från sin förra vistelseort medföra ens något bidrag för kostnaden, om han der icke varit i den atällning, att någon beskattning för honom i detta ändamål utgåit. Dessutom, eturu man svårligen kan beräkna, i hvad mån bidragen blefvo tillräckliga att godigöra den ökade fattigvårdskostnaden, blefve beskattningen alltid känbar, kanske mera än hvarje ifrågasati ansvarighet för ett möjligt fattigvårdsbehof, och den måste verka antingen obenägenhet att antaga arbetare, för hvilka den borde utgå, eller ena emot skatten svarande minskning af arbetslönen, och i begge fallen blefve följden, att arbetarnes villkor . försvåras, i stället för att underlättas; men den öfvervägande betänkligheten fästa likväl Utskotten . vid utebiifvandet af väckelsen till omsorg om arbetarnes bergning. Man synes med skäl kunna föreställa sig, att den, som erlagt den ifrågasatte skat-j sen, skulle just deri finna en ökad enledning att åsidosätta denna omgorg, emedan han derigenom liksom förvärfvat en rättighet att kasta de utnösta arbetarne på fattigvården, och skulle anse sig halva på förhand godtgjort den sålunda förorsakade kostnaden. Om deremot bidraget icke sättes i fråga, förrän fattigvårdsbehofvet redan är för handen, må-! ste blotta beräkningen af egen fördel väcka omtan. kan att söka afböja detta behof, och det är mer än . sannolikt, att behofvet derigenom mången gäng skall alideles uteblifva, till verklig båtnad, lika mycket! för husbonden, som för arbetaren och fattigvårdssamhället. Det öfverklagade bindret för flyttning socknarne emellan följer ingalunda ovillkorligt af de föreskrif-! ter, kommitterade för fattigvårdsärenderna föreslagåt, så vida dessa föreskrifter endast hafva afsoende å logttagelser vid mantalsskrifning för vårdande af gserskilda fattigvårds-sambällens rätt sins emellan, då en arbetare, derföre att han är obemsdlad, : icke mer än någon annan är pligtig att inskränka j. sitt vistande inom mantalsskrifniogs-orten, utan han, fullkomligt oförhindrad af regleringen i berörde afseende, kan söka och begagna tillfälle för ! sin bergning, hvarhelst det erbjuder sig; och Utskotten kunna således icke inse, att stadgandena i denna det stå i strid med 46 Rogeringsformen, ! på sätt som af ena ledamot inom Ridderskapet och i Adgeln biifvit yttradt. Husbondens ansverighet för underhafvandes fa:tizvård kan visserligen väcka betänklighet vid arbatares antagande och sålunda försvåra tillgången! å arbatsförtjenst för den behöfvande; men denna . betänklighet måste man föreställa sig uppstå egent-!: ligen endast vid fråga om personer, som äro vani artiga aller odugliga och således i alla fall af an-: dra skäl hafva motstånd att vänta. I afseende på : andra personer bör denna ansvarighet icke blifva : serdeles äfventyrlig för den, som är mån om un-. derhafvandes bergring, och icke för en karg beräkning af egen vinning förbiser andres skällga fordringar och behof. Då Utskotten af sådana skäl ansett sig jemväl böra instämma i de af kommitterade antagne grundsatserne i de ämnen, hvarom Utskotten nu yttrat sig, hafva Utskotten likväl, vid tillämpningen deraf, ansst; den i 42 och 43 SS föreskrilne ansvarigheten vara för vidsträckt, då husbonde icke skällgen bör vidkännas hela fattigvårdskostnaden vidsre än för tjenstehjon och arbetare under den aftalade arbetstiden, hvaremot öfrige här uppräknade personer äro fullt jemförlige med dem, som omförmälas i förslagets 45 , så att ansvarighoten för dem bör biifva enahanda med den der stadgade, celler endast för en fjärdedel! af fattigvårdskostnaden under fem års tid. Då socknarne är medgifvet att inom sig ordna fattigvården, på sätt som kan för hvarje samhälle finzas lämpligast, synes något serskildt stadgande icke erfordras om rättigheten för dem att inom sig dela fottigvårdsbestyret, på sätt sednare dalen af 4 g i Fattigvårds Kommitteens förslag innehåller. Deremot skulle ett sådant stadgande kunna gifvas en tydning. hvsrigenom hinder för mantalsskrifning äfven vid flyttning inom gsocknarne kunde uppstå, hvarföro U:skotten icke kunna understödja förslagot i denna del. Utskotten kunna icke eller antaga, att, på sätt kommitteen i 21 4 momentet föreslagit till nersoner, för hvilka staten bör bakosta fartigvärd, måga räknas sjömän, som vid sjömanshusen skeattskrifvas, då dessa icke äro i statens tjanst lika med dem, för hvilka i öfrigt en sådan statons skyldighet är föreslagen. Deremos måste man förutse eit anvat fal!, som i kommittcens förslag icke är upptaget, då dot icke lärer kunna undgås att fattigvården af staten bekostas, nemligen då det icke kan utrönas, att den behöfvande hörer till visst samhälle, och härom anse Utskotten således ett stadgande böra gifvas. Äfvenledes saknas i kommittåens förslag en nödvändig bestämmelse huruledes med fattigvårdan bör förhållag, under det tvist föres, vare sig om behofvet deraf, eller om skyldighaten att den vidkännas. I förra fallet anse Utskotten, att Konungens Bafallningshafvandes utslag miste så i verkställighet, utan ati tiden för pröfning af besvär deröfver af-! bidag, om icke den behöfvanse skall på ett äfvenItyrligt sätt blottställas; bvaremot, då tvisten angår skyldigheten att vidkännas en fattigvård, hvaraf beI hbofvet är orkändt, det synes lämpligast, ast denna I vård besörjes af det samhälle, inom hvilket den beI höfvande vistas, emot rättighet till godtrörelse afl I dan eller dem, som slutligen finnas skyldige att! den vidkännas. Utskotten ansa det vara nödvändigt, att lagsiiftningen om fattigvården, så vidt den i berörde förslag upptageg, blifver gemensam för hela Riket, då Ideri ingå förhållanden, kommunerna emellan, och personella förhållanden, som ieke kunna öfverlem(nas till den kommunala lagstiftningen. Vid granskning af det yttrande, bemälde komImitterade serskildt för Stockholms stad afgifvit, hafva Utskotten också icke funnit någon betänkligIhet vid tillämpningen, äfven för denna stad, af de stadganden, Utskotten nu i allmänhet tillstyrkt, — Det förslag till ordning för Stockholms stads fettigvård, som finnes bifogadt kommitterades betänkande, utgör egentligen ett sådant special-reglemom AaAamllaet head 2 allaaZAhat äm frn so:. eh