ha XX LV REDVWYPV 22 Me TT MAR 2 VAA RARE ARA. FA PST
savarande brott merändels begås af himnud eller af-I
undsjuka, böra de föreslagna böterna höjas till minst
dubbelt. Sådane brott borde vara till och med uUr-
bota. Ville återremittera Betäskandet. ;
J. O. Wid gren från Östergöthland: Instämde uti
von Zweigbereks och Nils Perssons yttranden samt
biföll Bet. Om böterna tredubblades, så skulle, om
mera än ett träd nedhögzges, straffet uppgå till näral.
manshot. Det vore dock skilinad emellan att dödal
ett träd och en menniska. Med afseende på, ska-
deersättningen, vore det projekterade straffet tillräck-
list. 6. B. Appelqvist från ölekinge och Olaus E
rikssom frän Bobus län instämde i Herr von Rööks
reservation.
Peter Gabrielsson från Kronobergs län begärde få
förena sig med Heurlin och Appelqvist.
Anders Andersson från Skaraborgs län vitsordade,
att stockstraffet icke blifvit i seduare tider vid Domsto-
larha tillämpadt, men förorduingarne härom, årligen
uppläste, hade kauske medfört den verkan, att man
aktat sig för sadanue brott, hvarpå stockstraff lag-
ligen bordt följa. Att detta straff bör försvinna, är
yrkadt af alla utav undantag. Hvad åter anzår den
ifragaställda skadeersättningen, sa kunde hända, att
ett träd, som man ej ville se förstördt för allt i
verlden, vid en Skeende värdering ej uppskattades
till högre belopp än 12 å 16 sk.; och vid sådant!
förhäflande äro 6 Rdr 32 sk. böter detsamma som
intet. Denna mening biträddes af
Johannes Andersson från Skaraborgs och Johan
Persson från Upsala län, Niklas Jönsson från Skå-
ve och Olof Olofsson från Westeräs län,
Sven I urliin kunde ej frångå sitt förra yttrandel
och anser en niding, som biott af skadebegär ned-
hugger till prydnad och nytta planterade träd, för-
tjena svårare straff: än en tjuf, som. drifves af egen-y
nytta. Sädane träd äro alltid utan beskydd, och
ansvaret bör derföre vara: så mycket större. Van-
ligtvis hafva dylska brottslingar ingen: tillgång. till
ersättning, och på den ersättning, som blott står
på papperet, satte han ej värde. Ett träd, som man
planterat, kan äga icke allenast 50 Rdrs, utan till
och med 100 Rdrs värde; och den, som förstörer ett
sådant, bör offeutligken ubpekas, på det han må blif-
va föremål för afsky och förakt. Då stockstraffet
borttages, bör derföre hans brott kungöras från Pre:
dikstolarne i den församlings kyrkor, hvarest det
blifvit begånget, på s-mma sätt, som Utsk. i förra
mom af förevarande Bet. foreslacit i fråga om stock
straffets borttagande för främmande trosförsandter
Häruti instämde PeU:r : Jönsson från Jönköpings
och Per Östman fran Wester Norrlands län, Per
Jönsson trån Skåne, Johannes: Peltersson från Elfs-
borgs och Johan Andrrsson Brisman från Skara-
hores lan samt Svin Isaksson från Öland.
Peller Grabrielssun: frin Kronobergs län förena-
de sig med Heurbn och uppga, att. äfven i talarens
hemort finnas träd värde sina 105 Rdr banko.
Jonas Johansson från Jönköpings län trodde en
person, hvilken begår sådant brott, så djupt fallen,
att ban ej låter derifrån afbälla sig afstraffets svå-
righet. Att höja straffet vore således ändamälstöst;
likasom brottets kungörande fran predikstolarne öf-
verflödigt, då det vinner offeutlighet vid Tinget.
Hårmed förevade sig Per Persson från Örebro och
Jonas Anderssom från Jönköpings län.
FF. v: gweiyberyk: Ett visst system borde vid
straffbesämmelser följas. Det är vådligt att stad-
ga för stort straff för mindre förbrytelser. Lagen
stadgar t. ex endast 5 Dalers bot för den, som för-
störer annan mans dörrar, portar, fenster, 0. s. V.3
och detta, som störer husfriden, är väl större brott,
än att nedhagga t. ex. nagra ala i en allee. Man har
sagt, att in:a andra äv liderhge sällar och nedrige
öfversittare begå nu ifrågavaran e brott; och tal.
frågade, om ej dylike uslinsar he dre sitta i stoc-
ken en Söndag, än böta 3 Rdr 6 sk. eller aftje-
na desse böter med fänge se vid vatten och bröd.
De supa sig fulle, göra spektakel vid stockstraffets
uvudergående och blifva af det sednare på intet sätt
förbättrade. Tal fullföljde hvad ban sagt och an-
sag Utsk, icke hafva kunnat gå längre. Ifall t.
ex 7 4 8 täd huggas, uppgå böterna till half
mansbot, Dermed förenade sig Hans Petllerson från
Wensland och Lars Rassmusson från Götheborgs
och Böosus län. .
B:nyl Sudmundsson. - Stockstraffet tjenar vj till
nigonting, Htan må gerna försvinna; men Utsk. har,
då lika stra blifvit bestämdt för nedhuggning af så-
dane träd, uta afseende a deras större eller mindre
värde, ej varit honseqveut, I tsk. hade bordt iakt-
taga behörige grattationer likasom a lmänna lagen
stadgar olika straff för olika bröt; hvaröre tal. be-
gärde återremiss. Denwa menivg biträddes af Hå-
kan Nilsson från Skåne .
Nils Persson från Södermanland: Hade varit
nämndeman i 13 !V, års tid, men kunde ej min-
nas, att derunder vid domstolen åtalats mera än
tvenne brott af detta slag; och lön-de det ej mödan,
alt så mycket sysselsätta sig med detta ämne. Gra-
dationer för dessa bro!t vore ej så lätt alt bestäm-
ma. De begås af lältsinmge, hvilka ej så noga veta
hvad de göra. Biföll bet, men motsatte sig ej å-
terremiss, på det Lac-Utsk. må fästa uppmärksam-
heten på brottets kungörande från predikstolen, en
åtgärd, som verkligen vore kraftigare till slike brotts
förekommande. -Deri instämde Nils Magnusson från
Calmar, Efraim Larsson från Elfsborgs och Anders
Jonsson i Tuna, Östergötblands jän
Anders Larsson från MWesterås Län ansåg de i-
frågavarande böter böra fördubblas och förenade
sig derföre med Heurlin.
Bans Persson från Geflebhorgs län: Då oftanämn-
de brott merändels föröfvas 1 afsigt att hämnas I
och icke kuuna godteöras genom skadeersättning,
men Utsk, fästat en serdeles vigt vid den sednare,
kan jag ej underlåta att erinra, det: man vid straff- 1
bestämmelse förnämligast bör afse den brottsliges
förbättring; och som jag tror, att denna icke vin-
nes genom ett hårdare straff, vill jag bifalla bet.
David Andersson från Halland ansåg också den
broltsliges moraliska förbättring ligga till grund
för straffbestämmelsen samt förenade sig med von
Zweigbergk och Nils Persson.
Petter Claösson från Elfsborgs län trodde ej, att
stralfets qvarstäende i lagen innebär något afskräc-
kande för den brottslige; ty denne har i allmänhet
föga reda på hvad lagen stadgar, eller tänker åt-
minstone: icke derpå i den stuvd han begår brottet;
biföll het.
Anders Andersson från Skaraborgs län kunde al
Ario ten A04 nåovon skulle vila anställa en jemfö-
4
4