gerom Hyitutng til en fremmande socken paDorda!
den fattigvårds-besväret, utan att från sin förra vi-
stelseort medföra ens något bidrag för kostnaden,
om han der icke varit i den atällning, att någon
beskattning för honom i detta ändamål utgåit.
Dessutom, eturu man svårligen kan beräkna, i
hvad mån bidragen blefvo tillräckliga att godigöra
den ökade fattigvårdskostnaden, blefve beskattnin-
gen alltid känbar, kanske mera än hvarje ifrågasati
ansvarighet för ett möjligt fattigvårdsbehof, och den
måste verka antingen obenägenhet att antaga ar-
betare, för hvilka den borde utgå, eller ena emot
skatten svarande minskning af arbetslönen, och i
begge fallen blefve följden, att arbetarnes villkor .
försvåras, i stället för att underlättas; men den öf-
vervägande betänkligheten fästa likväl Utskotten .
vid utebiifvandet af väckelsen till omsorg om arbe-
tarnes bergning. Man synes med skäl kunna före-
ställa sig, att den, som erlagt den ifrågasatte skat-j
sen, skulle just deri finna en ökad enledning att å-
sidosätta denna omgorg, emedan han derigenom
liksom förvärfvat en rättighet att kasta de utnösta
arbetarne på fattigvården, och skulle anse sig halva
på förhand godtgjort den sålunda förorsakade kost-
naden. Om deremot bidraget icke sättes i fråga,
förrän fattigvårdsbehofvet redan är för handen, må-!
ste blotta beräkningen af egen fördel väcka omtan- .
kan att söka afböja detta behof, och det är mer än .
sannolikt, att behofvet derigenom mången gäng skall
alideles uteblifva, till verklig båtnad, lika mycket!
för husbonden, som för arbetaren och fattigvårds-
samhället.
Det öfverklagade bindret för flyttning socknarne
emellan följer ingalunda ovillkorligt af de föreskrif-!
ter, kommitterade för fattigvårdsärenderna föresla-
gåt, så vida dessa föreskrifter endast hafva afsoen-
de å logttagelser vid mantalsskrifning för vårdande
af gserskilda fattigvårds-sambällens rätt sins emel-
lan, då en arbetare, derföre att han är obemsdlad, :
icke mer än någon annan är pligtig att inskränka j.
sitt vistande inom mantalsskrifniogs-orten, utan
han, fullkomligt oförhindrad af regleringen i be-
rörde afseende, kan söka och begagna tillfälle för !
sin bergning, hvarhelst det erbjuder sig; och Ut-
skotten kunna således icke inse, att stadgandena i
denna det stå i strid med 46 Rogeringsformen, !
på sätt som af ena ledamot inom Ridderskapet och i
Adgeln biifvit yttradt.
Husbondens ansverighet för underhafvandes fa:-
tizvård kan visserligen väcka betänklighet vid ar-
batares antagande och sålunda försvåra tillgången!
å arbatsförtjenst för den behöfvande; men denna .
betänklighet måste man föreställa sig uppstå egent-!:
ligen endast vid fråga om personer, som äro van- i
artiga aller odugliga och således i alla fall af an-:
dra skäl hafva motstånd att vänta. I afseende på :
andra personer bör denna ansvarighet icke blifva :
serdeles äfventyrlig för den, som är mån om un-.
derhafvandes bergring, och icke för en karg be-
räkning af egen vinning förbiser andres skällga
fordringar och behof.
Då Utskotten af sådana skäl ansett sig jemväl
böra instämma i de af kommitterade antagne grund-
satserne i de ämnen, hvarom Utskotten nu yttrat
sig, hafva Utskotten likväl, vid tillämpningen der-
af, ansst; den i 42 och 43 SS föreskrilne ansvarig-
heten vara för vidsträckt, då husbonde icke skäll-
gen bör vidkännas hela fattigvårdskostnaden vidsre
än för tjenstehjon och arbetare under den aftalade
arbetstiden, hvaremot öfrige här uppräknade per-
soner äro fullt jemförlige med dem, som omförmä-
las i förslagets 45 , så att ansvarighoten för dem
bör biifva enahanda med den der stadgade, celler
endast för en fjärdedel! af fattigvårdskostnaden un-
der fem års tid.
Då socknarne är medgifvet att inom sig ordna
fattigvården, på sätt som kan för hvarje samhälle
finzas lämpligast, synes något serskildt stadgande
icke erfordras om rättigheten för dem att inom sig
dela fottigvårdsbestyret, på sätt sednare dalen af 4
g i Fattigvårds Kommitteens förslag innehåller.
Deremot skulle ett sådant stadgande kunna gifvas
en tydning. hvsrigenom hinder för mantalsskrifning
äfven vid flyttning inom gsocknarne kunde uppstå,
hvarföro U:skotten icke kunna understödja försla-
got i denna del.
Utskotten kunna icke eller antaga, att, på sätt
kommitteen i 21 4 momentet föreslagit till ner-
soner, för hvilka staten bör bakosta fartigvärd, må-
ga räknas sjömän, som vid sjömanshusen skeatt-
skrifvas, då dessa icke äro i statens tjanst lika med
dem, för hvilka i öfrigt en sådan statons skyldig-
het är föreslagen. Deremos måste man förutse eit
anvat fal!, som i kommittcens förslag icke är upp-
taget, då dot icke lärer kunna undgås att fattig-
vården af staten bekostas, nemligen då det icke
kan utrönas, att den behöfvande hörer till visst
samhälle, och härom anse Utskotten således ett
stadgande böra gifvas.
Äfvenledes saknas i kommittåens förslag en nöd-
vändig bestämmelse huruledes med fattigvårdan bör
förhållag, under det tvist föres, vare sig om behof-
vet deraf, eller om skyldighaten att den vidkännas.
I förra fallet anse Utskotten, att Konungens Ba-
fallningshafvandes utslag miste så i verkställighet,
utan ati tiden för pröfning af besvär deröfver af-!
bidag, om icke den behöfvanse skall på ett äfven-
Ityrligt sätt blottställas; bvaremot, då tvisten angår
skyldigheten att vidkännas en fattigvård, hvaraf be-
I hbofvet är orkändt, det synes lämpligast, ast denna
I vård besörjes af det samhälle, inom hvilket den be-
I höfvande vistas, emot rättighet till godtrörelse afl
I dan eller dem, som slutligen finnas skyldige att!
den vidkännas.
Utskotten ansa det vara nödvändigt, att lagsiift-
ningen om fattigvården, så vidt den i berörde för-
slag upptageg, blifver gemensam för hela Riket, då
Ideri ingå förhållanden, kommunerna emellan, och
personella förhållanden, som ieke kunna öfverlem-
(nas till den kommunala lagstiftningen.
Vid granskning af det yttrande, bemälde kom-
Imitterade serskildt för Stockholms stad afgifvit,
hafva Utskotten också icke funnit någon betänklig-
Ihet vid tillämpningen, äfven för denna stad, af de
stadganden, Utskotten nu i allmänhet tillstyrkt, —
Det förslag till ordning för Stockholms stads fet-
tigvård, som finnes bifogadt kommitterades betän-
kande, utgör egentligen ett sådant special-regle-
mom AaAamllaet head 2 allaaZAhat äm frn so:. eh