SVT MEIPPMIT, PM MIL UVIA? Ja ITUKLAde skottets bet. blifvit till en del missförstådt. Der står, att den brottslige bör 3truffas antingen med böter ; eller ock med fängelsevid vatten och bröd efter omständigheterna; och eharu sådant väl stliri.. dom kunde gifva anledning till godtycklighet ansåg han öfverflödigt att höja böternel ? Gustaf Bernhard Appelqvist ville endast upplysa att han ej missförstått bet., men ansåg Sälen ej böra vidkännas någon kostnad för en sådan bof. Vidblef då heldre stockstraffet, : Den 46 Möj. Angående Revisorernas berättelse om Förvaltningen af Passevolance fonderna. von Zweigbergk anmärkte: Om mötespassevolanceafgiften kommer att upphöra, vet jag icke hvarföre de ifrågavarande fonderna ej kunde öfverlemnas till Riksgäldskontorets förvaltning. Denna mening biträdde Olof Benjaminsson från Bohus Län, Strindlund fann StatsUts. utlåtande böra bifallas; och den nya mötespassevolance-fonden nu begrafvas, för att på en gång få slut derpå. von Zweigbergk trodde det ej vara Rikets Ständer värdigt att bortskänka den nya mötespassevor lance-fonden, då den är Rustoch Rotehållares egendom. Deri instämde Henrik Andersson från Örebro Län. Peter Jönsson från Jönköpings Län förenade sig med von Zweigbergk, i det afseende, att nya mötespassevolance-fonden, såsom Rustoch Rotehållares egendom, cj borde bortskänkas; men ansåg den likväl icke böra ingå till Riksgäldskontoret. Med Tal. instämde , Erik Persson från Gefleborgs Län och Per Hansson från Wermland. Anders Andersson från Skaraborgs Län hade gifvit akt derpå, att de, som reserverat sig mot Uts. utlåtande, äro just desamme, som ifrat för mötespassevolancens upphörande. Tal. ville ej skänka bort något; men dä hah betänkte, dels huruledes ifrågavarande fond hittills blifvit förvaltad, dels att, i fall af utredning, hvisket skulle medfora ett oändligt besvär, hvarje Rustoch Rotehållare finge kanske blott någre runstycken, så önskade han, att den cmåtte fara med Davids höns under isen, blott Ständerna blefye at med den. Med hotiom förenafd sig Per Jönsson och Niklas Jönsson från Skåne, Anders Normark från Westerbottens Län, Erik Nilsson från Jemtland, Lars Rassmusson från Götheborgs och Bohus Län, med många flera. ; Nils Strindlund missunnade visst icke Rustoch RBotehållare hvad dem rätteligen bör tillkomma; men då behillningen af nya mötespassevolance-fonder ej vore stor, och skulle ännu mera minskas genom kostnaderne för dess fördelande, så finge hvarje Rustoch Rotehållare ingenting. Af desse skäl biföll ban ut!ätandet. Hans mening delades af Johan Andersson från Upsala Län, Jan Erik Jansson från Wermland, J.O. Widegren från Östergötbland och Per Märtensson från Jönköpings Län. : Sven Heurlin: Det vill väl ingen bland oss bortskänka våre kommittenters egendom; men då passevolance-fondens behållning, fördelad; blott lemnade hvarje Rustoch Rotehållare någre runstycken, så bifaller jag utlåtandet, öfvertygad, att mine kommittenter skola gilla detta mitt handlingssätt, endast de slippa passevolance-afgiflerne. Flere hördes instämma med Heurlin. Peter Jönsson från Jönköpings Län skulle gerna förenat sig med Heurlin, blott han varit säker om att blifva af med passevolance-afgifterne. På lika sätt yttrade sig Johannes Christoffersson från Kronobergs Län. Nils Persson från Örebro Län talade i likhet med Heurlin, och biföll utlåtandet. ; Henrik Andersson från Örebro Län, trodde att hvad som är qvar uti passeyolancekassan böra komma rätte ägarne tillgodo, om det ock vore aldrig så litet. I öfrigt ansåg han förevarande fråga böra hvila, intill dess frågan om. passevolance-afgiftens borttagande blifvit af Ständerna afgjord. Heurlin ville blott fästa uppmärksamheten derpå, att Utskottet yttrat sig vilkorligt, nemligen t händelse mötespassevolance-afgiften kommer att upphöra, hvarföre det icke vore vådligt att bifalla utlåtandet. Strindlund: att KammarRätten vid granskning af passevolance-fondens förvaltning, gjort flera anmärkninvar mot åtskillige Regementsskrifvare; att, sådant oaktadt, fondstillgången vid 1833 års slut, endast varit 11,2S0 Rdr 20 sk. 410 rst; och nu änvu mindre. Lars Larsson från Elfsborgs Län ville, då tillgången vore så ringa, och Utsk. förslag i alla fall vilkorligt, detsamma bifalla, Nils Persson från Södermanland fann ingen betänklighet vid att bifalla utlåtandet, då det är vilkorligt. Utlätandet blef af Ståndet bifallet. Reservationer anmäldes af von Zweigbergk och Henrik Andersson från Örebro Län. Om den uppenbara kyrkoplikten: (Lag Utskottets betänkande JG 26) Jonas Kylander från Wermland afgaf ett skriftligt anförande, hvari han sökte bevisa otillbörligheten af kyrkopliktens upphörande, då i detta fall hädelse emot Gud, föröfvade slagsmål i kyrka under: gudstjenst, blodskam, mord, tjufnader af alla slag m. m, skulle försonligare behandlas än det, en moder begått, då hon efter en tung sömn: finner dess barn förqväfdt vid dess sida; och ändamålet att genom åsynen af det ömkansvärda uppträdet, väcka afsky för lastens bana, derjzmte vore förfeladt; och att således den hittills gällande Lagbestämmelsen vore håde klokare och ändamålsenligare; af hvilka skäl han yrkade återremiss. trindlund ville, då kyrkoplikten ej i minsta afs ka förbättrar den piottslige, tillstyrka bifall af betänkandet; serdeles då detta straff numera endast är ett gäckert, samt den brottsliges försoning med Gud lika kraftigt kan verkställas vid ett annat, tillfälle. i ; j Ha Nils Persson från Södermanland kunde ej annat, än i allmänhet tillstyrka bifall till petänkandet, Kyrkopliktens olämplighet bevisade han med; exem-. pel på brottslingar, hvilka ej haft: försyn för att uppstiga från skampallen och kringbjuda snus åt. kyrkoallmögen, samt derföre med våld måst på pal-.: len qvarhållas, oberäknadt de flere, hvilka, för, vä