ha XX LV REDVWYPV 22 Me TT MAR 2 VAA RARE ARA. FA PST savarande brott merändels begås af himnud eller af-I undsjuka, böra de föreslagna böterna höjas till minst dubbelt. Sådane brott borde vara till och med uUrbota. Ville återremittera Betäskandet. ; J. O. Wid gren från Östergöthland: Instämde uti von Zweigbereks och Nils Perssons yttranden samt biföll Bet. Om böterna tredubblades, så skulle, om mera än ett träd nedhögzges, straffet uppgå till näral. manshot. Det vore dock skilinad emellan att dödal ett träd och en menniska. Med afseende på, skadeersättningen, vore det projekterade straffet tillräcklist. 6. B. Appelqvist från ölekinge och Olaus E rikssom frän Bobus län instämde i Herr von Rööks reservation. Peter Gabrielsson från Kronobergs län begärde få förena sig med Heurlin och Appelqvist. Anders Andersson från Skaraborgs län vitsordade, att stockstraffet icke blifvit i seduare tider vid Domstolarha tillämpadt, men förorduingarne härom, årligen uppläste, hade kauske medfört den verkan, att man aktat sig för sadanue brott, hvarpå stockstraff lagligen bordt följa. Att detta straff bör försvinna, är yrkadt af alla utav undantag. Hvad åter anzår den ifragaställda skadeersättningen, sa kunde hända, att ett träd, som man ej ville se förstördt för allt i verlden, vid en Skeende värdering ej uppskattades till högre belopp än 12 å 16 sk.; och vid sådant! förhäflande äro 6 Rdr 32 sk. böter detsamma som intet. Denna mening biträddes af Johannes Andersson från Skaraborgs och Johan Persson från Upsala län, Niklas Jönsson från Skåve och Olof Olofsson från Westeräs län, Sven I urliin kunde ej frångå sitt förra yttrandel och anser en niding, som biott af skadebegär nedhugger till prydnad och nytta planterade träd, förtjena svårare straff: än en tjuf, som. drifves af egen-y nytta. Sädane träd äro alltid utan beskydd, och ansvaret bör derföre vara: så mycket större. Vanligtvis hafva dylska brottslingar ingen: tillgång. till ersättning, och på den ersättning, som blott står på papperet, satte han ej värde. Ett träd, som man planterat, kan äga icke allenast 50 Rdrs, utan till och med 100 Rdrs värde; och den, som förstörer ett sådant, bör offeutligken ubpekas, på det han må blifva föremål för afsky och förakt. Då stockstraffet borttages, bör derföre hans brott kungöras från Pre: dikstolarne i den församlings kyrkor, hvarest det blifvit begånget, på s-mma sätt, som Utsk. i förra mom af förevarande Bet. foreslacit i fråga om stock straffets borttagande för främmande trosförsandter Häruti instämde PeU:r : Jönsson från Jönköpings och Per Östman fran Wester Norrlands län, Per Jönsson trån Skåne, Johannes: Peltersson från Elfsborgs och Johan Andrrsson Brisman från Skarahores lan samt Svin Isaksson från Öland. Peller Grabrielssun: frin Kronobergs län förenade sig med Heurbn och uppga, att. äfven i talarens hemort finnas träd värde sina 105 Rdr banko. Jonas Johansson från Jönköpings län trodde en person, hvilken begår sådant brott, så djupt fallen, att ban ej låter derifrån afbälla sig afstraffets svårighet. Att höja straffet vore således ändamälstöst; likasom brottets kungörande fran predikstolarne öfverflödigt, då det vinner offeutlighet vid Tinget. Hårmed förevade sig Per Persson från Örebro och Jonas Anderssom från Jönköpings län. FF. v: gweiyberyk: Ett visst system borde vid straffbesämmelser följas. Det är vådligt att stadga för stort straff för mindre förbrytelser. Lagen stadgar t. ex endast 5 Dalers bot för den, som förstörer annan mans dörrar, portar, fenster, 0. s. V.3 och detta, som störer husfriden, är väl större brott, än att nedhagga t. ex. nagra ala i en allee. Man har sagt, att in:a andra äv liderhge sällar och nedrige öfversittare begå nu ifrågavaran e brott; och tal. frågade, om ej dylike uslinsar he dre sitta i stocken en Söndag, än böta 3 Rdr 6 sk. eller aftjena desse böter med fänge se vid vatten och bröd. De supa sig fulle, göra spektakel vid stockstraffets uvudergående och blifva af det sednare på intet sätt förbättrade. Tal fullföljde hvad ban sagt och ansag Utsk, icke hafva kunnat gå längre. Ifall t. ex 7 4 8 täd huggas, uppgå böterna till half mansbot, Dermed förenade sig Hans Petllerson från Wensland och Lars Rassmusson från Götheborgs och Böosus län. . B:nyl Sudmundsson. Stockstraffet tjenar vj till nigonting, Htan må gerna försvinna; men Utsk. har, då lika stra blifvit bestämdt för nedhuggning af sådane träd, uta afseende a deras större eller mindre värde, ej varit honseqveut, I tsk. hade bordt iakttaga behörige grattationer likasom a lmänna lagen stadgar olika straff för olika bröt; hvaröre tal. begärde återremiss. Denwa menivg biträddes af Håkan Nilsson från Skåne . Nils Persson från Södermanland: Hade varit nämndeman i 13 !V, års tid, men kunde ej minnas, att derunder vid domstolen åtalats mera än tvenne brott af detta slag; och lön-de det ej mödan, alt så mycket sysselsätta sig med detta ämne. Gradationer för dessa bro!t vore ej så lätt alt bestämma. De begås af lältsinmge, hvilka ej så noga veta hvad de göra. Biföll bet, men motsatte sig ej återremiss, på det Lac-Utsk. må fästa uppmärksamheten på brottets kungörande från predikstolen, en åtgärd, som verkligen vore kraftigare till slike brotts förekommande. -Deri instämde Nils Magnusson från Calmar, Efraim Larsson från Elfsborgs och Anders Jonsson i Tuna, Östergötblands jän Anders Larsson från MWesterås Län ansåg de ifrågavarande böter böra fördubblas och förenade sig derföre med Heurlin. Bans Persson från Geflebhorgs län: Då oftanämnde brott merändels föröfvas 1 afsigt att hämnas I och icke kuuna godteöras genom skadeersättning, men Utsk, fästat en serdeles vigt vid den sednare, kan jag ej underlåta att erinra, det: man vid straff1 bestämmelse förnämligast bör afse den brottsliges förbättring; och som jag tror, att denna icke vinnes genom ett hårdare straff, vill jag bifalla bet. David Andersson från Halland ansåg också den broltsliges moraliska förbättring ligga till grund för straffbestämmelsen samt förenade sig med von Zweigbergk och Nils Persson. Petter Claösson från Elfsborgs län trodde ej, att stralfets qvarstäende i lagen innebär något afskräckande för den brottslige; ty denne har i allmänhet föga reda på hvad lagen stadgar, eller tänker åtminstone: icke derpå i den stuvd han begår brottet; biföll het. Anders Andersson från Skaraborgs län kunde al Ario ten A04 nåovon skulle vila anställa en jemfö4 4