AU Un VNCDULSI UUVIILUIGEDUVS IMAIVSU, i MV 95958
het sig begagna, och bar ej undersökning, angå-
ende besutenhat af den anledning, som i 6 8 om-
förmäles, förut skett, begäre han då hos Sockne-
nämnden sådan undersökning. Sedan den under-
sökning skett och Nämnden utlåtande afgifvit, på
sätt 8 innehåller, åligge sökanden, så vida han
vill sitt lösningsanspråk fullfölja, aw, inom den
tid, som i 5 mom. af sistoämnde sägs, gerom
siämning i laga ordning göra talan bärom anhän
gig hos Häradsrätten, som eger at: påståendet upp
taga och afdöma; hvarefter måle; i den ordning,
som för tvistemål i allmänhet stadgad är, full-
följas må.n
Kap. 141. 7 mom. 3, att begynnelsen af detta
moment måtte sålunda föräudras: I afseende på
lägenhet, gom på lifstid upplåten är, gälls hvad om
lifstidsstädja å haraman i lag stadgadt är; och skall
jemväl sådan lägenbet, vid besittningstidens slut,
återfalla till bemmanet, utan lösen eller annan er-
sättning, än för sådan derå wedlaga odlingskost-
nad, som då ännu Icke är genom afkasiningen er-
satt, samt med rättighet för innehafvsren af lägen-
heten, att derifrån bortiflytta honora tillhörig åbygg-
nad och stängsoi, der ej hemmansinnehafvsren den
lösa vill.
42 mom. 1, catt, gsnom införande af orden:
aför alltid cller näst efter uttrycket: csåsom i-
nämnde säge, detta momeni måite återbringes
till öfverensstämmelsze med nu gällande stadgande
i 9 kap. 41 a? förordningsn den 49 D:cember
4827, och tiliåtelse till mosses upplåtande under
eganderätt sålunda för framtiden bibehållas.
S 48, aatt stadgandet, om förordningons upplä-
sande vid mantals- och skattskilniogar, måtte ur
författniogen uigå.
Emot U:skostets förslag bar Friherre A. Lsojon-
hufvud sig reserverat, och yttrat sig, aicks hafva
blundat för vådorna af en för långt sträckt klyt
ning af jorden, men anser dessa vara ett mindrel
ondt, än om möjligheten stänges för arbetaren, att i.
förvärfva sjelfständighet genom egardei: af äfven
en obetydligare jordrymå.n E
Borgmäsiaren Ekholm har äfven reserverat sigl!
deremot, att Utskotten icke antagit en af Justitis
kansleron Faxe färeslagen redaktionsförändring i
16 1 mom. samt 47 af 2 kapitlet.
Lag- samt EkonomiUtskottens Utl. J4 5 ang. lag-
stifmingen om faltigvården i riket. Utskot:en ha-
de emotwtagit K. M. skrifvelso till R. St. af den 4
Fobr. d. å. med de på R. St:rs begäran i den d. 9
Maj 1835 tillsatte kommitterades förslag jemte Kam-
markollegii utlåtande, m. m. samt några enskilda
motioner, i ämnet. Då utrymmet icke tillåter oss!
att här införa hala det af Utskotten utarbetade nya
förslag till stadga om fattigvården i riket, tro vil
088 likväl bereda våra läsare en tillräcklig känne-.
dom al de grunder, hverpå det hvilar, genom upp:
tagandet af hvad Utskotten yttrat såsom motiv förj
detsamma. cUiskotten,, säga sig nemligen, clikal!
med kommitterade för fattigvårds-ärenderna, icke
kunna bärleda socknarnes förbindelse att bvar för
sig försörja sina fattige, från den fördel, hvarjs!
samhälle hemtat af den behöfvandes verksamhet,
utan på skäl, eom kommitterade anfört, anse fat-
tigvården för en Staten egentligen åliggarde ange.
lägenhet, men likväl några, äfven ef kommit-
torade framställde förhållanden utgöra oöfvervingze-(
liga hinder för Statens omedelbara öfvertsgande aff
fastigvårdsbesiyren. Dot måsta antagas såsom up-
penbart, att do missbruk vid anlitanda af fattig-
vårds-understöd, som des icke skuile blifva möjligt
att förekomma, om understöden utdelas af Stater,
gkulle verka, att underbållskostnaden stegrades tin
osrhörda belopp, och likväl är det icke denna kost-
nod, som, i första rummet, förtjenar att tagas i
böotraktende.e Mera äfventyrligs ingripande i sam-
hällskicke: är det moraliska förderf, som dessa miss-
bruk måsta msdföra. Man scknar icke erfarenhet
härom från andra länder, och äfven inom den när-
rare omgifningen varsebiifver man otvifvelaktigt
ena varnande ristning uti den åsigt, rom synes mor !
och mer utbreda sig, stt de beböfvarde och fattige
böra och kunna lefraå på de bättre lottades elierj
de: allmännas bekostnad, hvaremot den lofliga och
vackra stoltheten att sjelf förvärfva sig sitt bröd,
synes hafva vikit för beqvärsligheten att lefva af
nådegåfvor. Om icke denna riktning, i stället att
motverkas af fattigvårds-lagstiftningen, skall befor-
dras och framkallas af den, är det af största vigt,
att fattigvårdsunderstöden utdelas med en varsam-
het, som är möjlig endas: för der behöfvandes när-
maste omgining cch icke mera allmänt kan med
någon säkerhet påräknas annorluada, än iden mon,
de utdelande sjalfve äro intresserade att inskränka
usderstöden. Doi är uppenbart, att detta ändamål!
skall fullständigare vinnas, i samma mon som kom-
munerna, hvarinom faitigvärden besörjes, äro in-
skränkta. Redan genom deras utsträckning till
härader och prosterier skulle ändamålet i allmän-
het förfelas, utan att dermad alltid vunnes hvad,!
enligt förslaget derom, va:it åsyftadt, då många här
rader finnas af den inskränkta omfatsning, att äf-
ventyr för bristande förmåga att bedtrida fatrigvår- !
den, ken förutses, der, likaså väl som inom en och
annan serskild socken eller pastorat, och dessutom
skulle en sådan utsträckning verka till en rubbning
af hittills varande och gsnom mångårig häfd stad
gade favtigvårds enstalter, hvarafolågenheterna skul-
le troligen vida öfverväga de fördelar, som möjli-
gen kuade påräknas. ij
Utskoitien tro sig således hafva fulla stäl att in-
gämma i kommiiterades förslig, att socknarne och
gtadsförsamlingarne hvar för sig bssörja fattig vår-
dan, med :ättighet för flere socknar af samma på-
siorat ellor församlingar inom samma stad att för-
ena sig om gemensam fattigvå d. Dervid blifver
visserligen fattizvårdstungan mnågorstädes ojemnt
fördelad, men U:skotten anse olägenhetsrna deraf
vara af vida rindre betydenhet, än de, rom hvar-
je annan reglerisg mäste inedförs, och farhågan för
oförmåga hos socknarna att uthärda denna tyngd
synes i dat närmaste vika. när man betraktar, hu-
ru förbållandet hittills undar mångfaldiga år visat
sig, då en sådan oförmåga högst sällan blifvit sait
i frågas, om icke till följd af serskildta tillfällighe-:
ter och mera kringgripande olyckshändelser, dervid
serskilda försostaltanden för undsättning i alla fali
blifva oundvikliga, ehvad fattigvårds samhället må
vara mer eller mindre vidsträckt.
AA? oct sådant stadgande blifsar dock en nädvän-