ve Bör AA PVYSe MABSISEN PE AUGVE oa — REVY AF TIDNINGARNA. Svenska Minerva har på en gång börjat vis en särdeles ömhet för de bortgående ledamö terne af den så kallade nya Ministeren. Hen nes imanöver består nu deri, att sedan hon för. ut å ena sidan ,oupbörligt attackerat ministerer Posse och å dån andra påstått, att Aftonblade vore den enda som upprätthöll denna minister diskanterar bon nu ett sorgeqväde deröfver, at ingen enda tidning utsträckt ett finger till Gref ve Posses uppehållande, och uatt han fallit, så som ett blad faller ifrån träden, utan allskön buller, pästan utan att det märkes. Man se häraf, att Minerva åtminstone icke är generac al långt minne, när det gäller att för ändamå let säga motsatsen af hvad hon yttrat någrs veckor förut. Hvad som imedlertid icke är u. tan fiatlighet i denna vändning, i fall Läsarne skulle vara nog godtrogne att nappa på kro. ken, är att Minerva söker framskjuta det såsom en klar och afgjord sak, att det är adet ny: lagförslaget och det nya, (märk nya (!!) cin dustrisystemet som fallit med Grefve Posse: afskedstagande., Men icke nog härmed. Äfver frågan om reformerande af sjöförsvaret förklarar hon förlorad i opinionen, och antager detta såsom ett skäl, hvarföre Statsrådet Friherre Lager: bjelke, såsom vän af den stora flottan, bör qvarstadna. Likaså Friherre Cederström, cemedar inga sådana förändringar ivom landtförsvaret inträffat, som kunna vålla ett ombyte af minister derstädes.p Nu bör det kanhända icke lemnas obemärkt, att allt detta förhåller sig tvertom. Det nya lagförslaget har aldrig tillförene haft en så allmän opinion för sig bland Ständerna, som vid denna Riksdag. LagUtskottet, ehuru kanske mindre än något annat Utskott bestående af arörelsemän,, har uttryckligen och vid en mängd tillfällen hänvisat på detta förslags antagande i. närmaste framtiden, till och med såsom skäl att afstyrka åtskilliga derifrån bemtade enskilda motioner, till dess de kunna förekomma i sammanhang med det hela. Hvad det nya industrisystemet, beträffar, om man dermed menar tullsystemet och näriagsfrihetsfrågan, så befinz nes det, att ej blott BevillningsUtskottets pluralitet tillstyrkt de absoluta förbudens borttagande i allmänhet, utan äfven inom sjelfva Borgareståndet lika många ledamöter yttrat sig i denna riktning, som i den motsatta; och i afseende på näringsfriheten är det bekant, att EkopomiUtskottet tillstyrkt och Stånden bifal1it en sskrifvelse: till Konungen, i hvilken, med framläggande af 4893 års betänkande, begäres, att detia ärende må blifva med det snaraste afbulpet af Konungen. Minervas besvär att låta påskina, är således påtagligen förfeladt. Men en slutsats, som man bestämdt kan draga derutaf, är att hon och det kotteri, so: at henne föreställes, alldeles icke anser vägran af anslag utgöra någon anledning till de departementschefers afskedstagande, för hvilkas departementer en sådan vägran inträffat, ehuru det blifvit framlagdt såsom skäl för andras resignerande, med hvilkas embetsförvaltning samma vägran icke står i något omedelbart sammanhang. Få nu se, hvad verkan detta kan medföra på Förstärkta StatsUtskottet. RER