bringa detta lana tramat till det mal, hvliket al
sågs med 4809 års statshvälfoing. Mine Herrar
jag ber att få uttryckligen förklara, det jag anse
allt, bvad klandras bör, bufvudsakligen ligga
vidhållandet af dot outvecklade konstitutionella sy
stem, hvaruti vi ännu till stor del befinna oss
Ett skick, som icke inneburit de minsta garantie
i något fall, vare sig uti politiskt, ekonomiskt el
lar moraliskt hänseende. Det är i sanning nedslå
ende att begrunda vår politiska moral, så mäktig
inverkande på den enskildas. Jag vågar säga, at
den tagit ett stort steg tillbaka, att statens mora
således i alla afseendem är djupt sjunker och at
det fordrar de kraftigaste steg, den allvarligast
vilja, att rycka nationen från brädden af den brant
afgrund, dit vi kommit. Jag tillräkpar Konusgen
fordna rådgifvare deras oförmåga att ekåda denn:
brant så nära framför sig, som den är. Dera
rädsla för bäfstången till en konstitutionel kraft
yttring har verkat missledande på pubiiciteten
stora maktinflytelse, och jag tillräknar vår styrelse
stt den iake sökt att förädla denna kraft. Den ba
tvertom gjort allt för att förnedra densamma oci
göra den mera skadlig än gagnelig för landet. On
nu verkningarne hafva ett återslag, och jeg vil
ej neka, at: de kunna hafva det, så är jag öfver
tygad om, att desse män, som måhända verksam
mast bidragit till denna ståndpund, skola sjelfv
med samma grämelse åse detta tillstånd, som nå
gon af deras klandrare kunna göra; men det ä
för sent att klandra hvad som skett och det åter
står således endast att söka bjelpa detsamma, s
vidt man kan. Jag klandrar, att regeringan, änd:
till närvarande ståndpunkt, icke vidtagit något be
ståmdt steg, för att återföra tryckfriheten till si)
nyttiga tillvaro; stt den icke befriat denna publi
citet från alla de band, hvarigenom dess utveck
ling och förädling varit hindrad. Detta är ett po
sitift fel, som kan tillräknas denna styrelse. D:
jag Du utsagt min opinion om stystemet, så ha
jeg likväl äfven med tillfredsställelse funnit, at
sent omsider den konstitutionella andan börjat up
penbara sig, och jag bör icke neka, det jag anser
att denna uppenbarelse hos den klandraderegerin
gen varit likiidig med de vaknande, politiska be
greppen hos nationer, som sköpjas uti den sen
omsider antagne depariementalstyrelsen, och dä nå
gra af Konungens rådgifvase, på ett förtjenstfull
sätt, underkastande sig opinionens makt, ansåg:
sig böra frånträda en plats, der deras verknings
krett nu mera icke kunde leda till något mål, si
jonser jag dessa Konungensrådgifvare aldeles hafvi
uppfattat hvad dem älegat. Detta afträdande u
konseljen hedrar och gör dem mera förtjente a
nationens aktning, än af dess klander, synnerliger
värderar jag det rent konstitutionella förklarande
som en af Konungens rådgifrare bifogat sin af
skedsansökan. Jag anser det nu icke möjligt, at
mot desse afgångne rådgifvare kunna tliiämpa de
opinionsdom, som afses med 407 R. F., och rent a
att ställa svenska nationen uti en löjlig dag, vore de
att vilja ens begära en tillämpning, der denna allde
les icke har några föremål att rikta sig emot. Ja;
medgifver visserligen, att det ännu finnes qva
bland Konungens rådgifvare tre, mot hvilka det vor
möjligt att göra en sådan tillämpning, och en vär
talare, hvars anförande på förmiddagen innebar er
fullkomligt konseqvent och parlamentarisk ut
veckling af talarens begrepp, har yrkat tillämpning
af denna mot en af de rådgifvare från den för
flutna tiden, som ännu stå vid konungens side
Jag medgifver den värde talaren och dem, som de:
la hans åsigter, att ban fullkomligt logiskt och par-
lamentariskt ledt sig till denna punkt, och jag kar
icke bestrida all möjlig anledning till det yrkande
som af dem blifvit gjordt, men jag bekänner upp-
riktigt, att jag ej kan biträda denna mening, ehurt
den måhända skall af den större allmänheten an-
ses riktig. Olyckan vill (jag anser det verkliger
för en olycka) att jag om denna statsmans förhål-
lande i de klandrade åtgärderne äger en kännedom
som det icke är mig tillåtet att meddela. Jag vs
att denne statsman, så mycket hans krafter med-
gifvit, sökt afvända allt det obehag och allt detin
konstitutionella, som nu lägges honom till last ut
en viss fråga, och jag beklagar högligen, att denne
ministers förmåga icke har sträckt sig nog lång
för att tillåta honor här lika offentligt uppträda
som denne person har ansett det för sig önsklig
vara. Om så vore (cch hvarföre skulle det ickt
kunna så vara) så hade måhända mot honom un
danfal!lit den enda anmåäkningspunkt, hvarför mar
mot honom yrkat den hårdaste dom, som någonsir
träffat en konungens rädgifvare från detta rum
Min känsla säger mig att denna dom, för första gån
gen tillämpad, icke bör träffa Frih. Stjerneld, er
man om hvers ärligt Svenska och rediiga tänkesät
jag anser mig öfvertygad, men uppriktigt beklaga:
jag, att denne man förenat sin politiska existen:
med ett system, som rättvist måste förkastas af pa.
tionen, och så vida det icke kan blifva möjligt fö:
denne statsminister att här uppträda för att för-
svara sig, så fruktar jag att han måste underkasts
sig den politiska dom, som bör drabba en politist
korporation såmfälldt.n
I afseende på behandlingen af betänkandet in-
stämde talaren med Grefve Frölich. Han ansåg å:
terremiss innebära ett klander af sjelfva formen
och deruti kunde han icke instämma; men då sam
me talare ansett, att betänkandet icke tillfyllest upp.
lyste de förhållanden, som hvarje ledamot för sis
kunde anse rvödige till ledning för eget omdöme
ansåg han visserligen lagligt och riktigt, att betän
kandet kunde återgå; men begärde man med åter
remissen att Utskottet skulle uppträda med bestämd
förslag till opinionsyttring, så ansåg han en såda!
begäran vara en ny motion, väckt i anledning a
denna fråga. I sådant fall trodde han det var:
laglikmätigt att af KonstitutionsUtskottet begära et
sådant betänkande, hvarigenom Ridderskapet oci
Adeln önskade få någon viss princip utredd ocl
uttalad. Han ville icke sätta sig emot det, mer
trodde likväl Ridd. och Adeln vara ett så fullmyn
digt Stånd, att det icke skulle behöfva en sådan fö
restafning för sina egna opinionsyttringar, som de
syntes för en eller annan af dess ledamöter vara a
nöden att inhemtas, ansåg derföre detta memorial
ad notitiam lemnadt till ståndet, böra läggas ac
acta, med frihet för ståndet att fatta hvad beslu
som grundlagsenligt deraf kunde föranledas oc
dermed ställas i förening. (Forts. följer.)
Lt
1-5 a NS AR TE pda pj