svar mot Ryska: gränsen. Kunde derföre ej tillstyr-, ka bifall Af en Committee, nedsatt i Westerbot I, ten för att verkställa Röteringsjemkning har utrönts, att 7 å 800 fullgode hemmån erfordrades ;säsom augment för att upphjelpa de gamla rotarne till fullgod beskaffenhet. Efter vanlig beräkning af vacanceafgiften i allmänhet, skulle 32 å 40,000 Ridr behöfvas i statsbidrag, till åstadkommande af den äsyftade lindringen; men talaren hade ej kunnat vara så oblyg, alt väcka motion derom 1 en tidpunkt, då landet af så mänga andra skattebördor är nedtyngdt. Remitterades till: Stats-Utskottet. j Bänko-Utskottets utlåtande Nr 8 bifölls. Lag-Usk:s utl. Nr:14 öfver Hr Lars Hjertas motion om: rättighet för parter, att deras till Domstol ingifna handlingar återbiekomma, blef efter framställda anmärkningar, i öfvergusstämmelse med de vid utlåtandet fogade reservationer, återremitterad. Pienum den 44 April. ! Villyftige diskussioner föreföllo angående skyl-)t dighet för Lag-Utsk:t att behandla åtskilliga åf sam-l: ma Utskott till Ständet återlemnade motioner. L Stats-Utsk:s utlåtande, i anledning af Prof:ssarl. Geijers motion om inköp och inredning af tjenlig) lokal för Biksarkivet, bifölls. Likaledes bifölls Lag-Utsk:s bet. Nr 22, i anled: ning of väckt: motion om tillägg till 70 Kap. 32 ! i i (1 a o-K vv RältegångsBalken, sådan den lyder i Kongl, Förordningen den 20-Januari 4779. i Bevillnings-Utsk:s bet., t anledning af J. O: Widegrens motion om br-frielse for allmogen alt erlågga bevillning för utöfvande och försäljnin ; af handsmide. hvilken molion Utsk:t afstyrkt, emedan den öfverklagade beskattningen härrör af orijtig tillämpning af Bevillningsförordningen, återvemitterades sedan åtskillige. ledamoter yrkat, att Utsk:t måtte tillstyrka, det föreskriften Ihärutinnan måtte i den blifvande Bevillningsförordaingen göras klar och): lydlig, så att något missförstånd i. det afseendet ej må komma att hädanefter äga rum. I öfrigt upptogs detta plenum med läsning och bordläggning af Konungens skrifvelser och åtskilliga Utskottsbetänkanden. p . Plenum den 435 Maj 1840. LagUtskottets. Betänkande Nr 33: Om Stockstraffets föreslagna upphörande m, m. företogs, och yttrade .sig :deröfver en mängd ledamöter, af hvilka ingen ville hafva qvar stockstraffet. 1 öfrigt anförde Bengt Gudmundsson: Utskotts-?etänkandet innehåller, alt den, som nedhugger eller förderfvar annans till prysnad eler lugn plant-rade träd, skall för hvarje sådant böta 6 Rdr 32 sk..önskadel, någon skillnad och högre ansvar för den händelse, att sådan åverkan sker å fruktbärande träd. Sven! Heurlin: likaså; ville tredubbla böterna. Han tyckte, att den, som på sådant sätt sig förbryter, bör sitta! vid Tingseller Rådstufvudörr med en qvist ihan-! den, att skämmas: en välförtjent, apina för hans själn, : Nils Persson från Södermanland: Ansåg böternal: tillräckliga, för att freda sådane träd, som blifvit h till prydnad planterade. För åverkan å fruktbäranÅ l AN -— ss de träd är ansvar i Lagen bestämdt. Lars Larsson från Elfsborgs län: ville ock hafva högre böter. Nidingsverk kunde aldrig för hårdt. straffas. David Andersson från Halland: Ville visst ickels lägga hyende under brottet, men trodde dock, att: Utskottet gjort nog till sådane okynnens förekom-ls mande. För åverkan å fruktbärande träd borde kan-Js ske ansvaret vara något större, dock torde 6 Rdrlc 32 sk. böter göra tillfyliest. i Sone Persson från Skåne: lika med Heurlin. Anders Andersson från Skaraborgs län: lika medj: Lars Larsson 1 afseende på ansvaret för nedbrytanl4 de af fruktbärande träd. En så beskaffad nidiuvg är 1 ej bättre än en mordbrännare, som brukar straffas li minst med fästning. Johan Fredrik Dahllöf: Böterna trodde han varali tillräckligt stora, enär derjemte ersättving måste ut-4 gifvas. Häri instämde Johan Erik Jansson frånl: Wermland och Ephraim Larsson från Elfsborgs län. j von Zweigbergk: Med afseende på straffbestämmel-l ser it allmänhet, har af LagUtskottet ej kunnat annorlunda, än som skett, tillgöras med stockstraffet, byvars olämplighet väl ingen nu för tiden lärer neka, hvilket dessutom bäst bevisas deraf, att ingen stock numera finnes vid någon kyrka; och den fö reslagna plikten utom böter efter lag för våld på fruoktbärande träd, samt ersättning och vitesböter, måste anses för tillräckligt straff. För så beskaffade okynnen bör väl icke högre straff äga rum, än t. ex. för ljufnad. Denna mening delades af Perl: Hansson från Wermlands, Per Märtensson från Jönköpings, J. O. Dahlberg från WesterNorrlands och Nils Månsson från Calmare län, jemte flera af ståndet. i Johannes Christoffersson från Kronobergs län: Ani! såg i molnehtet bestämde böter vara för låga; före-l: nade sig derföre med Heurlin och yrkade återremiss. Nils Persson från Södermanland: Hvad Heurlin ji framställt, kån jag visst icke ogilla. Ofta kan manll t l Nr mata mm — AE ej vilja mista ett fruktbärande träd för 50 Rdr Bko; men då Utskottet föreslagit ersältlning efter mätismanna ördom, tillika med vitesböter o. s v.; ochi: då man betänker, att böterna mäste aftjenas med ll fängelse vid vatten och hröd; att ju gröfre böternal( äro, desto längre blir fängelsetiden och större kostnaden för staten; att lärdomar, som i fängelset inhemtas, alltid verka menligt på moraliteten, så att den If brottslige kommer ur fängelset mera förderfvad, änjs han kom dit; anser jag Bet. böra bifallas. — Dermed förenade sig Peter Claösson från Eifsborgs län, Nilsc Jeppsson från Skåne, Hans Hansson från Göth-borgs och Bohus län samt Olof Jacobsson från Södermanland. Henrik Andersson från Örebro län: Förekommenl! af Nils Persson. Nu, då man arbetar på brottslingars moraliska förbättring, vore ett så beskaffadtl Bet. alldeles i sin ordning. Nils Strindlund böll före, att ett brott, som för-! öfvas af egennytta, icke förtjenar att så hårdtstraf-l: fas, som det, hvilket begås af blott skadebegär; och som det sednare merändels är händelsen med; ifrågavarande brott, kunde han: icke biträda von Zweigls bergks mening, serdeles som böterna synas för lin I! driga med betraktande af det värde, man sätter på l! träd, hvilka blifvit till prydnad eller nytta plan-l: terade. Ersättningen är merändels ett tomt ord. Få exempel finnas, att de, som föröfva slike okynIman haftoa ni fant att ersätta med Derföre må sa-l;