SUME ct TUR UK EpPPRIJVAGe MV? AM godt att rusta sig med de obestridliga och fak tiska exemplen ifrån detta Frankrike, som mar i så många alseenden älskar att anse för er värdig förebild.n orre rs — BOKHANDELSBULLETIN. Genom första häfiet al ett Bihang till Litteraturbladet af E. G. Geijer, som tör ett par veckor sedan utkom, har herr Professor Geijer börjat uppfylla det i nämnde tidskrift gifna löfte att öka densämma med en afbandling om representationsfrågan. Uti aFörordet till detta bihang lofvar författaren att icke blott nyssnämnde fråga utan äfven frågan om aSvenska Styrelseverket, skola af ionom behandlas, i en fö:jd af fria häften, hvilka utkomma under loppet af detta år och början af nästkommande. Det här anmälda första häftet lemnar första artikela af representationsfrågan. Utan tvifvel är en och hvar, som deltager i det offsathga lifvet, mer än vanligt pyfiken att få höra hvilka åsigter den frejdade författarn hyser och framställer i denna vigtigaste af alla dagens frågor, och vi skulle visst icke spara på utrymmet för att tillfredsställa denna nyfikenhet, om vi icke ansåge det lika billigt som önskvärdt, alt läsaren måtte inhämta saken ur sjelfva den anmälda skriften, som har tidningsstämpel och således kan med posten erhållas. Det omdöme anse vi oss imedlertid kunna anföra, utan att gå läsarens eget i förväg, att närvarande häfte, kanske mer än något af dess föregångare, utvisar med hvilken framgång förf. vändt sina blickar från den fordna tiden till forskning om den närvarande, från historien till politiken, ty så, och icke annorlunda , torde det ryktbara och så olika bedömda affallet böra förklaras. Efter att väl hafva uppfattat och lyckligt framställt den fordna tiden, söker förf. nu intränga i och göra sig bekant med den närvarande, och att detta lyckas, att ban uppfattar denna tid, på samma sält i det närmaste, som den uppfattas af andra med denna tids ideer införlifvade menniskor, kan icke förundra någon annan än historiska skolans quandmåmer, hvilka betrakta forntiden såsom ändarnål, icke såsom medel, samt taga för afgjordt, att studiet af besagde tid nödvändigt måste föra till den besatta ideen att vilja omgestalta, den närvarande efter den förras beläte. Oss andra bör det icke heller förundra, att förf. icke i representationsfrågan äflats att påtruga den närvarande tiden något af den fordnas, numera gamla eller urgamla och derföre af de konservative så högt och högst beprisade kostymer, såsom Ståndssrilnad, politisk omyndighet för största delen af folket, och politisk myndighet till följe af börd, m. m. d. Hr G. anser tvertom ståndsfördelningen redan vara i egentli; mening föråldrad, d. v. s. en form utan ande — och någon god ande bar visst alldrig bott deri — 3; han anser den politiska omyndigheten böra inskräukas, snart sagdt, till likbet med den juridiska, och bördsrepresentationen alltså böra upphöra, samt valrätten blifva hvad man kallar allmän. Gradationen af denna allmänna valrätt grundar herr G., för mången oförväntadt, på förmögenheten, men af skäl, som bättre låta höra sig än de vanligt för denna mening framkastade: herr G. anser nemligen förmögenhet såsom bevis på innebafvarnes förmåga och arbete, och detta är väl den ende åsigt, efter hvilken förmögenbeten kan blifva ett skäl till förtroende. Allmän valrätt, äfven i förnuftig bemärkelse, och icke i den af dess motståndare uppdiktade, är, som man vet, någonting svåra demokratiskt, och således, i mångas ögon, äfven antimonarkiskt; detta tror likväl icke herr G., utan påstår sig föra gemensam talan för båda dessa styrelsesätt, på sätt läsaren fianer af följande utdrag, hvilket till jemförelse med förestående omdömen torde böra meddelas. De, som yrka allmän valrätt, anses gemenligen för monarkiens fiendor, eller, hvad värre är, för dess falska vänner. Här är folkväldets grund, ropar man, och det måsie bära sina frukter. — År grunden först och främst rättvis, så har — skulle vå tro— den redan deri ett anspråk på att gillas: och, bvad frukterna beträffar — hvilka blifvit olika bedömda och visa en blandning af godt och ondt, bäggedera ksnöske i högre mått än vanligt; — så törda ett fullt tillförlitligt omdöme ej ännu kunna fällas, af det skäl, att den nämnda grunden ingenstädes är af den beskaffenhet, som vi fordrst. ANmän valrätt i vår mening har, äfvan der principen erkännes, ännu aldrig blifvit allmänt gsnomförd. D6 gåfils, så kallade demokratierna utmärka sig alla genorh skarpare skilnader i rättigheter än monarklerna; och äfven statsförbundet af de nord,merikanska republikerna i våra tider har vältill