oss, allenast af det skäl, att vi drifvit så fruktansvärda missbruk med våra tulltaxor. Kunde detic ke ändiligen vara på tiden att göra försök med handelsfrihet, sedan dat visat sig, att tvåoget till ingenting duger ? Minerva gör till slut häröfver följande reflexioner: aTycker icke den Svenske läsaren, att allt detta är — multatlis mutandis — så förunderligen tillämpadt på våra Svenska bandelsoch näringsförbållanden, våra författningar och våra systemer, att man kunde frestas att tro, det man bär bar för sig en allegori? Åfven i vårt land skola väl en gånd de konstiga hindrer för märingsfliten och handeln komma allvarsamt i fråga att upphäfvas: det kan då vara godt att rusta sig med de obestridliga och fak tiska exemplen ifrån detta Frankrike, som man i så många alseenden älskar att anse för en värdig förebild.n