och nödvändighet, som den annars allieles skulle sakna. — Vi boppas likväl, att sådane perso. ners försök må stranda mot representanternes redan i Utskottet så väl ådagslagda bemödan. den för vinnandet af ett för det allmänna gynsamt resultat. i — KANN — En af Augsburger Allgemeinc Zeilungs korrespondenter här i Stockbolm yttrar sig i ett bref af dan 34 Juli på följande sätt om nuvarande ministeriella kris härstädes: aMan talar här om ingenting annat än den nya ministerens fall, så oväntadt för den stora ailmänheten, och afvaktar med spänd förväntan de ting, som komma skola. Förhållandet är icke här såsom i England eller Frankrike, der man nästan kan beräkna en ministers lefuadsdagar; sakerna bedrifvas här, i trots af Ritsdagen, ännu alltid i hemlighet; den offentliga Riksdagen afgör ingenting, men väl Utskotien, och dessa låta åtminstene icke stöta i trumpeten om sina hemliza bevekelsegrunder. I allmänhet kan man icke säga någontiag annual om ministeren, än att den var det gamla hofpartiet i hög grad misshbaglig, och ingalunda tillfredsställde oppositionen och dess fordringar; den föll således, emedan den icke understöddes från någondera sidan, Det torde vara svårt för en oinvigd, att bedöma huru saken specielt gått till; imedlertid kommer man alltid under fund med en och annan omständigbet, hvaraf man vidare kan draga sina slutsatser. Förliden Måndag hölls en konselj, som räckte ganska länge, och efter hvilken, såsom det synes, Grefve Posse och Friherre Sijerneld ingåfvo sina afskedsansökningar. Närmaste anledningen var väl utan tvifvel Statsutskottets nyss förut fattade beslut i en fråga, den ministrarne kunde tyda personligen på sig, nämligen frågan om ett årligt anslag i 4000 Rdr, såsom ersättning för felande ministerboteler. Imedlertid var väl beslutet, åtminstone Grefve Posses, redan sedan längre tid tillbaka faitadt, ty man behandlade ministrarae vid hofvet, i synnerbet under sadnaste tiden, med en studerad missaktning; derjemte hade de redan någon tid förut förderfvat sina aktier hos oppositionen, derigenom att de ledde valet på Biddarhuset till ledamöter af förstärkta Statsutskottet på ett sådant sätt, att blott regeringens folk och hofmän blefvo invalde. Det gamla hofpartiet hade lockat dem dertill, och sedan mivistrarne gjort detsamma denna tjenst, begagnade man sig deraf, för att blifva dem qvitt. Svaghet och obeslutsamhet utmärkte alltså ministerens bana, och omständigheterne, så skenbart lugna de också se ut, äro icke af den beskaffenhet, att de längre kunde upprätthålla en dylik ministere. Då man i Borgareoch Bondestånden offentligen förklarar, catt i Sverige hvar och en är öfvertygad att Adelns ståndpunkt i samhället utgör förnämsta hindret emot nationens lycka,, så måste man antingen tro på sådana herrskande åsigter, eller ock, om man anser dem för oriktiga och förtidiga, med kraft uppträda emot dem. Det nu anförda stället är bemtadt ur ett tal af Hr Petre i Borgareståndet, i anledning af frågan om en representationsförändring, hvarvid han rakt fram hänvisar på Norska konstitutionen, såsom den, med några modifikationer, för Sverige bästa, emedan Adeln måste sammansmälta med det öfriga folket, likasom i Norge. Att detta är den herrskande åsigten i Borgareståndet och i det ännu vida mera betydande Bondeståndet, behjöfverintet bevis; men att hofpartiet af alla krafter spjerpar deremot, är naturligt. Man bar starka skäl till den förmodan, att detta parti har sia koryf Hr von Hartmansdorff ia petto såsom minister; åtminstone synes den eftergifvenhet för hans vilja, som visar sig på Riddzrbuset, tyda derpå; äfven Hr Nerman fortfar att vistas här utan någon allmänt känd orsak; dessa båda Herrar kunna väl således anses för stödjepelarne i den blifvande ministeren, hvilken skulle kunna kallas en ny ministere Polignac. Blott i:en punkt baltar jemförelsen: dessa båda män äro nemligen starkare och hårdare naturer än Pulignac; men deras utnämnande skulle jemförelsevis här göra samma intryck, som Polignacs utnämning gjorde i Paris; ty man skulle dermed blott förkunna, att man ämnade hårdnackadt fortfara med samma system, som hittills. Grefve Brahes namn, hvilket också nämnes, skulle sätta kronan på en dylik åtgärd.n — I Calmar Läns och Ölands Tidning, som med dagens post hitkommit, läses följande: Hr Doktorn och Biskopen har, i likhet med åtskillige andra från Riksdagen till sina hemorter återresta äldre embetsmån af bepröfvad trobet, fått anmening att ånyo begifva sig till Riksmötet. — Nu lärer väl stridens afgörande ögonblick vara iane, efter gamla gardet skall fram. M—S——— — — Den musikälskande allmänheten får om Thborsdag tillfälle att göra bekantskap med en sanska utmärkt talang. Hr Ferdinand Schiller,