som hvad angick anslag för utgifterna derå. Fä-
stade dervid uppmärksamheten på det sätt, hvarpå
man här i landet hade förfarit, för att förvandla
statsmedel, som alliid borde vara underkastade Ri-
kets Ständers granskning, till sådana kassor, hvar-
öfver Kong!. Maj:t egde att ensam disponera. På
den grund, att 4809 en sådan praxis blifvit införd,
på den grund, att, då räkenskaperne 4828 blifvit
öfverlemnada, Statsutskottet iikväl tillstyrkt och
Rikets Ständer medgifvit, att Kongl. Msj:t egde
disponera öfver öfverskotten på den förstberörda
konvojkassan, nu mera handels- och sjöfartsfonden,
hade Presidenten Skogman af 4835 års skrifvelse
dragit den konklusion, att Kongl. Maj:t kunde se-
dermera på 25 års tid anslå afgifier på denna fond,
hvarför det likväl medgafs, att tillgångar kunde
saknas. Men för att komma till ett sådant slut,
hads sn Kommitt blifvit nadsatt under Hr Skog-
mans zuguration, hvilken sammanträdde 1835, för
at: tillsa, huru verket skulle utföras. Man hade
då funnit, besynnerligt nog, samma Föredragande,
Hr Skogman, vara ordförande i denna Kommitte,
och nu hade denne Föredragande stödt sitt försvar
på denna Kommittes utlåtande. På det sättet hade
en Föredragande ansett sig kunna gå till väga, för
att bereda sig motiver och skenbart lagliga stöd,
då han i vigtiga ärenden ville föranleda Regerin
gens beslut till företag, rakt stridande mot hvad
Rikets Ständer föreskrifvit !!! — Anmärkte, att
Grefve Löwenhjelm väl sagt, att det skulle finnas
en ansvarighet inom bolagsroglorna och inom hela
företagets uppställning för allmänheien, men uti
de hendlingar, Bolaget i tryck utgifvit, bade Ta-
laren förgäfves letat efter någonting likt garanti,
som för ett sådant företag bord: allmänheten be-
redas. Det vore nämligen allild vanligt, då ett
boleg stiftades som fick att göra med allmänhe-
ten, ait i bolagsreglorne bestämdes, huru Bolaget,
som uppträdde som medlem uti samhället, icke al-
lenast hade rätt att tala eller kära, utan äfven vore
förpligtadt att stånda till ansvar eller svara. Der-
om funnes icke ett ord uti bolagsreglorne. Väl
talades i 9:a art. om Direktionens rättighet att
göra och låta, men ingenting om dess skyldighet
att svara. Skulle nu Boiaget i en framtid urakt-
låta sina skyldigheter mot det allmänna, med hvars
medel Bolaget bygt kanalen, så stod Bolaget nä-
stan undantaget från den ansvarighet, som hvarje
korporation borde hafra till det allmänna. Det stod
väl på ett ställe, att Ordföranden är ansvarig för
uppfyllande af Bolagets förbindelser, i afseende på
arbetets verkställande och underhåll, för arbetets
utförande, äfvensom på ett annat ställe, att Stor-
amiralsembetets 3:e Afdelning egde vaka deröfver;
men Talaren bemställde till Ståndet, hvad garan-
tier dan, som kunde fiona sig af Bolaget förorät-
tad, skulle finna hos dessa, och i denna stund visste
hvarken Talaren eller allmänheten, hvem som vore
den verkliga Ordföranden. Således uppstod det
märkliga förhållandet, att 4,000,000 af statsmedlen
användes för ett Bolag, som deraf skördar vin-
sten, utan något motsvarande ansvar för använ-
dandet.
Anmärkte äfven Hz Skogmans åtgärd, i afseende
på dispositionen af afkastningen af de så kallade
Filenska medlen. Hr Skogmans försvar derför,
att adet obestämda i stiftningens uttryck gifver full
frihet, i afseende på sättet, huru ränteafkastningen
må användas till underhåll för civile embetsmän,,
behöfde inga kommentarier. Då man på ew så-
dant räsonnemont kunnat tillstyrka användandet af
afkastningen, på sätt som skett, fann man, att tolk-
ningsförmågan gick så långt den kunnat sträckas.
Grefven uppläste derefter följande skriftliga an-
förande:
aGrundlagen har tillåtit Riksens Ständer hålla
öfverläggningar i anledning af de upplysningar
KonstitutionsUtskottet vid hvarie Riksdag meddela-
da om anmärkningsvärda förbållanden, som detta
Utskott upphemtat ur Statsrådsprotokollerne, och
jag har redan haft tillfälle uttela till hvilket mål
i afseende på beslutet dessa öfverläggningar 1 min
tanka slutligen måste tendera; men jag har tillika,
som jag tror, ovedersägligen bevisat att dessa öf-
verläggningar tillåta en srundlagsenlig räfst med
det framfarås. Hela proceduren är, såsom förut
blifvit anmärkt, något egen; typen derför sökes
förgäfves uti något annat konstitutionelt samhälles
lagar. Den hvilar på rent fosterländsk, historisk
grund och är påtagligen en återgång till de fordna
Alshärjartingens manr, ifrån den under förra sek-
let otjenlig befundna inrättningon af Sckreta Ut-
skott; med den skillnad likväl, att det icke är ko-
nungarne, som med folket i massor bivista möte-
na, utan i stället, under modifikation af en annan,
äfvenledes historisk, fastän i en annan afsigt gag-
nad ide — jag menar räfsttingen, är det nu fol-
kets representanter, som med konungens rådgifvare
hålla räfsttioget. Lagstiftarne hafva troligen insett
år 4809, vid öfvervägande af detta folks egna
skaplynoe alltsedan Thorgnys tid, — nemligen sagt-
modigt, ja, man skulle kunna säga, långmodigt —
så länge det har öfvertygelsen att vara väl och är-
ligt styrdt, eller så länge det har aktad2 förmän i
spetsen, som inför thronen göra dess talan och rätt
gällande, men som, stördt i denna sin enfaldigt
uppriktiga tro och tillit, med väldig oro ofta bru-
ket gifva utiryck åt sin rättskänsla och som icke
gerna förr låter stäfja sig, än de trott allting åter
vara stäldt till rätta och det skadliga inflytandet
undanröjdt, — insett, säger jag, att detta folk icke
vore belåtet med Sekreta Utskottets hemligt utför-
da ransakningar och domslut, dem ståndspartierne
näsian blindvis bekräftade. Derföre hafva do, då
Regerings-formen omgjordes, utom rättigheten att
anmäla till Riksrätt, velat inskränka och förändra
det, fordna U:skottets verksamhet till upplysningar,
men förbehållit representanterne, före beslutens fat-
tande, öppna öfverläggningar. Hvad nytta skulle
likväl dessa öfverläggningar afse, om ej meningen :
dermed vore en moralisk, eller opinionsräfst med
vårdarne af administrationen? Här är således
den rätta grundlagsenliga tid och ort, hvarest fol-
ket väntar, att, i stället för tissel och tassel från
personer som icke gifva sig tillkänna, från sina
egne representanter få höra deras pligtmässige om-
dömen uttalas, här måste således representanten
veta att tala så, att intet tvifvel uppstår om bans
sannfärdighet, om hans uppriktighet, och om hans
för fosterlandets väl allvarligt stämda sinne. An-
stalten må icke behandlas såsom ett politiskt gyc-