(Infördt på serskild begäran.)
Om väghållningen i Sverge.
PQMed hvad rät: och skäl åligger detta onus, med
få undantag, skattedragaren eller jordbrukaren en-
sam?!
Kunna Lärde och Lagfarne, kunna Kollegier och
Domstolar, kunna Konuog och Ständer påstå och
bevisa, eller åtminstone göra troligt och samhälls-
eller konstitutions-messigt, att så bör och måste
vara, äfven hädanefter och alltid; så må man en
gång för alla upphöra att tänka och tala om ett
annat förhållande. Men intill dess må man åtmin-
stone undra, att ämnet ej allaredan, i likhet med
den i allmänhet både ekonomiskt och moraliskt för-
derfliga hållskjutsen, tagit riksdags-uppmärksamhe-
ten i verksamt anspråk.
Insändearen instämmer högt med dem, som tycka
och yrka, att väghållningen borde presteras på all-
män bekostnad eller af hela den mantalsskrifna och
kontribueranda folkmassan, medeist entreprenad.
Härigenom skulle närboende troligen komma att
täfla derom, samt söra den mera lätt och mindre
dyr, än mången i första påseendet förmodar, isyn-
nerhet på skoglösa eller mindre skogrika trakter,
såsom vanligt efter stora landsvägen, kunde hafva
en säker binäring eller penningeförtjenst, och de
aflägsne undvika långa besvärliga vägar, samt det
ofta inträffande missödet, attstundom, innan de ef-
ter väl förrättad väglagning hunnit hem, vore för-
faline till åtal och böter, sedan en regnskur oskyi-
dig; åverkat deras vägskiften; hvaremot de närbo-
ende vid slika tillfällen kunna med ringa både
kostnad och bssvär återställa vägen i giltigt skick.
Communis.