(Infördt på serskild begäran.) Om väghållningen i Sverge. PQMed hvad rät: och skäl åligger detta onus, med få undantag, skattedragaren eller jordbrukaren ensam?! Kunna Lärde och Lagfarne, kunna Kollegier och Domstolar, kunna Konuog och Ständer påstå och bevisa, eller åtminstone göra troligt och samhällseller konstitutions-messigt, att så bör och måste vara, äfven hädanefter och alltid; så må man en gång för alla upphöra att tänka och tala om ett annat förhållande. Men intill dess må man åtminstone undra, att ämnet ej allaredan, i likhet med den i allmänhet både ekonomiskt och moraliskt förderfliga hållskjutsen, tagit riksdags-uppmärksamheten i verksamt anspråk. Insändearen instämmer högt med dem, som tycka och yrka, att väghållningen borde presteras på allmän bekostnad eller af hela den mantalsskrifna och kontribueranda folkmassan, medeist entreprenad. Härigenom skulle närboende troligen komma att täfla derom, samt söra den mera lätt och mindre dyr, än mången i första påseendet förmodar, isynnerhet på skoglösa eller mindre skogrika trakter, såsom vanligt efter stora landsvägen, kunde hafva en säker binäring eller penningeförtjenst, och de aflägsne undvika långa besvärliga vägar, samt det ofta inträffande missödet, attstundom, innan de efter väl förrättad väglagning hunnit hem, vore förfaline till åtal och böter, sedan en regnskur oskyidig; åverkat deras vägskiften; hvaremot de närboende vid slika tillfällen kunna med ringa både kostnad och bssvär återställa vägen i giltigt skick. Communis.