Zar, SOM Dillvit fran RIRKIHi:anaen inlemnads, Uutian inneslutit svaret i nuvarande dechargebetänkande, — att detta förhållande, deruti han erkände Hr Dalman hafva rätt, undfaliit honom och yrkade derföre återremiss. Instämde med Grefve Frölich uti hvad han yttrat derom, att Utskottet icke fiage sträcka sin åtgärd derhän att yttra något i afseende på! hvad Rikets väl kräfver, hvilket Tal, fortfor att anse tillhöra Rikets Ständers plena ensamt. Trodde att det vore ett farligt prejudikat, så länge RegeringsFormen uttryckligen säger, att det tillhör Rikets Ständers plena ensamt. Hr von Heyne, Georg: Ingen lärer bestrida, att! den längre tid, som förflutit emellan denna Riksdag och den näst föregående, utmärkt sig för en otrefnad, som genomträngt nationen. Denna otrefnad har ej kunnat verkas af några yttre orsaker; vi hade fred och lugn, och inga andra händelser hade stört vår lycka. Det var således en obelåtenhet med styrelseåtgärder i många fall, ehuru dessa visst icke kunna sägas hafva beredt några olyckor af betydenhet för landet, men de hafva icke beredt den lycka, som landet kan fordra af sin Styrelse. Man har hört påstås, och äfven jag tror, att denna otrefnad, som fianes i landet, mycket härrört derifrån att Kongl. Maj:ts Rådgifvare sökte hvälfva skulden ifrån sig och sade, ait Konungen äger allena styra Riket. Om de deraf draga den slutsats, som jag äfven i dag här hört yttras, till hvem skulle nationen då vända sina blickar med önskan efter något bättre? Jag vill icke nämna det; jag är för mycket trogen undersåte, för att vilja vara annorlunda, än Svenska nationen alltid varit; den har alltid varit lifvad af kärlek till sin Regent. Jag vill således icke i dessa åtgärder se något annat än en önskan för allt, som kan bidraga till landets välstånd och välfärd. Om det således är något, som bedröfvar nationen, så skall det sökas uti Konungens Rädgifvares antingen felaktiga eller bristande råd eller uti deras bristande upplysning. KonstitutionsUtskottet har med aktningsvärd arbetsamhet, nit och drift sökt att utreda förhållandet. Det är sant, vi hafva endast fått hvad jag vill kalla ett register öfver en mängd af, såsom det vill synas, mindre väl betänkta åtgärder, men många upplysningar kunna likväl deraf inhemtas, och det kan tjena till en ledning för ett beslut af RiksStånden, äfven utan någon konklusion å Utskottets sida, som jag för min del skulle hafva önskat finna uti dess betänkande. Han yrkade likväl återremiss af betänkandet, på det Utskottet mätte litet närmare bestämma sin tanke om det hela af Regeringens åtgärder under de sistförflutna 6 åren, till vägledning för de Stånd, som återremitterat detsamma. Ansåg anmälan efter 107 om entledigande af Konungens Rådgifvaro icke vara lämplig, då få af desse voro qvar 1 Konungens Råd, och de derutur afgångne icke vidare kunde entledigas. Ett yttrande öfver dem samfäldt och deras handlingssätt i allmänhet vore; dock nödvändigt, på det nationen måtte kunna finna, att R. Ständer lemnat uppmärksamhet åt det missnöje och den oro, som föregick Riksdagen. Att en sådan oro, fortfor han, fanns, behöfver intet annat bevis, än valen till representanter i de ofrälse Stånden. Dessa val hafva sällan eller aldrig så mycket intresserat nationen, sällan om någonsin hafva de blifvit med så mycken uppmärksamhet verkställda. Resultatet af dessa val har varit att ett allvar under denna Riksdag visat sig, som ej vid föregående Riksdagar ägt rum., Grefve Horn, Claes Fredrik, yttrade: En värd Talare vid min sida har under förmiddagens plenum yttrat, att det ej vore värdigt Riddarhusets Ledamöter, att lyssna till den storm, som rasar utom våra murar. Jag erkänner, att jag värderar detta stoiska mod och förklarar, att jag skulle daltaga uti den manliga handling, som Frih. Cederström anser sig färdig att utföra, samma stund den : skulle behöfvas, för att mota en storm, som vore alstrad af en missledd eller falsk opinion hos den oupplysta massa af folken, hvarom här kan vara fråga; äfven erkänner jag, att under och äfven före detta riksmöte den anklagelse, det missnöjs, som drabbat Regeringen, skulle i många afseenden kunna anses innebära en sådan storm, emedan detta missnöje mången gång yttrar sig i den art, att jag anser det på visst sätt kunna undergräfva hela vår statsförfattning. Jag skulle utaf denna känsla måhända mången gång anse mig uppmanad att taga denna regerings försvar, men detta är mig alldeles omöjligt, då jag inom mig nu, mera än tillförena, mäste ogilla det system, som denna regering följt under 50 års tid. Jag anser mig för detta mitt omdöme ieke behöfva anföra några bevis eller styrka mina uppgifter genom juridiska skäl, emedan den allmänna missbelåtenheten i landet derförutan är tillräckligt känd. Om denna missbelf:onhet äfven mången gång skulle vara ogrundad, 8 år den dock tillfyllestgörande, för att, såsom existerande, ådagalägga de stora brister, det verkliga förbiseende af rikets sannskyldiga nytta, hvarunder denna regering måste hafva handlst och verkat, för att nu mera vara så kraftlös och så misstrodd, som den är. En annan Talare, hvars politiska åsigter jag gör mig en heder af att i många fall dela, och af hvars snilles ljus jag skulle önska att kunna tillegna mig några strålar, har sjelf yttrat detta ogillande af våra former, har sjelf funnit stora felaktigheter i våra lagar och institutioner, ja! i allt, om jag icke bedrager mig. Jag delar denna åsigt. Det är våra föråldrade eller felaktiga institutioner, som jag anser vara landets olycka, emeden de icke beredt dass fullkomliga lvcka, så som jag anser, att de utvecklade bordt kunna göra. Detta system, som styrelsen följt, att temporisera, att under konstitutionelia former hylla enväldets principer, att vilja ewt fritt staisskick, utan att uppfatta dess grundide och ihärdigt arbeta på dess utveckling, tillräknar: jag all den missbelåtenhet, all den ovilja, allt det klander, all den anklagelse, som för närvarande drabbar dess handhafvare. Jag tillräknar dessa handhafvare, att de kunnat så länge blindt åse utgången af detta systems begagnande, att de icke vidtagit några positiva mått och steg, för att åstadkomma förändring härutionan. Lika uppriktig, som denna förklaring, är äfven den, att jag delar den opinion, som af en annan värd Talare blifvit klandrad, att äfven ett annat system, nämligen op-) positionens, torde behöfva granskas. Jeg har vis. serligen delat det misstag att tro det vara möjligt att tillvägabringa eller fordra en verklig ministeriel ansvarighet i Sverge. under de konstitutionella bestämmelser, som derför i grundlagen stadgas, i Fate