SUME ct TUR UK EpPPRIJVAGe MV? AM
godt att rusta sig med de obestridliga och fak
tiska exemplen ifrån detta Frankrike, som mar
i så många alseenden älskar att anse för er
värdig förebild.n
orre rs —
BOKHANDELSBULLETIN.
Genom första häfiet al ett Bihang till Lit-
teraturbladet af E. G. Geijer, som tör ett par
veckor sedan utkom, har herr Professor Geijer
börjat uppfylla det i nämnde tidskrift gifna löf-
te att öka densämma med en afbandling om
representationsfrågan. Uti aFörordet till detta
bihang lofvar författaren att icke blott nyssnämn-
de fråga utan äfven frågan om aSvenska Sty-
relseverket, skola af ionom behandlas, i en fö:jd
af fria häften, hvilka utkomma under loppet af
detta år och början af nästkommande. Det
här anmälda första häftet lemnar första arti-
kela af representationsfrågan.
Utan tvifvel är en och hvar, som deltager
i det offsathga lifvet, mer än vanligt pyfiken
att få höra hvilka åsigter den frejdade förfat-
tarn hyser och framställer i denna vigtigaste
af alla dagens frågor, och vi skulle visst icke
spara på utrymmet för att tillfredsställa den-
na nyfikenhet, om vi icke ansåge det lika bil-
ligt som önskvärdt, alt läsaren måtte inhämta
saken ur sjelfva den anmälda skriften, som har
tidningsstämpel och således kan med posten
erhållas. Det omdöme anse vi oss imedlertid
kunna anföra, utan att gå läsarens eget i för-
väg, att närvarande häfte, kanske mer än
något af dess föregångare, utvisar med hvilken
framgång förf. vändt sina blickar från den ford-
na tiden till forskning om den närvarande, från
historien till politiken, ty så, och icke annor-
lunda , torde det ryktbara och så olika be-
dömda affallet böra förklaras. Efter att väl hafva
uppfattat och lyckligt framställt den fordna ti-
den, söker förf. nu intränga i och göra sig be-
kant med den närvarande, och att detta lyckas,
att ban uppfattar denna tid, på samma sält
i det närmaste, som den uppfattas af andra
med denna tids ideer införlifvade menniskor,
kan icke förundra någon annan än historiska
skolans quandmåmer, hvilka betrakta forntiden
såsom ändarnål, icke såsom medel, samt taga
för afgjordt, att studiet af besagde tid nödvän-
digt måste föra till den besatta ideen att vilja
omgestalta, den närvarande efter den förras
beläte. Oss andra bör det icke heller förun-
dra, att förf. icke i representationsfrågan äflats
att påtruga den närvarande tiden något af den
fordnas, numera gamla eller urgamla och der-
före af de konservative så högt och högst be-
prisade kostymer, såsom Ståndssrilnad, politisk
omyndighet för största delen af folket, och po-
litisk myndighet till följe af börd, m. m. d.
Hr G. anser tvertom ståndsfördelningen redan
vara i egentli; mening föråldrad, d. v. s. en
form utan ande — och någon god ande bar visst
alldrig bott deri — 3; han anser den politiska
omyndigheten böra inskräukas, snart sagdt, till
likbet med den juridiska, och bördsrepresenta-
tionen alltså böra upphöra, samt valrätten blifva
hvad man kallar allmän. Gradationen af den-
na allmänna valrätt grundar herr G., för mån-
gen oförväntadt, på förmögenheten, men af
skäl, som bättre låta höra sig än de vanligt för
denna mening framkastade: herr G. anser nem-
ligen förmögenhet såsom bevis på innebafvarnes
förmåga och arbete, och detta är väl den ende
åsigt, efter hvilken förmögenbeten kan blifva
ett skäl till förtroende.
Allmän valrätt, äfven i förnuftig bemärkelse,
och icke i den af dess motståndare uppdikta-
de, är, som man vet, någonting svåra demokra-
tiskt, och således, i mångas ögon, äfven anti-
monarkiskt; detta tror likväl icke herr G., u-
tan påstår sig föra gemensam talan för båda
dessa styrelsesätt, på sätt läsaren fianer af föl-
jande utdrag, hvilket till jemförelse med före-
stående omdömen torde böra meddelas.
De, som yrka allmän valrätt, anses gemenligen
för monarkiens fiendor, eller, hvad värre är, för
dess falska vänner. Här är folkväldets grund, ro-
par man, och det måsie bära sina frukter. — År
grunden först och främst rättvis, så har — skulle
vå tro— den redan deri ett anspråk på att gillas:
och, bvad frukterna beträffar — hvilka blifvit olika
bedömda och visa en blandning af godt och ondt,
bäggedera ksnöske i högre mått än vanligt; — så
törda ett fullt tillförlitligt omdöme ej ännu kunna
fällas, af det skäl, att den nämnda grunden ingen-
städes är af den beskaffenhet, som vi fordrst. AN-
män valrätt i vår mening har, äfvan der princi-
pen erkännes, ännu aldrig blifvit allmänt gsnom-
förd. D6 gåfils, så kallade demokratierna utmärka
sig alla genorh skarpare skilnader i rättigheter än
monarklerna; och äfven statsförbundet af de nord-
,merikanska republikerna i våra tider har vältill-