SVT MEIPPMIT, PM MIL UVIA? Ja ITUKLAde -
skottets bet. blifvit till en del missförstådt. Der
står, att den brottslige bör 3truffas antingen med
böter ; eller ock med fängelsevid vatten och bröd
efter omständigheterna; och eharu sådant väl stliri..
dom kunde gifva anledning till godtycklighet an-
såg han öfverflödigt att höja böternel ?
Gustaf Bernhard Appelqvist ville endast upplysa
att han ej missförstått bet., men ansåg Sälen ej
böra vidkännas någon kostnad för en sådan bof.
Vidblef då heldre stockstraffet,
: Den 46 Möj.
Angående Revisorernas berättelse om Förvaltningen
af Passevolance fonderna.
von Zweigbergk anmärkte: Om mötespassevolance-
afgiften kommer att upphöra, vet jag icke hvarföre
de ifrågavarande fonderna ej kunde öfverlemnas till
Riksgäldskontorets förvaltning. Denna mening bi-
trädde
Olof Benjaminsson från Bohus Län,
Strindlund fann StatsUts. utlåtande böra bifallas;
och den nya mötespassevolance-fonden nu begraf-
vas, för att på en gång få slut derpå.
von Zweigbergk trodde det ej vara Rikets Stän-
der värdigt att bortskänka den nya mötespassevor
lance-fonden, då den är Rust- och Rotehållares e-
gendom. Deri instämde
Henrik Andersson från Örebro Län.
Peter Jönsson från Jönköpings Län förenade sig
med von Zweigbergk, i det afseende, att nya mö-
tespassevolance-fonden, såsom Rust- och Rotehålla-
res egendom, cj borde bortskänkas; men ansåg den
likväl icke böra ingå till Riksgäldskontoret. Med
Tal. instämde ,
Erik Persson från Gefleborgs Län och Per Hans-
son från Wermland.
Anders Andersson från Skaraborgs Län hade gif-
vit akt derpå, att de, som reserverat sig mot Uts.
utlåtande, äro just desamme, som ifrat för mötes-
passevolancens upphörande. Tal. ville ej skänka
bort något; men dä hah betänkte, dels huruledes
ifrågavarande fond hittills blifvit förvaltad, dels
att, i fall af utredning, hvisket skulle medfora ett
oändligt besvär, hvarje Rust- och Rotehållare finge
kanske blott någre runstycken, så önskade han, att
den cmåtte fara med Davids höns under isen, blott
Ständerna blefye at med den. Med hotiom förena-
fd sig Per Jönsson och Niklas Jönsson från Skåne,
Anders Normark från Westerbottens Län, Erik
Nilsson från Jemtland, Lars Rassmusson från Gö-
theborgs och Bohus Län, med många flera. ;
Nils Strindlund missunnade visst icke Rust- och
RBotehållare hvad dem rätteligen bör tillkomma;
men då behillningen af nya mötespassevolance-fon-
der ej vore stor, och skulle ännu mera minskas
genom kostnaderne för dess fördelande, så finge hvar-
je Rust- och Rotehållare ingenting. Af desse skäl
biföll ban ut!ätandet. Hans mening delades af
Johan Andersson från Upsala Län, Jan Erik
Jansson från Wermland, J.O. Widegren från Ö-
stergötbland och Per Märtensson från Jönköpings
Län. :
Sven Heurlin: Det vill väl ingen bland oss bort-
skänka våre kommittenters egendom; men då pas-
sevolance-fondens behållning, fördelad; blott lem-
nade hvarje Rust- och Rotehållare någre runstyc-
ken, så bifaller jag utlåtandet, öfvertygad, att mine
kommittenter skola gilla detta mitt handlingssätt,
endast de slippa passevolance-afgiflerne.
Flere hördes instämma med Heurlin.
Peter Jönsson från Jönköpings Län skulle gerna
förenat sig med Heurlin, blott han varit säker om
att blifva af med passevolance-afgifterne. På lika
sätt yttrade sig
Johannes Christoffersson från Kronobergs Län.
Nils Persson från Örebro Län talade i likhet med
Heurlin, och biföll utlåtandet. ;
Henrik Andersson från Örebro Län, trodde att
hvad som är qvar uti passeyolancekassan böra kom-
ma rätte ägarne tillgodo, om det ock vore aldrig så
litet. I öfrigt ansåg han förevarande fråga böra
hvila, intill dess frågan om. passevolance-afgiftens
borttagande blifvit af Ständerna afgjord.
Heurlin ville blott fästa uppmärksamheten derpå,
att Utskottet yttrat sig vilkorligt, nemligen t hän-
delse mötespassevolance-afgiften kommer att upp-
höra, hvarföre det icke vore vådligt att bifalla ut-
låtandet.
Strindlund: att KammarRätten vid granskning
af passevolance-fondens förvaltning, gjort flera an-
märkninvar mot åtskillige Regementsskrifvare; att,
sådant oaktadt, fondstillgången vid 1833 års slut,
endast varit 11,2S0 Rdr 20 sk. 410 rst; och nu än-
vu mindre.
Lars Larsson från Elfsborgs Län ville, då till-
gången vore så ringa, och Utsk. förslag i alla fall
vilkorligt, detsamma bifalla,
Nils Persson från Södermanland fann ingen be-
tänklighet vid att bifalla utlåtandet, då det är vil-
korligt.
Utlätandet blef af Ståndet bifallet.
Reservationer anmäldes af von Zweigbergk och
Henrik Andersson från Örebro Län.
Om den uppenbara kyrkoplikten:
(Lag Utskottets betänkande JG 26) Jonas Kylan-
der från Wermland afgaf ett skriftligt anförande,
hvari han sökte bevisa otillbörligheten af kyrko-
pliktens upphörande, då i detta fall hädelse emot
Gud, föröfvade slagsmål i kyrka under: gudstjenst,
blodskam, mord, tjufnader af alla slag m. m, skulle
försonligare behandlas än det, en moder begått,
då hon efter en tung sömn: finner dess barn för-
qväfdt vid dess sida; och ändamålet att genom å-
synen af det ömkansvärda uppträdet, väcka afsky
för lastens bana, derjzmte vore förfeladt; och att
således den hittills gällande Lagbestämmelsen vore
håde klokare och ändamålsenligare; af hvilka skäl
han yrkade återremiss.
trindlund ville, då kyrkoplikten ej i minsta afs
ka förbättrar den piottslige, tillstyrka bifall af
betänkandet; serdeles då detta straff numera endast
är ett gäckert, samt den brottsliges försoning med
Gud lika kraftigt kan verkställas vid ett annat,
tillfälle. i ; j Ha
Nils Persson från Södermanland kunde ej annat,
än i allmänhet tillstyrka bifall till petänkandet,
Kyrkopliktens olämplighet bevisade han med; exem-.
pel på brottslingar, hvilka ej haft: försyn för att
uppstiga från skampallen och kringbjuda snus åt.
kyrkoallmögen, samt derföre med våld måst på pal-.:
len qvarhållas, oberäknadt de flere, hvilka, för, vä-