bringa detta lana tramat till det mal, hvliket al sågs med 4809 års statshvälfoing. Mine Herrar jag ber att få uttryckligen förklara, det jag anse allt, bvad klandras bör, bufvudsakligen ligga vidhållandet af dot outvecklade konstitutionella sy stem, hvaruti vi ännu till stor del befinna oss Ett skick, som icke inneburit de minsta garantie i något fall, vare sig uti politiskt, ekonomiskt el lar moraliskt hänseende. Det är i sanning nedslå ende att begrunda vår politiska moral, så mäktig inverkande på den enskildas. Jag vågar säga, at den tagit ett stort steg tillbaka, att statens mora således i alla afseendem är djupt sjunker och at det fordrar de kraftigaste steg, den allvarligast vilja, att rycka nationen från brädden af den brant afgrund, dit vi kommit. Jag tillräkpar Konusgen fordna rådgifvare deras oförmåga att ekåda denn: brant så nära framför sig, som den är. Dera rädsla för bäfstången till en konstitutionel kraft yttring har verkat missledande på pubiiciteten stora maktinflytelse, och jag tillräknar vår styrelse stt den iake sökt att förädla denna kraft. Den ba tvertom gjort allt för att förnedra densamma oci göra den mera skadlig än gagnelig för landet. On nu verkningarne hafva ett återslag, och jeg vil ej neka, at: de kunna hafva det, så är jag öfver tygad om, att desse män, som måhända verksam mast bidragit till denna ståndpund, skola sjelfv med samma grämelse åse detta tillstånd, som nå gon af deras klandrare kunna göra; men det ä för sent att klandra hvad som skett och det åter står således endast att söka bjelpa detsamma, s vidt man kan. Jag klandrar, att regeringan, änd: till närvarande ståndpunkt, icke vidtagit något be ståmdt steg, för att återföra tryckfriheten till si) nyttiga tillvaro; stt den icke befriat denna publi citet från alla de band, hvarigenom dess utveck ling och förädling varit hindrad. Detta är ett po sitift fel, som kan tillräknas denna styrelse. D: jag Du utsagt min opinion om stystemet, så ha jeg likväl äfven med tillfredsställelse funnit, at sent omsider den konstitutionella andan börjat up penbara sig, och jag bör icke neka, det jag anser att denna uppenbarelse hos den klandraderegerin gen varit likiidig med de vaknande, politiska be greppen hos nationer, som sköpjas uti den sen omsider antagne depariementalstyrelsen, och dä nå gra af Konungens rådgifvase, på ett förtjenstfull sätt, underkastande sig opinionens makt, ansåg: sig böra frånträda en plats, der deras verknings krett nu mera icke kunde leda till något mål, si jonser jag dessa Konungensrådgifvare aldeles hafvi uppfattat hvad dem älegat. Detta afträdande u konseljen hedrar och gör dem mera förtjente a nationens aktning, än af dess klander, synnerliger värderar jag det rent konstitutionella förklarande som en af Konungens rådgifrare bifogat sin af skedsansökan. Jag anser det nu icke möjligt, at mot desse afgångne rådgifvare kunna tliiämpa de opinionsdom, som afses med 407 R. F., och rent a att ställa svenska nationen uti en löjlig dag, vore de att vilja ens begära en tillämpning, der denna allde les icke har några föremål att rikta sig emot. Ja; medgifver visserligen, att det ännu finnes qva bland Konungens rådgifvare tre, mot hvilka det vor möjligt att göra en sådan tillämpning, och en vär talare, hvars anförande på förmiddagen innebar er fullkomligt konseqvent och parlamentarisk ut veckling af talarens begrepp, har yrkat tillämpning af denna mot en af de rådgifvare från den för flutna tiden, som ännu stå vid konungens side Jag medgifver den värde talaren och dem, som de: la hans åsigter, att ban fullkomligt logiskt och parlamentariskt ledt sig till denna punkt, och jag kar icke bestrida all möjlig anledning till det yrkande som af dem blifvit gjordt, men jag bekänner uppriktigt, att jag ej kan biträda denna mening, ehurt den måhända skall af den större allmänheten anses riktig. Olyckan vill (jag anser det verkliger för en olycka) att jag om denna statsmans förhållande i de klandrade åtgärderne äger en kännedom som det icke är mig tillåtet att meddela. Jag vs att denne statsman, så mycket hans krafter medgifvit, sökt afvända allt det obehag och allt detin konstitutionella, som nu lägges honom till last ut en viss fråga, och jag beklagar högligen, att denne ministers förmåga icke har sträckt sig nog lång för att tillåta honor här lika offentligt uppträda som denne person har ansett det för sig önsklig vara. Om så vore (cch hvarföre skulle det ickt kunna så vara) så hade måhända mot honom un danfal!lit den enda anmåäkningspunkt, hvarför mar mot honom yrkat den hårdaste dom, som någonsir träffat en konungens rädgifvare från detta rum Min känsla säger mig att denna dom, för första gån gen tillämpad, icke bör träffa Frih. Stjerneld, er man om hvers ärligt Svenska och rediiga tänkesät jag anser mig öfvertygad, men uppriktigt beklaga: jag, att denne man förenat sin politiska existen: med ett system, som rättvist måste förkastas af pa. tionen, och så vida det icke kan blifva möjligt fö: denne statsminister att här uppträda för att försvara sig, så fruktar jag att han måste underkasts sig den politiska dom, som bör drabba en politist korporation såmfälldt.n I afseende på behandlingen af betänkandet instämde talaren med Grefve Frölich. Han ansåg å: terremiss innebära ett klander af sjelfva formen och deruti kunde han icke instämma; men då sam me talare ansett, att betänkandet icke tillfyllest upp. lyste de förhållanden, som hvarje ledamot för sis kunde anse rvödige till ledning för eget omdöme ansåg han visserligen lagligt och riktigt, att betän kandet kunde återgå; men begärde man med åter remissen att Utskottet skulle uppträda med bestämd förslag till opinionsyttring, så ansåg han en såda! begäran vara en ny motion, väckt i anledning a denna fråga. I sådant fall trodde han det var: laglikmätigt att af KonstitutionsUtskottet begära et sådant betänkande, hvarigenom Ridderskapet oci Adeln önskade få någon viss princip utredd ocl uttalad. Han ville icke sätta sig emot det, mer trodde likväl Ridd. och Adeln vara ett så fullmyn digt Stånd, att det icke skulle behöfva en sådan fö restafning för sina egna opinionsyttringar, som de syntes för en eller annan af dess ledamöter vara a nöden att inhemtas, ansåg derföre detta memorial ad notitiam lemnadt till ståndet, böra läggas ac acta, med frihet för ståndet att fatta hvad beslu som grundlagsenligt deraf kunde föranledas oc dermed ställas i förening. (Forts. följer.) Lt 1-5 a NS AR TE pda pj