oss, allenast af det skäl, att vi drifvit så fruktans-
värda missbruk med våra tulltaxor. Kunde detic
ke ändiligen vara på tiden att göra försök med
handelsfrihet, sedan dat visat sig, att tvåoget till
ingenting duger ?
Minerva gör till slut häröfver följande re-
flexioner:
aTycker icke den Svenske läsaren, att allt
detta är — multatlis mutandis — så förunder-
ligen tillämpadt på våra Svenska bandels- och
näringsförbållanden, våra författningar och våra
systemer, att man kunde frestas att tro, det
man bär bar för sig en allegori? Åfven i vårt
land skola väl en gånd de konstiga hindrer
för märingsfliten och handeln komma allvar-
samt i fråga att upphäfvas: det kan då vara
godt att rusta sig med de obestridliga och fak
tiska exemplen ifrån detta Frankrike, som man
i så många alseenden älskar att anse för en
värdig förebild.n